Socialt geni
Jag har fått många fina kommentarer genom åren som har satt sina avtryck i mitt självförtroende och gett mig en varm känsla inombords. Det vill jag börja med att tacka för! Men den kanske finaste kommentar jag någonsin fått fick jag i somras av min faster när vi var på en The Ark konsert i Uppsalas stadspark. Hon berättade att hon pratat med en kollega och då självfallet nämnt det stundande evenemanget med sin brorson, kompis och syster. Kollegan kunde då inte undgå att fråga hur gammal den lilla brorsonen var (19 vid tillfället) och tyckte väl att jag kanske var en gnutta ung. Funkar ni verkligen ihop genomsyrade frågan med största säkerhet. Nu var ju inte jag där men jag föreställer mig att det var så.
Min faster hade då gett svar på tal, och detta berättade hon givetvis för mig sen, att hon och jag funkade ihop hur bra som helst för att jag är ett socialt geni. Sen att vi är släkt och två allmänt sköna människor bidrar ju också till vår fina kemi givetvis men hon ville förklara vad hon menade. Jag är då alltså ett socialt geni för jag har förmågan att umgås med vem som helst, var som helst och hur som helst i princip. Min faster menade på att jag lika gärna kunde sitta mig Hulda, 97 år som Lisa, 4 år och ändå hitta något gemensamt som vi kan prata om och utveckla en liten tillfällig relation till varandra. Jag blev givetvis väldigt smickrad och när man har nämt det här för andra så har många gett medhåll. Nu känner jag mig inte riktigt som ett socialt geni själv alla gånger men att jag har lätt att träffa folk och skaffa vänner har ju inte vart mig någon hemlighet. Men det var väldigt fint helt enkelt. Vad tycker ni där ute som har träffat mig? Är jag ett socialt geni i era ögon?
