simpan1

Ambitionsnivån idag blev osedvanligt hög och istället för att bara traska en promenad tog jag mig en löprunda. Förvisso inte så jättelång, var bara borta i kanske 15 minuter, men hellre springa bra en kortare sträcka än dåligt en längre. Och för att inte ha sprungit på typ 1 1/2 år så gick det förvånansvärt bra. 

 

Tog det rätt lugnt men hade faktiskt gjort en ökning innan jag var hemma igen och tempot var hela tiden jämt och inga stopp företogs. Kroppen protesterade inte nämnvärt och kondisen hakade på utan att jag började frusta som ett ånglok vilket var en liten boost för självförtroendet. Någonstans inom mig lever den där kondisen som jag hade för några år sen kvar tydligen. Gömd bland alla ostbågar, alkohol, chips och ciggarettrök som jag förstörde kroppen med under gymnasiet och åren därefter. En av anledningarna till att jag börjat springa är för att jag eventuellt ska springa ett lopp på den nya sektionen av 288: an med farfar och två av mina fastrar men även för mitt eget välbefinnande. Sitter man stilla så mycket som jag gör är det långt ifrån dumt att syssla med såna aktiviteter på sin fritid.