simpan1

Igår var Dagen D med något utav en liten prövning: Jag körde själv för första gången sen olyckan. Bortsett från en otroligt spännande ditresa där det visade sig att E4: an var avstängd från strax söder om Uppsala ända till Vattholma gjorde att jag kom minst sagt i sista minuten till jobbet efter att ha kört lite fortare än 120 km/h. Kom springandes en så där 2-3 minuter innan tåget rullade in till plattformen. Fick "olyckståget" men det kändes inte jobbigt trots allt. Körningen funkade bra men när mörket föll så var det lite obehagligt ska erkännas och allt som dök upp hastigt i strålkastarljuset ryckte man till för. Sen att det spöregnade så sikten blev snudd på minimal underlättade inte men förmodligen så lär det väl ta några svängar innan allt känns normalt igen. Man är ju knäpp som man är för det minst jobbiga stället att passera var olycksstället. Men jag är övertygad om att det kommer övervinnas för så jobbigt var det aldrig. 

 

Fick ge mig på en ny växlingsrörelse också eftersom fjärren inte tänkte sig för och ledde in mig på hederliga gamla spår 3. Och inget ont om spår 3 men när man är på väg norrut så är stoppbocken något i vägen. Omväxlingen ledde bara till 7 minuters försening som i slutändan blev ca 3-4 minuter när jag väl nått Tierp så ingen större fara. Jag tyckte det var lite roligt ärligt talat när det blir lite avbräck i vardagen. Det kunde ju ha gått mycket värre eller nåt. Imorrn blir det till att köra lite igen. Succesivt ska obehaget byggas bort