simpan1

Två dagar den här veckan har bussresorna till skolan på något sätt varit annorlunda, på gränsen till spännande faktiskt. I onsdags när man som vanligt stod och väntade på bussen dök den inte upp förs något senare än vanligt. Det var mycket folk redan från början och sittplats var inte att tänka på så jag var föredömlig och ställde mig vid sista bakdörren istället för att blockera leden/mittgången. Det tog tid, enormt lång tid. Den kvinnliga föraren skulle prompt invänta passagerare som kom lufsande i sitt anletes svett trots att hon redan var 10-15 minuter sen och att de människorna nog var ute efter 110 som var på gång bakom. Jag fick även tillfredsställa mig själv genom att vinna en verbal debatt mot en äldre kvinna. Jag stod med musik i öronen och hörde aldrig när föraren skrek bak meddelanden i bussen. Jag tror inte de utan musik uppfatattade riktigt vad som skreks heller. Men helt plötslig börjar några passagerare peta på mig, förvånat tog jag av mig hörlurarna.

"Du måste nog flytta på dig så föraren får igen dörrarna" - damen
"Det är ingen laser på den här, det är bara kännande kanter på dörrarna så det kan inte vara mitt fel, pappa kör buss så jag vet"- jag
"På just den här då eller?"- damen
"Nej, på alla bussar av den här typen"- jag
"Ok, stå där då"- damen.

På hennes sista mening märkte man på hennes röst att hon var lätt irriterad och inte trodde på mig och bara väntade på att jag skulle skällas ut av föraren. Men 2 sekunder efter att hon sagt det går dörrarna igen bakom mig, utan att jag flyttat mig så mycket som en millimeter. Jag hade vunnit och har inte vart så glad på en bussresa sen bussresan till Undersvik. Vid polishuset ser man ett pärlband på 3 bussar från Storvreta ligga på rad, 115, 110:s extrabuss och den vanliga 110. Vi anländer till centralstationen över 20 min försent och får restriktioner att gå bak och ta 110 för färd vidare efter centralen så att hon kunde vända där och köra till Storvreta igen. Känns lite oproffesionellt att föraren lyckades vara så sen måste jag säga. Nåväl bak gick vi och alla osmarta människor pressade sig på en överbelastad 110:s extrabuss medan jag fortsatte några meter till där en vanlig 110:a i form av en ledbuss(dragspelsbuss)med cirka 5 personer i stod till förfogande. Äntligen kunde jag sträcka ut mig. Hade kunnat haft ett privat party i bussen om jag känt för det för utrymmet fanns.

Igår när jag skulle åka hem hände nästa överraskande grej. Efter rondellen vid polishuset där 115 ska svänga ner höger mot Svarbäckens vårdcentral måste föraren tänkt på något annat för han glömde svänga och började köra som en 5: a mot Stenhagen istället. Spännande tänkte jag medan resten av bussen såg chockad och arg ut. Men han kom på sig direkt och lyckads snabbt och smidigt att ta sig tillbaks genom att göra en högersväng efter bron, köra mot Stabby, höger igen och vips så var vi på baksidan av Fyrishov och kom fram till Auroragatan utan problem, dock hade vi missat hållplats Polishuset och Svartbäckens Vårdcentral. Jag brydde mig inte, kul att slippa samma tråkiga och monotona väg som man annars åker på dag efter dag.

Idag har jag inte mått så bra, illamående ganska mycket. Började i skolan när jag och Elisa skulle läsa varandras noveller. Trodde jag inte skulle få behålla frukosten men jag klarade mig som tur var. Skulle inte varit så trevligt att kasta upp mitt i matsalen framför Elisa och alla andra som befann sig där. Tror jag håller på att bli sjuk om det inte är min andra teori som jag inte tänker skriva ut här. Allt ska man inte skriva på sin blogg!!