Dagens trafikmiljö
Jag är förmodligen inte den enda som märkt att trafikmiljön tycks ha förändrats. Förändrats mest överallt och i Uppsala i synnerhet. När jag tog körkort för snart två år sen så fanns det sin beskärda del idioter i trafiken lite här och där. Det kunde man ta, så har det ju alltid varit. Men på de här två åren känns det som de har tagit övertaget och finns mest överallt. Jag kan inte ens åka en sväng i Storvreta utan att råka på en.
Folk har mer eller mindre slutat använda blinkers såväl i rondeller som i korsningar, om det inte blinkar fel förstås eller för sent, avstånd till framförvarande bil blir bara mindre och mindre, köra om kan man göra precis där det behagar, det är ok att köra 40 på påfarterna till motorvägar, högerregeln gäller bara en gång var fjärde dag om det är ojämnt datum, placeringen av bilen är där man mår bäst av att ha den (läs mellan två filer) och har man en lucka man kan sticka ut i så gör man det men man gasar inte upp till gällande hastighet. Allt detta plus Uppsalabors fenomenala egenskap att blockera sig själva i korsningar gör att trafikmiljön känns som ett smärre kaos jämt. Man suckar minst 3 gånger varje gång man ska någonstans med bilen. Jag undrar- vad har hänt?
När började folk brista i sitt säkerhetstänkande omdömme i trafiken? Ett bra exempel är att på vintern blir man omkörd jämt trots att det är isigt och halt, ibland när det är kurvigt till och med (men sen på våren när isen är smält då kör man 20 km/h under hastigheten. Sparar på vinterdäcken?) Och framför allt- när uppkom den stora nonchalansen som alla kör med? Trafikens motto som ska vara "Hjälp varandra i längsta möjliga mån" har bytts ut mot "Jag ska fram först" och "Det var inte mitt fel" och "Det gäller inte mig". Vart tog det sunda förnuftet vägen?
Jag tycker det är en sjukt tragisk utveckling med tanke på hur mycket jag själv tycker om att köra bil. Men vid såna här tillfällen är det inte kul. Förrutom de gånger man blir så trött så man bara skrattar åt saken istället för att irritera sig på den men de tillfällena blir bara färre och färre. Dessutom tycks folk ha slutat att se saker eller ser bara det de vill se. Häromdagen fick jag bromsa när jag var på väg ut ur en parkering för att en kärring mer eller mindre kom farande på vänster sida in genom infarten och snävt som tusan. Hade jag inte bromsat hade hon tagit med sig fronten på min bil samt skrapat upp sidan på sin. Men med de stora solglasögona på så är hon säkert blind och hade väl glömt ledhunden hemma. Två voff för vänster, tre för höger och ett för att bromsa.
Och något som gör en så förbannad att man ser rött och snudd på vill döda någon är de få gånger när någon gör så fel att man tutar på dem och man får ett argt finger tillbaka. Attityden "Det var inte mitt fel" har visat sig igen och då känner jag mig så maktlös och sjukt arg att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Man kan ju inte göra något och idioten som gjorde fel lärde sig knappast en läxa. Pappa hade en för ett tag sen som slängde sig in framför bussen och bromsade ihjäl bilen när han insåg att han inte skulle komma in i den filen han egentligen var ute efter. Pappa fick tvärnita och slänge sig åt sidan för att missa honom och då tutade han på honom. Fingret var allt han fick tillbaka. Ja, vad ska man säga. Fortsätter det så här tror jag vi kommer längre och längre ifrån nollvisionen varje dag som går. Tyvärr...
