Ut i verkligheten

Jag har vart ute i den bistra, kalla och skitiga verkligheten och tittat på hur saker sett ut som vi pratat om i klassrummet. Spenderade en hel förmiddag ute med min grupp i ett trevligt solsken. Inte mycket hänförande saker sågs ska väl erkännas men det är alltid matnyttigt att få se hur det kommer att se ut. Dessutom var alla lokförare trevliga och vinkade till den lilla dagisgruppen i sina söta små reflexvästar. Nej, just det YH16 heter vi ju. En av det mer udda sakerna som sågs var hur man tar hand om ett nödproblem: man hoppar ur sitt tåg vid en stoppsignal och lättar på trycket där. En sak mindre att oroa sig för.

Men nu vill jag också be om ursäkt för att jag inte uppdaterat på närmare 11 dagar! Vet inte vad det tog åt mig. Jag tänkte hela tiden "jag gör det imorgon" och så gick dagarna och nu när jag ändå inte hade något bättre för mig denna vackra söndagseftermiddag i Hallsberg tänkte jag "varför inte?". Till stor del beror det också på att jag egentligen borde ut och springa men inte riktigt vill. Varför? För jag har blivit så dålig på det...Förut kunde jag kubba 7 km på 30 minuter med bara svettningar som följd. Det var inget som märktes av rent fysikt på kondisen egentligen men i förrgår kände jag mig som en 70-årig gubbe med svag pump. Jag flåsade på som satan. Kanske sprang i högst en kvart i ena riktningen, satt en stund, gick tillbaka och sprang de sista 5-7 minuterna. Det kändes inte bra varken fysiskt eller psykiskt. Kollade på kartan idag och insåg att jag nog sprang ganska långt för att vara första gången på länge till min förtröstan.

Helgen har spenderats i Hallsberg och jag har haft det überskönt! I torsdags var jag hemma hos Jimmy hela eftermiddagen och kvällen och de resterande dagarna har jag bara latat mig. Förrutom den lilla springsessionen då. Kollat på Mad Men, ätit godis och jordnötsringar, tittat på tv, löst korsord och faktiskt vart duktig nog att plugga. Så ställer man inte för höga krav kan en helg i Hallsberg vara ytterst tillfredsställande. Tyst och lugnt och man får självvakna i lugn och ro. LIVING THE LIFE! Nej, jag ska nog gå ut och flåsa ihjäl mig lite igen. Vem har hört talas om en lokförare med dålig kondis lixom?  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0