Rock of Ages
Efter gårdagens besök på Furuvik med hela skaran av syskon, barn och mor med respektive där det åktes karusell, matades kameler, sågs på apor och åts dyr mjukglass (samt ett besökt på McDonalds i Gävle) så blev det idag ett biobesök med Matilda, Matilda och Anneli. Vi såg Rock of Ages, pasthischen/hyllningen till 80- talets mjukare rock med grupperna Journey, Twisted Sisters och Foreingers, för att nämna några, som stod i fronten för denna våg av melodiös rock. Vad kan man säga om filmen då? Ja, i grunden är den rätt dålig med utjatade och använda klichéer i var och varannan scen men i mitt tycke, och det var jag nästan lite ensam om, så var den otroligt snyggt packeterad. Med andra ord: mycket yta och lite innehåll.
Men för att hårddra så var det tillräckligt för att jag skulle känna mig underhållen även om jag första halvan av filmen var lite skeptisk men den andra halvan var rätt så underhållande. Tom Cruise verkade stormtrivas i rollen som frontfigur för den fiktiva gruppen Arsenal och han var härligt douchebagig och scenen mellan honom och Malin Åkerman, med Foreingers I wanna know what love is sjungandes av de båda, var underhållning på hög nivå och den enskilt bästa scenen i filmen. Några andra som stod för bra biroller var Alec Baldwin, Russel Brand och Paul Giamatti så även om filmen haltade sig fram på trötta klychor mestadels så var jag nöjd. Slutfinalen var härligt bombastisk. Svårt att ge ett klart svar känner jag. Dålig film med underhållningsvärde om man gillar melodiös 80- tals rock! Vilket undertecknad gör.
Och efter en två dagars helg så ringer klockan 4.30 imorrn för att kunna inställa mig på jobbet lagom till 5.33. En sväng på Gävle och en studs innan hemgång då Emil och jag ska umgås efter ett ovanligt långt uppehåll. Lönen rullar in så ett besök på MediaMarkt för att inhandla nya Sherlock Holmes känns som det rätta att göra.
Kommentarer
Trackback