Inte en årskrönika

Några har börjat summera året redan men jag tycker det är lite förhastat. Det är ju ändå ett dygn kvar och jag tänker chansa på att jag hinner med en imorgon istället för redan nu. Jag vet ju faktiskt inte vad som väntar runt hörnet denna natt. Kanske något livsavgörande? Då vore det ju dumt att missa den i när den mest troligt skulle komma att prägla hela året. Jag har absolut inga såna förväntningar eller illusioner men tänker ändå inte avskriva tanken fullt ut. Mest för skojs skull.
 
Två nätter har nu avklarats och en återstår innan det ska bli ett nyårsfirande som förhoppningsvis håller samma höga klass som förra året. Samma gäng och samma ställe talar väl för att det faktiskt kan bli så. Dock med skillnaden att vi nu tar med oss något eget att tugga på och jag ska ta mig friheten att knåpa ihop en italiensk tomatsallad som förhoppningsvis ska smaka tillfredsställande. 
 
Apropå nätterna så har jag blivit överraskad själv över hur bra det funkat. På två hela nätter har jag inte vart trött alls utan det har funkat hur bra som helst. Förut var jag snudd på helt död mellan 3 och 4 men något sådant har jag inte märkt av alls. Sen att man är lite så där sjuk i huvet vid 5- snåret och producerar en oändlig ström av ordvitsar och andra dåliga skämt kan man ju alltid se som en trevlig bonus. Det är väldigt lustigt. Och som jag kanske påpekat någon gång så snudd på svor jag att aldrig mer jobba natt när jag lämnade hotellet. Fy för den tröttheten! Men nu känns det som att det är ju det mest naturliga att göra nästan. Klockrent helt enkelt! Imorrn ska jag producera en sentimental årskrönika (kanske) åt er. Tills dess: Ha det bra!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0