Melodifestivalen
Jag vet få tv- program i den svenska tablån som väcker så mycket känslor hos den svenska publiken som melodifestivalen. Bara ikväll har jag läst säkerligen ett 20- tal, mestadels arga, statusar om hur Björn Ranelid har gått vidare och hur man tänker bojkotta skiten för all framtid. Det har man ju hört förut att folk ska göra men att slå slag i saken verkar svårare. Iår har jag faktiskt inte ens försökt titta och förra året blev det enbart sporadiskt. Mitt intresse har minskat år efter år eftersom de bara produceras mer och mer skit och känns mer och mer oseriöst. Jag menar vad har Björn Ranelid där att göra? En självgod författare som är så kär i sig själv att kunde han gifta och få barn med sig själv hade han gjort det 14 gånger redan. Av en händelse såg jag en minut av låten, om man nu kan kalla den för det, och blev precis så arg som jag kunde föreställa mig.
Hörde av en annan händelse Torsten Flinks bidrag och blev glatt överraskad. Han kunde ju faktiskt ta ton men i övrigt har jag hållt mig borta. Det verkar mer och mer som att man slänger in vad som helst för att göra underhållning av det hela snarare än att göra vettig musik. Således tänker jag inte titta längre. Livet är för kort för att slösa bort det på såna saker. Jag var med Emil istället, kändes mycket bättre.
P.S Ironiskt nog orkar jag bry mig om att blogga om något som inte ens intresserar mig. Fast i schlagerförbannelsen...
