Första större felet
Idag blev en spännande dag där säkerhetsslingan (en elektrisk slinga som känner av olika punkter för att man ska kunna köra) helt plötsligt ströps och det tog tvärstopp inne i Arlandatunneln. Inte gick det att ropa ut i tåget heller vilket ju är strålande när tåget nödbromsas till stopp och man inte kommer igång inom de första två minuterna. Provade stänga av och starta om utan resultat, fick ringa teknisk rådgivning och provade en annan reset även det utan verkan. Inte förrän jag provade att stänga av det så kallade "dödmansgreppet", som jag fått en felindikering på, lossnade nödbromsen och jag kunde ta mig vidare med runt en kvarts försening. Eftersom regelverket tydligt säger att man inte får köra hur som helst utan det säkerhetsgreppet fick jag ta in tågvärden som fick sitta med hela tiden för att kunna bromsa tåget om jag skulle svimma typ. Med en 20 minuters försening i Gävle blev det stressigt att hinna dela på de två tågen så verkstaden kunde få det trasiga och min kollega det hela. Tog tid innan jag fick komma ut till verkstadsområdet och börja slå isär och när jag väl slagit isär och skulle backa ifrån, så tog stressen och tröttheten överhanden, det är bara att erkänna. Så jag glömde aktivera backen och multade ihop de två tågen igen. Så då fick jag stänga av och börja om isärslagningen igen. Och då fick jag givetvis isär det eftersom man inte glömmer backen två gånger vid samma tillfälle (och förmodligen inte i framtiden heller). Så till slut fick kollegan den friska maskinen och kunde avgå med en mindre försening från Gävle. En mycket händelserik men förmodligen i slutändan lärorik dag. Passande att det hände just fredagen 13:e.
Och nu efter att ha gått upp 2.50, dessutom råkade jag lägga mig för sent, så känner jag att tröttheten är överhängande trots powernapen på en timme som jag var tvungen att ta när jag kom hem. Så med denna upplevelse önskar jag god natt och hoppas att ni lärde er något också.
Kommentarer
Trackback