simpan1

Häromveckan ansåg jag mig ha en extrem tur i tillvaron och den där karman som så ofta efterfrågas av alla och envar tycktes lysa över mig. Jag hamnade bra bland förarna i Tierp för att välja grupp och kommer med 98% säkerhet få den grupp jag sökt i första hand och trots att jag fått för mycket pengar i lön sen jag började fick jag behålla överskottet utan krusiduller. Helt plötsligt kändes livet lekande lätt och allt för bra för att vara sant. Kan Simon verkligen ha så mycket tur? Ja, det kunde han tydligen. 

 

Den här veckan har absolut inte vart dålig och det är inte så att jag förlorat min valplats, tappat bort pengarna eller fått några tråkiga besked som cancer eller liknande men turen har vänt en anings kan man nog säga. I söndags halkade jag som sagt ner på spår 4 i Tierp (och jag höll på att göra en liknande vurpa idag) men igår skadade jag mig, om inte fruktansvärt illa, så väldigt smärtsamt ändå. Skulle gå från bangården i Gävle efter att ha lämpat av mitt tåg på ett av spåren och började spatsera lite lätt mot kontoret i godan ro. Ringde vår drift och skulle precis samtidigt ta mig över en halvmeter hög snövall som vetter mot en parkeringsplats man måste gå över för att nå vår rastlokal. Givetvis trampar jag fel, trampar igenom vallen och slår i smalbenet mot järnräcket som bilarna frontar sig in mot när de parkerar. Höll nästan på att ramla igenom och det kändes rätt bra kan jag säga. Värker på rätt bra idag med så jag gränslade snövallen med största försiktighet idag kan jag erkänna. 

 

Igår lyxade jag till det med Burger King till middag som för omväxlings skull gjorde mig något besviken. Hamburgaren var lite kall men pommes fritsen höll i vanlig ordning mycket god kvalitet. Och på det stora hela smakade det bättre än korv och makaroner som annars hade vart det tänka målet. Men var högst medveten om att jag var skyldig Emil en meny där så när jag ändå var sugen kändes det som ett sunt alternativ till att bjuda igen. Imorrn börjar arbetspasset 3.23. Jag är trött redan...