Hur man kan bli präglad
Jag har märkt det länge förvisso men på allvar har jag börjat förstå hur präglad jag blivit av att gå lokförarutbidlningen. På väldigt kort tid har jag fått ett intresse för järnväg och tåg. Inte på så sätt att jag känner en stark längtan av att gå ut och knäppa kort på dessa stora tingestar till maskiner men så fort jag ser något järnvägsrelaterat kan jag inte låta bli att kika. Jag tittar snudd på omedvetet längs järnvägar så fort jag åker parallelt med en, läser på om olika lok och motorvagnar på wikipedia eller andra internetsidor jag stöter på. Jag kan till och med finna nöje i att titta på musikvideor där man kan se ett tåg skymta. Hjälp!
Om det är något jag inte vill bli så är det en fullskalig nörd som sitter och bygger tågbana hemma i källaren med en gammal lokförarmössa på huvudet. En Stig- Helmer räcker right? Men jag kan inte låta bli att fashineras och en del lok eller motorvagnar som inte finns länge skulle jag på något sätt vilja prova av någon outgrundlig anledning. Jag snudd på skäms! Jag vill inte bli känd som en tågnörd. För säga vad man vill om tågnördar men de får sällan till det med förhållanden...men om ni någon gång skulle få för er att undra något om tåg eller järnväg så kan jag nog hjälpa er. Jag antar att jag också kan ha tagit mig an detta mer djuplodade intresse för att jag vill bli väldigt duktig på det jag ska göra och jag hoppas och tror att det ska kunna gå vägen.
