4: or och 5: or i betyg
Sista körpasset gick över förväntan faktiskt. Vi låg bra till, drabbades knappt av några problem och jag fick till bromsningarna riktigt, riktigt bra faktiskt. Vid bara ett par enstaka tillfällen tog det stopp innan jag tänkt mig men i övrigt så hamnade jag där jag hade tänkt och nästan varje gång med bromsarna loss. En härlig känsla då man verkligen kände att "Jag kan det här!" Belöningen kom sen också i form av just 4: or och 5: or i betyg vilket var mer än vad jag förväntade mig. Min handledare sa att det hade gått jävligt bra och gått över förväntan för att aldrig ha kört gods förut och menade på att jag inte hittat på några dumheter och han aldrig behövt ingripa direkt heller. Det var en rejäl boost för självförtroendet, särskilt när han sa att han trodde att jag skulle bli en bra lokförare i framtiden. Har jag valt rätt bana kanske?
Men sista passet gav också en märkbar känning av det knasigheter som nätter gör mot en. Jag la mig tidigt för att orka med att gå upp klockan 05.00 bara för att inte kunna somna förrän närmare midnatt. Något trött kom jag ändå upp och iväg och såg fram emot att sova bort några timmar under den nästan 4 timmar långa rasten. Inväntade lite paltkoma och...somnade inte på över 2 timmar. Inte fullt så kul men lite utvilad körde vi hem igen och kom hem tidigare, skönt nog. Pigg hem (förmodligen hög på endorfiner efter självförtroende boosten) men efter en stund kom den missunadde sömnen efter. Så jag la mig tidigt för att bara ha svårt att somna igen...Med andra ord är nätter inte fullt så hälsosamma uppenbarligen. Påminner om en period jag hade under Rest & Fly-tiden. Men jag fick min skönhetssömn efter dryga 20 min av vakenhet och sov sen mycket gott. Nu återstår tyvärr några nätter på bangården innan allt återgår till normala rutiner.
