simpan1

Eftersom jag reducerat antalet visdomständer från 4 till 0, innebär det att jag nu inte längre har någon form av visdom kvar? Vissa indikatorer pekar mot det om man jämför med tiden då jag hade dem kvar. Eller åtminstone två av dem och framförallt tycks minnet ha tappat den mesta av sin avgörande funktion. Till exempel hittade jag inte mina bilnycklar idag och kunde inte för mitt liv begripa vart jag lagt dem. Inte i nyckelskåpet men kanske låg de hos min kompis. Men de låg på uteplatsen...där de legat hela natten....varför? Inte så bra i min mening.

Jag åkte till affären för att köpa mig lite korv med bröd för en snabb lunch. Även lite annat smått och gott skulle handlas som till exempel kaffe. Vilket glömdes tillsammans med betalmedlet...Nu hade jag så pass tur att den mycket snälla kassörskan parkerade kvittot och packade kassen åt mig medan senildementa jag faktiskt lyckades hitta både till bilen och hem för att hämta korten. Och att jag glömt köpa kaffe kom jag så klart inte på förrän jag kommit hem...

Vad ska jag glömma härnäst? Tågbiljetten? Nycklarna till lägenheten i Hallsberg? Vad en huvudljussignal med tre gröna signaler betyder? Förmodligen kan nog allt härröra till en aningens för lite sömn av och till de senaste dagarna. Kanske också tankarna kring det nya järnskrotet i munnen och de sista utdragna tänderna. För någon stress har jag inte att skylla på eller så har jag helt enkelt blivit senildement i förtid. Så om jag inte hejar så har jag nog bara glömt vem ni är. Det är nog bara att gå fram och påminna mig så ska vi nog lösa det.

Om man avslutar ett inlägg med att det riktiga vuxenlivet fått en bra start varför ändrar den redan då ingågna stigen så radikalt riktning för då? I måndagsmorse kände jag mig förkyld och det är ju aldrig roligt och den förkylningen har bara eskalerat under veckan. Inte så att jag fått feber (tror jag) men likväl så mår jag kasst så som män gör när det är förkylda. Igår till exempel somnade jag mitt på blanka eftermiddagen trots mer än 9 timmars nattsömn och jag hostade riktigt illa. Ett varmt bad var enda lösningen men jag mådde inte bättre efter konstigt nog.

Dessutom medförde måndagen sin beskärda del av otur i form av att mitt tåg blev 90 minuter försenat och när jag väl kom fram fick jag gå i regnet till skolan. Sen när jag cyklade för att handla så öppnade himlen sitt valv och släppte ner da bomb! Så vart man blöt igen då. Inte konstig att förkylningen inte ger med sig. Och what's up med regn i augusti hela tiden? Vad hände med sommaren? Jag blir typ deprimerad...nästan.

Nåväl, skolan den här veckan har bestått av samma tugg. Lite som att vi vore kor och idisslar oss igenom allt 4 gånger. Lite segt men gudskelov är det torsdag imorgon och då går tåget hem 16.57 med mig halvsovandes i en bekväm vagn. Förhoppningsvis. Snart blir det köttbullar med makaroner.

Jag skrev ett helt fantastiskt inlägg i början av veckan om hur skolan börjat igen och hur de första dagarna, som sen innefattade hela veckan, var en rätt trög start med mycket omtugg av redan genomgågna saker. Men av någon anledning publicerades inte det inlägget och dessutom försvann det. Ut i cyberspace uppenbarligen för att aldrig mer återkomma. Men så kan det vara. Det roligaste med skolstarten var att få träffa alla och höra allas historier från sina respektiver praktikplatser.

Nåväl, numera är jag dessutom Systemetkund då min födelsedag infann sig och numera är jag 20 år. Med andra orden är tonåren nu lämnade bakom mig och kanske kan nu klassa mig som torr bakom öronen. Det mest underhållande med att åka till Systemet var kassören som helt neutralt tittade på mitt körkort och sa "Grattis- välkommen till oss" Underbar vardagshumor. Just eftersom han var neutral gjorde det hela roligt faktiskt. Och förövrigt var dagen/helgen mycket bra med massor av nyttiga presenter som gör att jag snart är uppe i ett helt bohag av saker för en kommande lägenhet. Lovely! Saker som verktygslåda, kastruller, hamburgerpress, kokbok, kallsonger, spel och flera presentkort på IKEA.

Men den kanske största och i särklass bästa händelsen under dagen var konserten med Håkan Hellström. Helt otroligt bra konsert faktiskt, han är sjukt bra live. Jag har aldrig någonsin känt mig så deltagande som publik och han hade världens scennärvaro. En helt otrolig artist helt enkelt. Den klart bästa konserten jag vart på i mitt ännu så korta 20-åriga liv. Två riktigt bra timmar med hänsyn till både konserten och sällskapet- min mycket gode vän Anneli. Så mitt år som 20-åring fick en riktigt bra start. Låt oss hoppas att det fortsätter så.

Fredagskvällen blev på alla sätt och vis en mycket trevlig tillställning med några av de människor som jag gillar allra mest- nämligen delar av de gamla gymnasiegänget (Anneli, Matilda, Max och Petter). Vi möttes upp inne i Uppsala och hamnade till att börja med på Svenssons Taverna där vi beställde in två pizzor och valfri dryck. Och som i ett slag av nostalgi kändes det som att vi satt runt någon av Rosendals matsalsbord och pratade på samma underbart nördiga nivå som vi gjorde back in the days. Med andra ord var lyckan så total som den kan bli. Det måste erkännas att de band som man knyter till sina vänner i gymnasiet är magiska på något vis och jag kan inte förnimma att jag känner något liknande för några andra människor i min umgängeskrets. Poesin flödar, hör ni?

Nåväl, Petter drog före alla andra för att träffa sin tjej och vi drog oss vidare med för att, som skjuten ur en kanon, möta Elsa utanför Svenssons! För er som inte vet- en annan rosendalare. Det blev prat i säkert 40 minuter innan vi drog oss till Snerikes för att invänta Elsas sällskap. Och vilka möter vi då om inte Axel och Markus från vår gamla gymnasieklass (och idag träffade jag tre andra ex-rosendalare) innan vi ännu en gång drog oss vidare för att hamna på Williams där vi satt och drack en stund. Då kom Simon- ytterliggare en rosendalare (sen hann jag se en annan rosendalare inne på Terassen). Kvällen kan åtminstone klassas som mycket lyckad och det kändes trist att åka hem. Man får lixom inte nog av någon outgrundlig anledning.

Resterande helg spenderades med Emil och Micke med sedvanlig dålig humor. Inte helt sant förvisso då jag idag enbart vart hemma förrutom den tidsperiod då jag och syster gick på bio och såg Source Code med Jake Gyllenhaal. Den gillades en hel del då jag tyckte den hade en intressant handling och bra skådespeleri. Krävs ju inte så mycket mer. I samband med detta träffades de ytterliggare ex-rosendalarna i form av Ellinor från min klass och Amanda som gick natur samt Pedram hemma på Konsum. Fullt med rosendalare i helgen med andra ord! Men nu ska jag väl traska ut med hunden och sen borde man kanske fundera på refrängen (i valfri låt) eftersom 22 mil ska köras ner till Hallsberg för skolstart imorrn.

6 veckor av tågkörning, växling och en minimal gnutta spärrfärd har nu gått till sitt slut. Och det var nästan lite ledsamt att gå därifrån nu när man verkligen började känna sig som en i gänget. Nu när man började få koll på läget. Men så är det tyvärr med livet. Underbart är kort. En nyttig upplevelse var det i alla fall och nästa praktik ska bli minst lika intressant, kanske mer. (Det här känns lite trist och lamt)

I alla fall så var det trist att ta adjö av Kjell, min senaste handledare, som jag kom otroligt bra överrens med. Vi blev som goda vänner eller åtminstone den typen av vänskap som uppstår mellan mentor och elev. Då kände jag verkligen att jag fick göra allt vilket självklart är ovärderligt i såna här sammanhang. Dagens drygaste var dock det faktum att jag missade första Upptåget hem 7.49 och nästa gick 10.25...UL- hur tänkte ni? Så det blev till att åka buss till den härligt doftande metropolen Skutskär som är precis så intressant som man kan ana sig till 9 på morgonen. Därefter buss till den ännu mer härliga metropolen Tierp där blotta åsynen av ett rött tåg fick mig att må bra. Bara en halvtimme hem.

Resterande dag har jag spenderat med att handla, laga mat och hjälpt pappa, måttligt åtminstone, att snicka på den nya uteplatsen. Och visst blev det bra, alla gånger. En lätt djungellik stämning infinner sig i det annars så betonggråa Storvreta (försöker låta lika cynisk som en 40-tals noir) Nu återstår bara en kort sväng med hunden innan jag tar tack och godnatt. Ostbågar står även på schemat eftersom fredagen inte spenderas hemmavid. Ostbågar är ju ett måste eller hur?

Idag var det tänkt att jag skulle åka med 14.27 tåget för att köra en sista sväng till Sundsvall innan jag avrundar praktiken med två svängar till Ljusdal. Men så blev det inte eftersom Upptåget inte behagade att dyka upp. Jag har svårt för att bli arg på inställda och försenade tåg när jag får information men nu fick jag ingen alls! Stod absolut ingenting på tavlad vid station mer än att ett spårproblem norr om Uppsala (eller var det söder?) orsakade förseningar på 5-15 min. Fine! Jag kan ta det. Det var bara det att tåget blev inställt utan att någon sa det eller att informationen kom upp...där! Det stor på internet lyckades jag luska ut efter att ha ringt hem.

Inte nog med det så blev nästkommande tåg inställt- 15.27 alltså. Med det tåget hade jag fortfarande hunnit med marginal till Gävle men nu blev helt plötsligt utsikterna chanslösa. Så jag ringde min handledare och rådgjorde med honom och frågade om jag skulle brumma upp med bilen de 10 milen istället. Det tyckte han lät dumt så det blev till att vara hemma istället, så kallad ofrivillig ledighet. Man märker skillnaderna på trivselnivån där. Hade samma episod utspelat sig under Arlanda-tiden hade jag blivit lättad. Nu blev jag besviken istället. Hade ju vart kul att köra till Sundsvall en sista gång faktiskt.

Istället blev det hemmakebab och pommes frites (mumsigt värre) och så blev det till att kapa hårlängden rejält i form utav snaggning. Knäppte en iskall cider också i den nästan 30 gradiga värmen. Lovely! Btw såg jag något riktigt dumt när jag väntade på tåget. Det kom ett godståg som gjorde anspråk på att vara ett av historiens kortaste tror jag. Endast två vagnar långt (plus ett lok då såklart). Såg väldigt fjuttigt ut faktiskt. Måste vart lättkört till tusen också. Såna godståg skulle jag kunna tänka mig att köra helt klart.

Jag som skulle blogga för att berätta om hur det går med studier och praktik. Visst går det bra? Jag som till och med för över en månad sen lovade att uppdateringar skulle komma. Nu är det ju rätt knepigt att försöka sammanfatta 6 veckor rakt av. Men det har gått riktigt, riktigt bra faktiskt. Ju mer jag kört desto säkrare har jag blivit och nu kör jag riktigt säkert och vet rätt så bra vart jag ska bromsa för att rulla in bra vid plattformarna. Och det är skitkul! Jag trivs sannerligen bra med det här yrket oavsett tidiga eller sena tjänster. Även om tidiga är skönare.

Jag har dessutom lärt mig att hata det underbara hjälpmedlet (och lokförarens bästa vän) ATC eftersom det på sträckan till Ljusdal de senaste 3 veckorna har smygit in sig ett balisfel som orsakar just balisfel eller ATC-fel vilket förstör framfarten en del. Balisfelet orsakade ofta 80-övervakning, det vill säga tåget bromsar ner till 80 km/h och sen gäller det att hålla 80 tills man får ett annat besked (som längst i 3800 m). Dessutom ska man vid detta tillfälle ta reda på felkoden i ATC och ringa fjärren (de killarna och tjejerna måste hata mig vid det här laget). ATC- fel innebär att ATC börjar tjuta och leva om samt nödbromsar till stopp. Så måste man stänga av ATC och börja om. Drygt är ordet. Detta sker alltid också när man kör i 200 km/h. Alltså kan det vara svårt att avgöra vart man fick felet (som man måste tala om för fjärren när man avlämnar felkoden). Jobbigt va? Om man får det upp 4 gånger på en dag som jag fått så blir man rätt så trött på det.

Men förrutom det har jag haft det riktigt, riktigt bra. Bra handledare och trevliga tågvärdar och en del roliga saker har setts och hörts så jag är ytterst nöjd. I nuläget har jag bara en sväng till Sundsvall och två svängar till Ljusdal innan jag tar adjö av Tågkompaniet Gävle för en ledig helg och sen är det back to school. Ska bli kul att träffa alla igen samtidigt som det blir vemodigt att sluta. Tågkompaniet Gävle är helt klart ett alternativ som framtida arbetsplats.