Första provet är gjort

Idag hade vi det beryktade provet som jag skrev om sist och det var kanske det enklaste prov jag gjort. Kryssfrågor med tre alternativ, rätt eller fel frågor och några skrivfrågor. Och allt satt och pennan flöt som rinnande vatten om man nu kan säga så. Efter det fick vi sluta så jag slutade typ 13.20 idag. Så då tog vi några stycken tillfälle att lära känna varandra lite bättre genom att gå och ta en fika på det lokala konditoriet. Skitmysigt faktiskt och vi behandlade både det ena och det andra ämnet så som man gör. Faktum är att jag bara vart hemma i en knapp timme så det försvann mer än 2.5 timme bara så där. Riktigt värt faktiskt måste jag säga och fikat var förhållandevis billigt ändå. Fördelen med småstäder (det finns fördelar hör och häpna!)

Igår så hade den andra lokförarkursen dragit ihop en spelkväll så vi skulle lära känna dem och varandra lite bättre. Jag är ju en självskriven deltagare, sucker för brädspel som jag är, och 4 tappra själar till kom dit i form av Charlotte, Camilla, Adam och Sebastian. Vi körde "Veckans värsta" (ett dilemma spel) och vi hade skitskoj. Några pinsamma ögonblick för oss var att Adam fick slicka ett handfat, Charlotte sjunga för en annan grupp och jag själv sjöng en strof ur "Varning på stan". Skönt att dra sin egen lapp. Vi övergick sen till att spela "Med andra ord" med den andra kursen. Redan där märkte jag hur tågtermerna börjar sätta sig. När Camilla skulle förklara jätte så sa hon "...inte dvärg?" och jag svarade huvudsignal helt spontant eftersom det var det första jag kom att tänka på. Nästan pinsamt...

Helgen som var var också bra. Spenderade mesta tiden med Emil och Sandra så det blev inte så mycket kvalitetstid med familjen. Besiktade mammas Skoda och det gick väl inte så bra som det gick för min egen del men med en sån kärring så är jag inte förvånad. Hon letade nitiskt fel och skrev till ett fel pga att hon inte hittade varningstriangeln och hon gjorde inget större projekt för att hitta den. Jag visste ärligt talat inte var den låg men vi hittade den sen hemma...Det var så dags då. Men hur som, det var en jävla kärring. 

Men i övrigt bra helg och veckan så här långt har vart ytterst trevligt. Jag drömde att Ariel i Den lilla sjöjungfrun sjöng Part of your world för mig. Det är ju en jättefin låt så det var ju bara att tacka och ta emot. Sen vaknade jag av att jag slog huvudet i nattduksbordet. En ganska brutal men effektiv väckning. Nu återstår endast med spänning att se hur det gick på provet om Robert hinner rätta dem till imorrn. Hoppas!

En dvärg har hängt sig

Jahapp, inskrivningen och första riktigta skoldagen är avklarade utan några missöden. En del roliga uttryck har hörts, som till exempel lokföraren som skulle ropa ut att en dvärgsignal hängt sig till passagerarna och drar till med: "Vi står still och får inte åka på grund av att en dvärg har hängt sig". Lärdomen var att inte använda slang när vi pratar med passagerare. Annars så lärde Robert oss idag om hur man ska bete sig i spårmiljö på ett säkert sätt och där ingick det både det ena och det andra. Som att elen hela tiden återanvänds via rälsen
(därför ska man aldrig gå på en räls för blir det isolationsfel någonstans får man sig en rejäll kyss. plus att man kan halka faktiskt) och sånt där smart och annat som inte är så smart som är lite utav järnvägens Akilleshäl. Men det kan vi ta någon annan gång. Allt det där ska vi sen ha prov på på onsdag om en vecka. Gott om tid att plugga? Ja då. Så frågan är hur man ska få tiden att gå de timmar man faktiskt måste spendera från det att skolan slutar tills man ska gå och sova.

Det kanske kan tyckas som ett smärre problem men då det inte finns så mycket att plugga än och mat går snabbt att laga och inta vad finns det mer att göra? Sitta vid datorn kan man göra och det gjorde jag i många timmar igår men jag vill inte göra det varje dag. Korsorden börjat ta slut och så vidare. Ja, just det! Jag kan ju läsa och så ska jag införskaffa gymkort på det kombinerade gym och badhuset. Kostar runt 1000 spänn för lokförarstudenter. Awesome!

Just nu överväger jag också att gå ut och ta en promenad bara mest för att. Motion och sånt där annat viktigt ni vet och sen ska jag nog läsa på lite på dagens anteckningar och lite om signaler. Det kunde vara bra att börja med lite smått tyckte Robert. Det finns faktiskt hela tre olika signalsystem som vi ska lära oss- H,M och S. Men H är vanligast. Jaja, nu ska jag inte tråka ut er med fler trivialiteter om järnvägen (vill bara skryta lite om den lilla kunskap som införskaffats). Jag var även in på Lidl för första gången idag och köpte en reflexväst som vi måste ha när vi vistas i spåren. 19 kronor= GO LIDL!

Nytorgsvägen 4, inte 8

Ja, nu sitter jag här 8 våningar upp på Nytorgsvägen 4 och inte 8 som jag skrev första gången. Felicia och pappa åkte för snart två timmar sen. Det ska erkännas att tårkanalerna översvämmades lite grann och förvånansvärt nog var faktiskt min syster den som var coolast av oss. Rörde knappt en min den lilla tokan. Hon kanske har ett så kallat po-po-po-pokerface! Men lägenheten är helt ok förrutom att jag insåg att galgar till garderoben hade vart användbart samt någon låda för underkläder men för övrigt så är det väl inte mycket att klaga på. Vi tog oss ner utan problem och städade och diskade rent. Min rumskamrat kom när vi höll på och han har mest hållit sig ur vägen på sitt rum. Ja, just nu verkar han pyssla med sin mat dock och jag ska väl ta tag i samma sak om ett tag jag också. 

Vi var till Konsum och inhandlade mat för veckan. Ikväll blir det falukorv och pasta med godis lite senare till efterrätt framför Solsidan skulle jag gissa. Slog till med en korsordstidning så jag inte blir helt sysslolös eftersom det ändå är rätt många timmar kvar till läggdags. Internetet här är lite nyckfullt och jag är fortfarande inte helt säker på om jag är inne på lägenhetens nätverk men det funkar någorlunda. Dålig signalstyrka och man får inte ha mer än en sida uppe åt gången annars fryser en sida eller så tappar man signalen. Lovely! Det har börjat skymma också! Halvmysigt faktiskt.

Imorgon klockan 10 ska jag vara vid skolan för inskrivning och så där. Den biten känns väldigt bra faktiskt. (jag har ju inte slagit rot här i lägenheten än så det känns rätt mysko fortfarande. Inte helt fel men inte helt rätt heller) Det enda som kommer bli drygt den närmaste framtiden är alla resor till och från Uppsala för att gå till tandregleringen/käkkirurgen. Men jag har åtminstone informerat min lärare att det tyvärr kommer kunna bli lite strul med sånt och några missade lektioner men man fick missa några lektioner som tur var. Men, men nu ska jag inte sitta här och gnälla för mycket om det nu låter så. Istället ska jag nog gå och laga mat.

P.S Ett värt program med Lasse Kronér som programledare började igår. Nej, inte Dobidoo utan Är du smartare än en 5: e klassare? vilket faktiskt var rätt så underhållande. För det är man inte alla gånger ska erkännas...
Underhållande, lärorikt och lett av Sveriges kanske mest folkliga programledare. Bäddat för succé! Jag tänker titta fler gånger iallfall

Färdigjobbat + Hallsberg tur och retur

Så var sista passet på Rest and Fly avklarat med en alldeles perfekt avslutning får jag nog säga. Det var som att hela Arlanda kände att "inatt slutar Simon så låt oss visa upp oss från vår bästa sida" för så bra var det. Inga korkade gäster, allt flöt på med både receptionsarbetet och städningen. Hade en lång rast på över 2,5 timmar och allt bara kändes allmänt bra. Det enda som var dåligt var att morgonen slutade med grått och snudd på dimma till väder. Det hade ju vart ett fint cresendo på det hela om jag fått åka hem i strålande sol med "Born to be wild" dunkandes i högtalarna...eller nåt. Grått väder är iallfall aldrig roligt av förklarkliga skäl.

Lördagsfesten blev för övrigt mycket lyckad med framför allt en massa vackra sångnummer av moi. Ett fångat på film där jag sjunger på "Moviestar" samtidigt som Emil kramar Micke i bakgrunden. Där pratar vi kärlek på hög nivå. Annars så var det dricka som florerade samtidigt som det var mycket folk där så det var mycket underhållande och jag rörde mig inte hemåt förrän närmare halv tre på morgonen. Men nu är det lagom att röra sig dit någon dag här igen för att säga hejdå till Emil och Sandra som de vänner de är. 

Idag tog vi Perskutten (mitt härliga smeknamn på Peugoeten) på en riktig långtur ner till Hallsberg för att skriva på kontraktet för mitt rum i lägenheten som jag ska bo. Så det blev dels de 22-24 milen ner dit och sen ytterliggare 8-9 milen till för att hälsa på familjen Sarjorinne i Kristinehamn. Sammanlagt blev det 58 mil körda och jag tycker bilen skötte sig exemplariskt. Har inte ens nått till kvatstank än (drack en del olja dock) men vad gör det om hundra år. Min nya adress heter Nytorgsgatan 8 förresten och ligger på åttonde våningen. Kollade inte så noga men man kan säkert se typ hela Hallsberg. Så det smyger sig sakta på nu, studenlivet. Men det ska bli spännande! Fortsättning följer...


Ha ett fortsatt trevligt liv

Valet blev så självklart som det gick: Jag söp och det med den äran. Nejdå, så illa blev det inte men nog var jag full alla gånger vilket är en mycket agnenäm känsla då och då. Valet känns ju så här i efterhand väldigt bra också eftersom fel låt vann iår igen. SUPRISE! Eric Saade med låten "Popular" eller "Impopular" som jag brukar kalla den för inte fan kan man bli populär med en så tjatig låt. Speciellt inte när man så självsäkert tror på det själv. Den pojken har mycket kvar att lära.

I torsdags jobbade jag med Costas för att han skulle prova på att jobba natt och sen var jag så snäll att jag skjutsade hem honom också. Jag tyckter trots allt mer om att köra inne i stan än längs E4:an eftersom det är så uttröttande efter en natt på jobbet. Även om det numera går mycket bättre än det gjorde i början innan man var van med det. Och det här inlägget blir jättetråkigt känner jag!

Inatt är min sista natt på Rest and Fly efter mer än ett års anställning ska jag lämna entrén och receptionen för sista gången. Känns jättebra faktiskt men jag kommer sakna mina kollegor som blivit ens vänner och bekanta under det gågna året. Känns lite lustigt att säga hej då till människor man inte vet om man kommer träffa någon mer gång i sitt liv. Jag kom på mig själv att säga "Ha ett fortsatt trevligt liv" för man vet ju aldrig. Nu har jag bara två hejdå kvar och sen får jag se om jag får den äran att få en avskedspresent. Man vet ju aldrig som sagt.

Besiktning

För omväxlings skull gick min bil igenom gårdagens besiktning. Av de tre bilar jag haft så har endast mitt nyförvärv, Peugoeten, gått igenom besiktningen OCH med blankt papper dessutom. Lite utav ett Hallelujah moment och det kändes ju extra bra eftersom jag fick beröm för bilens fina skick. Det kan jag väl å andra sidan bara ge cred för till föregående ägare: min morbror, hans svåger och såklart till min far som lagade den i helgen. Färden dit var smått spännande också eftersom GPS:en vid några tillfällen försökte få mig att svänga höger där det inte gick, fanns ingen väg, samt köra på en cykelväg. Man kan ju fråga sig vad som gick snett där särskilt eftersom den gav mig en sån klockren väg hem istället för det krångliga virrvarret dit. Herregud säger jag bara.  

Nu tycker ni kanske att jag borde komma till en punkt där jag prisar fransk design och dissar svensk nu när jag fått svart på vitt vilket märke som klarar sig bäst. Men där kan ni hoppa upp och klappa er i arslet på att jag inte tänker göra. Inte ens under frihetsberövande och pistolhot men däremot kan jag tänka mig att erkänna att Peugoeten är den bästa bil jag ägt. Inte felfri men med betydligt mindre fel än mina föregångare. Sen beror ju detta också på att bilen är 10-12 år nyare samt bättre omhändertagen är mina älskade Saab:ar. Dock hade Saab:arna en charm som fransmannen aldrig riktigt kommer att uppnå samt en doft i interiören som bara Saab kan stoltsera med.

Tyvärr blir inte mina 4 sista pass softa för den där snubben som skulle klara sig själv skulle tydligen inte dyka upp. TACK! (not). Men min faster tog lördagsnatten vilket är rätt skönt. Då kan jag spendera den på att antingen titta på melodifestivalen eller supa. Valet känns väl ganska självklart? Nu är mitt rum dessutom mer eller mindre urplockat. Endast sängen, sängbord och tv står kvar- resten står i vardagsrummet. Mitt rum börjar långsamt att transformeras till min systers. Det känns rätt bra samtidigt som det är lite vemodigt. Mitt älskade rum...Äsch det byts ut mot ett nytt i Hallsberg snart.

Vardagshjältar

På film ser vi ofta storslagna hjältar som räddar världen, inte sällan i tajta trikåer i skrikande färger, men det finns faktiskt en typ av hjälte som inte så ofta porträtteras på film men som förtjänar all cred som går att få: vardagshjälten. Jag träffade en sådan hjälte i fredagsmorse efter en natt på jobbet. När jag kom till jobbet kvällen innan så hade jag bil istället för att åka tåg som jag i vanliga fall gör. Detta eftersom mitt tågkort gått ut och då jag bara har 5 pass kvar känns det inte riktigt värt att köpa ett nytt kort för hela 1300 spänn. Bil there is! Så jag rullade ner i det undrjordiska garaget, tryckte ner rutan på för att stoppa in kortet i maskinen som öppnar bommen och sen när jag ska dra upp fönstret så händer absolut ingenting. Jag tryckte och tryckte men ingenting hände och jag hade ju inte tid att sitta kvar där nere. Så jag låste bilen, vilket känns rätt meningslöst när rutan ändå är nere, och gick upp till jobbet.

Trots att jag försökte använda pappa som bollplank för att lista ut vad det kunde bero på så kom vi ingen vart i den frågan. Men där nere i garaget finns det en verkstad och där fanns världens mest underbara meckare som hjälpte mig. Han konstaterade att det var något glapp i knappen, juckade lite med den och hade så pass tur att han lyckades få upp fönstret igen. Tusen tack utbrast jag. Han var nära på att slita ner hela dörrsidan nästan för att hjälpa mig. Jag tror nog han märkte på mig att köra med öppen rutan längs E4:an så här års inte är någon större hit. Inte ens en sommarplåga. Oavsett så är han en vardagshjälte värd namnet.  

Nästa dag fick pappa bli vardagshjälte då "vi" lagade den glappade kontakten som berodde på smutsiga kontaktytor. Vi fixade även mycket annat såsom en felande handbroms (utslitna bromsklossar) och små irriterande fel som inte längre är några små irriterande fel. Jag träffade även Matilda och Petter samt Emma väldigt kort på slutet. Resterande gänget som inte dök upp ni vet inte vad ni gick miste om! Roligt snack och min mammas extremt goda bullar. Sug på den ni! Sen kunde jag inte låta bli att se andra chansen på kvällen där faktiskt rätt låtar gick vidare. Och några av låtarna hade ju faktiskt extremt sexig framtoning och det är jag en sucker for ibland. Och så säger vi grattis till far som blev 43 i fredags.

Leif GW

Jag har börjat gilla Leif GW Persson, det är bara att erkänna. Förut kunde jag inte med honom överhuvudtaget när han satt som en säck potatis och mer eller mindre suckade fram sina meningar till den frågande Hasse Aro i Efterlyst. Han verkade så slö och oengagerad och dessutom socialt missanpassad eftersom han så sällan ens kollade upp på programledaren. Detta gjorde att jag inte tog honom på allvar med sina analyser en hit och en dit och jag tyckte han mer verkade vara en överläst person som kritiserade polisen mest för att han kunde. En slö och oengagerad framtoning bidrar ju tyvärr till sånt.

Men så bytte han helt plötsligt från trean till ettan, från Efterlyst till Veckans brott och det var som han fick en nytändning, som att livet flödade i blodet igen. Efter en tveksam start där han visade tendenser till självgodhet och samma osociala framtoning som tidigare så framstod han helt plötsligt som en mycket smart person med stor koll på polisväsendet. Hans sociala framtoning ökade markant, till exempel tittar han faktiskt på programledaren Camilla Kvartoft, och han framstår som en mycket sympatisk person som jag har fått stor respekt för. Dessutom har han fullt med sköna uttryck som "stolletankar" och "personer som inte är ute efter att handla korv". Hans analyser känns alltid dessom spot on så att säga, speciellt den kring Palmemordet, och nu erkänner han ju faktiskt att han kan ha fel. Det märkte man inte så mycket av förut.

Sen att jag tycker att Veckans brott är ett bättre program än sin rivaliserande motsvarighet på trean färgar säkert min blick men så är det. Programmet tar upp gamla fall, aktuella fall, riktigt gamla fall och man får se mycket om hur polisens arbete fungerar. Till exempel fick Camilla här senast prova att gnida in ögonen med pepparsprej och efter den bilden kommer jag aldrig att försöka ge mig på en tjej bepansrad med ett sånt vapen. Kolla vetja och för att se gamla avsnitt, åtminstone den här säsongens, så är det bara att vända blicken mot SVTPlay.

Bowling

Min lillebror skulle på bowling idag med sin habliteringsgrupp. Det var rätt kul att titta på faktiskt och han har faktiskt en lite halvnaturlig swing, till skillnad mot några av sina kamrater, som resulterade i två-tre spärrar och en strike faktiskt. Hade han bara lagt manken till från första början tror jag att det hade gått ännu bättre faktiskt. Skulle han köra Fred Flinta varianten med trippande tår och stenklot... vet ingen hur det skulle gå. Förmodligen inte så bra alls.

Den mest spännande biten var dock att ta sig dit till Fyrishov. Eller snarare ut från vår egen parkeringsplats. Peugoeten behövde luftas och efter en lite motvillig start så spann hon igång, i med backen och börja gasa och då händer inte mycket. Bilen rullar en knapp decimeter, stöter till en isklump, spinner tillbaka och så var vi på ruta ett igen. Efter några upprepade försök var det bara att inse att det inte skulle gå att backa över isklumpen. Pappa kom ut för att försöka knuffa men det hjälpte föga. Då sprang han och hämtade en bilmatta men den spann vi också bort vid upprepade tillfällen så det fanns bara en utväg nu när klockan började dra iväg. Ta mammas Skoda istället. Men pappa var beslutsam så han hämtade ett spett för att slå ihjäl isklumpen och eftersom min bil senare var ute och rullade antar jag att han lyckades med sitt kallsinniga dåd. Så kan det gå när inte haspen är på.

RSS 2.0