simpan1

Jag har blivit väldigt duktig på att bara blogga veckovis tydligen. Kanske ska bli min nya trend? En arbetshelg har åtminstone gått till sin ända och trots att lördagen bestod av 4 enkla Tierp-Uppsala så gick den förvånansvärt fort och lättsamt förbi. På lördagen hade jag dock fått totalt hjärnsläpp och hade fått för mig att jag började vid 13.51, som vi oftast gör på gruppen, men det var 12.51 som jag skulle ha börjat...

 

När jag i godan ro gick mot tåget i Storvreta för att åka upp ringde tågvärden och frågade om jag var på gång. Redan när jag tog upp telefonen och såg ikonen för sms på tjänstetelefonen förstod jag att det var sms: en som skickas ut för att påpeka att man inte anmält sig till sin tur och att jag tagit fel på tiden. Svarade och började genast svära och säga som det var. Ett samtal till driften och ett förslag om att den föraren jag skulle avlösa kanske kunde köra ner till Storvreta så att jag kunde ta vid där löste situationen och tåget kördes ner och jag tog lite skamset vid. Anslutningen höll så allt var frid och fröjd. Lätt att skratta åt i efterhand men ytterst jobbigt när det sker. 

 

Har sett ikapp lite filmer jag velat se men inte tagit mig tid att se (bland annat Captain Phillips, The Butler, Flight) och nu senast Escape Plan med de två actionikonerna från 80- talet: Sylvester Stallone och Arnold Schwarzenegger. Jag förväntade mig i stort sett koncentrerad dålighet men de är ju trots allt barndomshjältar och bara därför ville jag se den. Och blev faktiskt glatt överraskad över att den ändå var hyffsad med till och med några oväntade turer i intrigen. Ikonerna är ju ingen av dem särskilt duktiga skådespelare men gjorde båda en duglig insats men Jim Caviezel var nog den som rent skådespelarmässigt klarade sig bäst som obehaglig fängelsedirektör. Själva intrigen var den klassiska "felaktigt placerad man ska fly från svårrymt fängelse" och i det stunder där flykten planeras och små smarta manövrar tar dem närmare flykten gillar jag den riktigt mycket. Tyvärr mynnar allt ut i ett stort actionspektakel (som förvisso hade roliga blinkningar mot gammal action) som drar ner helheten. Så kortfattat var det en dumaction som var precis så lagom underhållande som en söndagskväll kräver.  

För en vecka sen på kvällen började jag tugga mer "seriöst" igen och tjuvstartade med ostbågar och chips som jag trånat efter så länge. Och bara en så enkel sak som att få äta smörgås till frukost och kunna ta den där kvällsmackan med ost har känts redigt fint. Jag får fortfarande stå ut med gummisnodarnas i- och urtagande när jag ska stoppa något i munnen men det är något jag gladeligen kan leva med när det är så trevligt att få äta igen. 

 

I veckan var det Alumndag på Rosendal, precis som förra året, och jag, Fredrik och Matlida representerade Jo07B med våra historier om hur livet efter gymnasiet och flaket kan te sig. Min historia skiljer sig som sagt en del från mina kamrater som plugga i ett antal år och till och med fått fina titlar. Kändes som många i klassrummet tyckte jag tagit en väldigt otippad väg och det surret som uppstod när jag berättade om vad jag tjänar var jag ensam om att uppnå. Hade inte tänkt nämna det överhuvudtaget men Matilda valde att agera "programledare" och bad mig berätta och vips så var det ute. Efteråt blev det fika och efter det blev det fika nera på stan med Tobias (efter ett ovanligt långt uppehåll) och Matilda. En trevlig dag i allra högsta grad! 

 

Idag är det dessutom bara två veckor kvar tills planet lyfter mot LAX från Arlanda. Spännande! Idag har jag annars besökt Vattholma och grattat kusin Malte som fyllt tonåring. På förmiddagen kastades det sopor och resten av kvällen blev väldigt lugn så som en söndag bör. Imorrn vankas det tågkörning på schemat med den senaste turen sen januari. Ända till 22.42 men jag ska nog orka hålla mig vaken även fast jag blivit väldigt kvällstrött på sistone. Men nog om det- sov gott allihop! 

Snart har hela den första veckan avklarats och det har gått smärtfritt. Trött på kvällarna har jag vart men är väl å andra sidan inte så konstigt när man har vart borta från både märkliga tider och 8-11 timmars arbetsdag och bara legat hemma. Det har vart skiftande tider med som tidigast starttid på 3.21 och som senast 12.17 men från och med måndag så är det enligt ordinarie schemat på min eftermiddagsgrupp.

 

Det känns bra att vara tillbaka och redan första dagen jag gick in i rastlokalen möttes jag av ett hjärtligt "Välkommen tillbaka" och det är i såna stunder som man inser varför man älskar sitt jobb och att jag mest troligt har världens bästa kollegor. En massa positiv feedback om hur lyckad operationen blev, kramar och få höra att man vart saknad exempelvis. Och även om operationen gjordes för min egen del och inte någon annans så är det givetvis kul att höra och allt av det ovan nämnda har värmt gott ända in i själen.

 

Nästa vecka blir det teater som handlar om järnväg samt ett återbesök till Rosendal på en till Alumndag där jag och flera andra ska berätta vad vi har gjort sen vi slutade gymnasiet. Blir det som förra året misstänker jag att jag förmodligen valt en av de mer egna varianterna rent yrkesmässigt i förhållande till vad jag läste. Ska bli skoj och hoppas någon kanske inspireras till något liknande yrkesval. Det är ju faktiskt det bästa!

 

Jaja, imorrn börjar jag 7.24 så tåget går härifrån vid 7.17 (liftar upp med tåget jag ska ta över) så nu blir det att läsa lite mer om Harry Bosch innan det är dags att sova. Sov gott!