simpan1

Jag drog mig till minnes att jag i decemer 2011 klankade ner på SVT: s juldeckare som då var baserad på en av mina favoritförfattares böcker. Jag kan fortfarande tänka tillbaka på den dåliga produktionen och bli arg över hur förlagan blev så dåligt överförd till Tv- formatet. Döm då om min förvåning när jag nu, nästan tre månader efter december, har börjat kolla på 2012: s juldeckare och blir väldigt glatt överraskad. 

 

Den här gången föll lotten på Leif G. W. Perssons triologi som han valt att kalla "Välfärdsstatens fall" och innehåller böckerna Mellan sommarens längtan och vinterns sköld, En annan tid, ett annat liv och Faller fritt som i en dröm. Än så länge har jag bara läst den sista av de tre böckerna som handlar om hur några poliser bestämmer sig för att ta en ny titt på Palmemordet och se om de inte kan lösa det en gång för alla (i boken är en stor del av motivet att preskribitonen snart närmar sig men eftersom den är borttagen nu så näms det inte i filmatiseringen) och boken var suveränt bra. Persson är en mycket bra författare och jag köpte teorin med hull och hår även om boken är fiktion. Nu har jag förstått att även de två tidigare böckerna på ett eller annat vis också härrör till mordet så på sikt borde jag väl ta och plöja igenom även dem. 

 

Men åter till serien. Serien är faktiskt överraskande bra och lyckas på alla punkter där 2011: s misslyckade. Framför allt har man lyckats ragga bra skådisar till samtliga roller (Rolf Lassgård, Helena af Sandberg, Kjell Bergqvist, Jonas Karlsson, Johannes Brost och Claes Malmberg bara för att nämna några) och det känns sällan så där krystat som det kan göra i svenska produktioner. Och de följer dessutom förlagan väldigt troget. Åtminstone i det fallet där jag har läst boken. De delar som kommer från de andra böckerna kan jag inta uttala mig om men det gör ju det hela desto mer spännande att se då jag inte vet vad som väntar heller. Så ibland kan även vi svenskar få till det och efter att ha sett två av avsnitten tänker jag kasta mig över de två sista och hoppas att de håller lika hög kvalitet.

 

Kom på att man kan ju nämna att de lyckas pendla snyggt mellan böckerna genom att dena utspelar sig 1985 (tydligen) och den andra i nutid. Snyggt manusarbete skulle jag vilja påstå! För övrigt verkar bara två av böckerna, än så länge, ha legat till grund för serien. Hur det hela artar sig återstår att se. 

Man ska passa sig med sina önskningar. I förra inlägget önskade jag mig en lugn morgon och fick allt annat än en lugn morgon. Den blev tvärtom väldigt intensiv under en timmes tid. På väg ner till Tierp ringde fjärren och sa åt mig att vara beredd med en blankett för att passera en signal i stopp eftersom det var växelfel längre fram. Vagt önskade jag att växlarna skulle ligga rätt men förstod att det inte skulle bli så enkelt. Det var bara att gå ut och kika på två av de sammanlagt tre växlarna som låg efter signalen så jag rullade in med 10 minuters försening till plattform, blev avlöst och fick raskt gå mot uppställningsspåren. 

 

Här skulle två fordon slås ihop till ett men först skulle de väckas och funktionstestas och för att göra det hela lite knepigare så stod de inte ens på samma spår. Så jag fick påskynda funktionskontrollen så att jag skulle hinna med att växla från det ena spåret till det andra. Jag var någorlunda snabb och lyckades stå framväxlad och med lite mer än fem minuters marginal till avgångstid. Sen hade jag så pass tur att en förare som skulle till Tierp gick på i Uppsala så han tog vid i Storvreta så jag kunde gå hem och sova istället. Mycket tacksamt!

 

Sen vart det bio på kvällen som också nämdes i förra inlägget och någon form av recension utlovades. Det var en mycket sevärd film med en storspelande Daniel Day Lewis, framför allt, men även de övriga skådespelarna stod för mycket, mycket stabila insatser. En bra politiskt thriller som var spännande i det lilla och samtidigt bombastisk som bara en Spielbergfilm kan vara. Så se den tycker jag! Rekommenderar den starkt. 

 

Idag har jag hjälpt morfar med att köpa en garderob och montera den. Som den amatörsnickare jag är, med betoning på amatör, så gick det väl skaplig men en del svordomar och omtagningar blev det. Vad annars när jag är i farten? Imorrn vankas det åter tågkörning igen efter att ha vart ledig närmare tre dagar. Ganska så behändigt schema på nattgruppen

Rosendal återsågs ju väldigt snart inpå igen efter Alumndagen och i torsdags var det så dags för det redan nämda releasepartyt och det var verkligen hur trevligt som helst. En efter en från det som en gång var Jo07B trillade in i Rosendals bibliotek med glada miner och efterföljande kramar. Totalt blev vi kanske 15 stycken så långt ifrån alla kom men det var väldigt trevligt ändå. Det blev snittar och alkoholfri cider som tillbehör sen satt vi alla och pratade med varandra om tiden som gått efter studenten och vad man gör idag. Nadja höll ett litet tal om boken och vi alla signerade våra böcker (vi är författare!).

 

Jag kom på den lysande idén att fråga runt om folk inte ville gå och ta sig en öl efter och fortsätta nostalgin några timmar till och lyckades faktiskt få med mig runt 10 personer vilket var glatt överraskande. Då kunde man prata lite mer med de man inte hunnit prata med så mycket på skolan. För lustigt nog hittade vi alla våra gamla gruperingar väldigt fort efter det allmänna minglandet så det där med vanans makt är verkligen sant. Men nu blev det som sagt lite mer av den varan nere på station och då pratade man runt med lite fler än de man ännu hänger med.

 

Emil som gick i min klass summerade det rätt bra när folk började dra sig tillbaka: "Fattar ni hur bra vi lärde känna varandra när vi kan sitta och snacka så här som att det inte gått en dag efter nästan tre år". Det började pratas om att vi borde göra om något liknande snart och det hoppas jag innerligt att det blir något av. Sanningen är väl den att det lätt rinner ut i sanden om inte någon tar ett handfast tag om saken så kanske skulle man styra något snart igen. En öl på stan är ju aldrig några större problem att ta sig tid till.

 

Jag sitter för närvarande i Gävle på mitt ca 2,5 timmes långa uppehåll från tågkörandet. Kom upp 00.19 med ett tåg, växlade ut på bangården och lyckades få ihop min maskin med en annan maskin direkt så något strul behövde jag inte oroa mig för. Hoppas det flyter på lika bra senare inatt framåt morgonkvisten när en liknande manöver ska göras i Tierp. I övrigt är nätterna mycket trevliga pass, lite väl mycket dötid, där folkmängden och stressen är väldigt liten. Och personligen anser jag att det är bra att man övar på växling och så vidare. Blir nog bra det här! Idag, måndag, vankas det bio med Petter och Anneli. Lincoln ska ses. Recension kommer!

 

5 dagars ledighet börjar små smått glida mot sitt slut och imorrn vankas det åter tågkörning igen. Och det är nästan så det känns lite tungt efter denna långa period av allmänt kringflackande. Första dagen installerades motorvärmaren i bilen och jag spenderade tiden det tog hos farmor med leverpastejssmörgåsar och yatzy. Det är en ovanligt lyckad kombination. 

 

Torsdagen var som sagt alumndagen och fiskbullarna jag fick till på kvällen var osedvanligt lyckade. Fredagen blev syskona Anderssons dag och vi gjorde några riktigt goda hamburgare av egen köttfärs och med allsköns lyckade tillbehör. Vi gav oss på att se alla Nolans Batmanfilmer men alla var vi för trötta och hade mer eller mindre somnat i soffan knappt halvvägs in i andra filmen. Tyvärr...Men min bror fick sin hunger efter den senaste filmen mättad när han såg färdigt den morgonen därpå. 

 

Lördagen började med en stadig frukost av rostade mackor, ägg och bacon för att sedan röra sig mot Märsta/Sigtuna för att fira av Roger och Sebbe som både fyllt och fyller år i dagarna. På kvällen blev det pannkaksfixande med Camilla som skulle lära mig hur man gör så nu ska jag nog kunna klara det med i framtiden. En hel del prat avklarades också i vanlig ordning. Jag fick agera fyllechaffis efter att Camilla begett sig åter till Gävle så det blev dels två vändor till Ärentuna och en till Vassunda. Sova fick jag göra först vid 5- snåret på morgonen. Ja, varför inte? 

 

Idag har det vart mestadels lugnt men trevlig nog blev jag inbjuden att äta middag hos min faster med familj i Vattholma och det tackar man ju inte gärna nej till. Det var väldigt gott både huvudrätt och efterrätt plus att det blev en liten låda som fick smita med hem också. Det gillas! Så nu är det bara en god natts sömn som återstår och sen blir det som sagt till att spaka tåg igen. 

 

(Jag var till och med så inställd på att bara få vara ledig att jag stängde av jobbtelefonen under hela ledigheten. Riktigt skönt!)