Snö utan kaos?
Jag kan inte svara för hela det svenska järnvägsnätet givetvis men har inte tågen, åtminstone under de senaste två dagarna, överraskat med att gå och mer eller mindre i tid. När snön började falla i förrgår gjorde jag mig mentalt beredd att få en lång kväll på jobbet med i värsta fall kvastande av växlar och förseningar. Hände något av detta? Inte bland Upptågen åtminstone och jag var under hela mitt pass inte mer än 4 minuter sen och detta berodde inte på snön utan långsammare tåg framför och det alltid så vanliga förekommande ATC- felen.
Det var faktiskt mycket roligare än vanligt att jobba eftersom man fick tänka sig lite för istället med att planera sina inbromsningar och så vidare. En trevlig avvikelse tycker jag och allt såg dessutom mycket trevligare ut under ett lager av snö. Det i kombination med att kaoset uteblev gjorde snarare att julstämningen snarare började infinna sig istället. Trevligt!
Mamma är åter från London och jag fick en kakburk med "ett typiskt Simon-motiv" i form av en station med ett ånglok. Förstår inte hur det kan komma sig att den passar så bra in på mig! Och kakorna i den är inte dumma de heller utan smakar mycket gott och lite inbillskt vill jag tro att de smakar lite annorlunda mot svenska småkakor. Men det är kanske mer inbillning än sanning? Gott är det hur som helst!
Har för övrigt mycket snälla tågvärdar på jobbet. Jag beklagade mig över att inte vara på jobbet när det bjöds på kexchoklad och i tisdags när jag infann mig för tjänstgöring hade Jossan så vackert lagt in en liten rackare i mitt fack. Satt som en smäck till eftermiddagskaffet och var precis den lilla sockerkick jag behövde för att orka med att köra till Gävle. Tack Jossan!
Så mycket bättre
Det här blir nog typiskt svenskt, kanske till och med extremt svenskt: blogga om ett av de svenska Tv- kanalernas mest välsedda program. Lika hopplöst som de ständiga facebookuppdateringarna om vem som var bäst den här veckan men jag kan faktiskt inte låta bli. Och eftersom det är bra för mitt skrivande och den här bloggens uppdaterande så vad finns det att förlora egentligen?
Tredje säsongen har inletts och i år med artisterna Pugh Rogefeldt, Darin, Magnus Uggla, Miss Li, Maja Ivarsson, Syliva Vrethammar och Olle Ljungström. Bortsett från herr Uggla väcktes inga särskilda förhoppningar om säsongen och kanske är det just därför som jag flera gånger blivit positivt överraskad över de kreativa alster som skapats. Och iår tycker jag det är tjejernas säsong där framför allt Miss Li och Maja Ivarsson har gjort de bästa hyllningarna (även om jag måste medge att fröken Vrethammar fått till det vid några tillfällen) och i synnerhet har Miss Li imponerat. Men den personliga favoriten är det blonda bombnedslaget Maja med sin härliga skånska. Jag är ju svag för blonda skåningar.
Magnus Uggla är ju alltid idolen i vanlig ordning och även han har gjort några riktigt bra covers och det är kul att få en djupare bild av honom. Olle Ljungström kanske inte har imponerat stort, även han har träffat rätt några gånger(smaken som baken och allt det där ni vet), men han är intressant och har gjort en del bra låtar har jag upptäckt på Spotify. Kul att upptäcka ny musik! Inte heller Pughs hyllningar har stuckit ut så mycket men han är en genuint tuff karaktär tycker jag. Härligt udda på något vis och verkar sannerligen våga vara sig själv.
Darin är väl den som jag lite långsamt börjat acceptera men han känns lite tom. Som att det är yta utan särskilt mycket innehåll utan han ler och håller med om allt. Han framstår som lite beige även om han tycks vara en trevlig ung man (som jag själv) men antagligen är min objektivitet väldigt präglad eftersom jag aldrig har gillat honom. Men han har faktiskt vid några tillfällen fått till det med några bra låtar. Men så imponerande som de övriga artisterna är av honom är inte jag fast de torde ju veta bättre än mig. Men min åsikt räknas väl?
Så nu har jag gjort skapligt med reklam i ett egentligen ganska så oambitiöst inlägg som är snudd på slarvigt skrivet. Tror ni jag kan få pengar av TV4 för det här?
Darin är väl den som jag lite långsamt börjat acceptera men han känns lite tom. Som att det är yta utan särskilt mycket innehåll utan han ler och håller med om allt. Han framstår som lite beige även om han tycks vara en trevlig ung man (som jag själv) men antagligen är min objektivitet väldigt präglad eftersom jag aldrig har gillat honom. Men han har faktiskt vid några tillfällen fått till det med några bra låtar. Men så imponerande som de övriga artisterna är av honom är inte jag fast de torde ju veta bättre än mig. Men min åsikt räknas väl?
Så nu har jag gjort skapligt med reklam i ett egentligen ganska så oambitiöst inlägg som är snudd på slarvigt skrivet. Tror ni jag kan få pengar av TV4 för det här?
Dvala
Helgen har gått som i en dvala där ingenting egentligen har företagits. Som mest var det en bilfärd till MediaMarkt för att köpa film och sen vanlig veckohandling. Annars har det inte gjorts mycket och jag anar mig till att det har med att det är november. Det är en sån månad där man inte riktigt företar sig något att göra eftersom det är mestadels mörkt och grått. Så jag har mer eller mindre bara legat på sofflocket och sett på Tv eller surfat. Vilken höjdarhelg va? Därför blir det inte så mycket mer än en, kanske två, filmrecensioner för er att tugga igenom lite lättsamt.
Jag har sett Men in Black III som överträffade sin föregångare men inte slår originalet (vilket inte är något ovanligt). Bättre handling, mer nedtonad än den överdrivna tvåan och framför allt gillade jag konceptet med tidsresor till det retrodoftande 60- talet. Josh Brolin gör en kunglig tolkning av Tommy Lee Jones och bara det i sig gör filmen värd en titt. Den var för övrigt en av filmerna som inhandlades vilket leder oss till film nummer två:
Prometheus, Ridley Scotts rymddrama som är en slags prequel till den klassiska Alien men som står sig som en fristående film också. Lite retrodoftande den med eftersom den till stilen i mångt och mycket påminde om Alien både utseendemässigt samt upplägget med en stark kvinnlig hjälte. Det var även rätt få specialeffekter som gjorde att intrycket var gammaldags och det tycker jag var ett smart upplägg. Filmen var lite seg men bra intressant och jag ångrar inte att jag köpte den även om det inte fullt ut motsvarade mina förväntningar. Som jag skrev om Skyfall så lär den säkert uppskattas mer vid nästa titt. Bra skådespelarinsatser var det också och jag tror att Noomi Rapace kan bli ett stort namn så småningom.
Som sagt har jag inte mycket mer att delge. Imorrn ska jag hämta ut en ny låscylinder till bilen så jag slipper problemet med att man kan vrida sönder förarlåset. Kostade mig 818 att beställa den med rätt kodning för nyckeln men hellre det än ännu en nyckel till knippan. Så pappa får göra en insats och byta den och jag får nöjet att hjälpa honom med att kasta sopor. Sen är det för övrigt inte många saker kvar som inte fungerar fullt ut på min kära Saab. Så även om besvikelserna har vart några stycken över den så börjar den göra mig mer och mer nöjd. Jag är till exempel inte sugen på att köpa en ny bil längre. Bara en sån sak!
Ambitiöst inlägg
För att inte riskera att upprepa mig med att berätta en anekdot två gånger så läste jag mig mer än ett år tillbaka i tiden på min blogg enbart för att inte tråka ut er läsare. Så jag skulle vilja påstå att det här inlägget är lite mer ambitiöst än de flesta andra alster jag skriver här. Och anledningen till att jag tänker skriva är för att november med allt sitt mörker alltid får mig att fundera mycket på både det ena och det andra. Men innan jag berättar om funderingen så kommer anekdoten som leder in rätt elegant på funderingen:
Scenariot är följande: Jag och min kusin skjutsar in hans syster (även det min kusin såklart) och hennes kille till centralen i Uppsala från Alunda, där det har vart kalas hela eftermiddagen. Det är sensommaren 2011 och en behaglig kväll där solen så smått börjat gå neråt. Efter att ha släppt av dem fortsätter vi följdaktligen tillbaka ut mot Alunda igen och kommer åkandes längs med Vaksalagatan när min kusin från ingenstans frågar:
"Är du på G med någon tjej?"
Det otippade i denna fråga är att vi aldrig någonsin har pratat om något sådant med varandra men han måste ha blivit nyfiken på äldre dagar (han är iof bara två år äldre än mig). Dialogen lät ungefär så här:
"Nej, svarade jag, jag trodde att det var på gång med en tjej men hon blev ihop med en annan"
Det otippade i denna fråga är att vi aldrig någonsin har pratat om något sådant med varandra men han måste ha blivit nyfiken på äldre dagar (han är iof bara två år äldre än mig). Dialogen lät ungefär så här:
"Nej, svarade jag, jag trodde att det var på gång med en tjej men hon blev ihop med en annan"
"Jaha, vad tråkigt. Men vissa träffar ju aldrig någon"
Och då har vi automatiskt kommit in på mina funderingar som ibland rör sig mot den där repliken min kusin yttrade den där sensommarkvällen. Där och då stod jag på mig och sa att jag inte trodde mig höra till den kategorin av människor som ska leva ett liv i ensamhet. Men ibland blir jag faktiskt nervös och tror att det kommer att ske. Jag tycks aldrig väcka någons intresse och jag har inte riktigt träffat någon som väckt mitt intresse heller. Och har de gjort det så är de oftast upptagna eller inte tillgängliga av andra skäl. Förmodligen är det löjligt att ha såna tankar vid min ringa ålder men ändå kan jag inte låta bli att göra det till och från. Ser framför mig hur jag bland mina vänners barn är känd som roliga farbror Simon som inte har några egna barn och är ensam. Förmodligen blir det inte så men jag kan villigt erkänna att jag till och från är nervös. Ibland kan jag inte ens föreställa mig hur jag skulle se ut i ett förhållande och det borde man väl kunna? Men nog om det, nu ska jag ner och dejta tvättmaskinen med alla mina underkläder...
JTF
Ja, efter dagens prov på JTF behöver jag inte vara orolig än på ett år. Jag blev godkänd med enbart ett fel och får alltså köra tåg i ett år till innan det är dags att sätta kniven mot strupen igen. Vi lokförare har alltså, enkelt förklarat, varje år JTF- prov vilket är prov på järnvägens regler och bestämmelser samt även lite interna företagsregler. Och det gick ju uppenbart vägen för min del och jag tvivlade inte särdeles mycket på det heller. Det mesta sitter väldigt färskt fortfarande av förklarliga skäl.
Annars har veckan vart lugn med lite tågkörning i vanlig ordning. En kväll var min blodsockernivå någonstans halvvägs ner under skosulorna efter en extremt lång dag på jobbet där jag av någon anledning skulle slarva bort mina bananer i ryggsäcken. Hittade dem två dagar senare i botten av samma väska lite lätt mosade och inte på sitt fräschaste humör. Hur de kunde undgå min rigorösa genomsökning två dagar tidigare övergår mitt förstånd ungefär lika mycket som mitt blodsocker var lågt.
Idag tänkte jag ge mig på det spännande åtagandet att göra fiskbullar. Go wild and crazy! Det är egentligen inget svårt men jag har aldrig gjort det förut och som vanligt när man inte gjort något förut lär man ta det lite varligt så inget går snett. Inte för att så mycket mer kan hända än att det blir bränt i botten men det är ju nog så spännade en fredagskväll. Lika gott som förra veckans entrecote lär det dock inte bli men man kan inte leva det goda livet för jämnan. Lite vardagliga fiskbullar måste slinka ner emellanåt också.
Inflyttningsfest
Igår tog vi oskulden på lägenheten några stycken genom att ha en inflyttningsfest och på det stora hela blev det väldigt lyckat. Det var kul och många skratt blev det. Negativt var att jag spydde totalt tre gånger och efter de två första gick och la mig i sängen med kläderna på där jag somnade. Innan festen var över och klockan var inte mycket efter midnatt. Trist. Sällskapet blev dock inte långvarigt efter det och det förstår jag. Lite annat negativt var att min resårbotten blev nerspydd (dock inte av mig själv) och spriten min tog slut efter att ha lovat bort några groggar för mycket antagligen. Lite tråkigt men samidigt är det sånt man får räkna med när man håller i en fest så på det stora hela är jag ändå tillfreds.
Fick fina inflyttningspresenter i form av blomma, en hel drös glas och en flaska vin. Det tackar jag mycket för! Och det gick förvånansvärt smidigt att städa rent allting idag även om spyan var lite envis. Syster min hade lite kalas så jag var ner dit en sväng och våldgästade trots att hon inte får presenten förrän på onsdag när hon faktiskt fyller. Men alltid kul att träffa släktingar över lite fika.
Fredagen blev oerhört trevlig med först thaibuffé med faster på stan och sen drog vi ett helt gäng med kollegor till Gävle och åt middag på en restaurang. Mycket trevligt och väldigt gott med för den delen. Åt en bit entrecoté som smakade allt annat än äckligt. Här glider man genom livet och njuter i fulla drag. Nu orkar jag i ärlighetens namn inte skriva något mer så här avslutar jag.
Ärtsoppa
Jag har aldrig i mitt liv, så vitt jag vet, ätit ärtsoppa och kan inte påstå att min lust för denna svenska husmanskost är så pass stor att jag vill prova den. Varken på stört eller lång sikt. Däremot har jag kört i en dimma som i det närmaste kan liknas vid en ärtsoppa rent siktmässigt i helgen. Det är en spännande känsla att susa fram i 200 km/h och mer eller mindre bara se en vit vägg framför sig med tanken att "Snart ska jag börja bromsa inför Skyttorp". Det är då man som lokförare får plocka fram linjekännedomen och köra mer på känsla än synintryck och för det mesta gick det väldigt bra. Inte så konstigt med tanke på hur många gånger man har hunnit med att kuska fram och tillbaka till Väsby vid det här laget. Det ger ändå en viss rutin.
På sina håll var dimman så stark att jag inte kunde se signalen och står man då på en station då rör man sig inte en meter förrän man fått bekräftat från fjärren att signalen visar kör. Så två samtal fick det bli (Bror duktig här) även om möjligheterna till fusk finnes. Jag vet att det förekommer att man kör på att föregående signal visade att nästa skulle vara i kör och jag vet att jag under min praktiktid (inte på Upptåget!) hade tillstånd från en handledare att göra så men nu kände jag att "Let's do it by the book" och det är ju det i särklass säkraste alternativet. Men nu tråkar jag bara ut er med detaljer och fackspråk! Nickade nästan till själv...
Jag har satt på mig mina bästa spenderarbyxor faktiskt och har beställt något som min bil har gjort sig förtjänt av. Efter över ett halvårs mer eller mindre trogen tjänst ska den få sig en utvändig rekond. En tvätt med tillhörande vaxning, på en firma som enligt ryktet ska vara himla bra, så den blir strålande fin och drar till sig blickarna från alla och envar. Resten av veckan tänkte jag spendera pengar på fika, mat på restaurang och hemmafest plus att jag slog till på Spotify Premium. När man ändå är i farten kan man väl lika gärna slå på stora trumman tänkte jag. Säga vad man vill om pengar men man kan ha kul för dem. Åtminstone för ett kapitalistsvin som mig själv
Skyfall
I förrgår sågs den hett eftertraktade 23: e Bondfilmen Skyfall på bio tillsammas med Anneli. Jag gick där ifrån med kluvna känslor. Någon gång ibland måste jag lära mig att inte gå till en film med förväntningar ställda högt ovanför biosalongens tak för då tenderar man lätt att bli lite besviken men samtidigt hade den sina stunder av episkhet. Och nästa gång jag ser den lär jag säkert älska den för så brukar det kunna vara när jag ser om en film jag först upplevde lite halvhjärtat eftersom förväntningarna har sänkts av naturliga skäl till efterföljande gång. Men den var stundtals som sagt riktigt häfigt med rejält uppblåsta actionscener och handlingen var bra. Tillbaka till rötterna kan man kortfattat summera det och Craig fortsätter att leverera och är fortfarande den efter Connery som bär fanan högst. Så en bra film helt enkelt även om den inte höll samma mått som Casino Royale men hästlängder bättre än Quantom of Solace.
I övrigt så rör det på sig. Far flyttar till Gävle och börjar på nytt jobb om en månad, mor flyttade ju till Skärplinge i början på året och mormor och morfar övertar fars lägenhet, mitt barndomshem, på Himmelsvägen. I princip återstår bara jag från den Anderssonska- klanen och på något vis känns det lite ensamt och tomt. Men livet är ju en karusell i ständig rörelse som man oundvikligen inte kan hoppa av och då får man förvänta sig lite förändringar i sin omgivning. Så är det bara. Är jag inte fruktansvärt djup så säg?
Men till något ytligt så verkar det lossna lite med inflytningsfesten nu och folk verkar mer intresserad av att komma. Och ni som ännu inte bestämt er men av någon anledning snubblar över dessa ord: Kom för fan! Vi kör en kväll med all in och röjer (kanske inte så hårt men kom och drick och ha skoj nu!). Min första lägenhet förtjänar en ordentligt fest likaväl som innehavaren. Nu ska jag avsmaka mitt Zoeagas kaffe framför en tysk film. Ja, ni hörde mig och det är inte något infall av hipster utan en ganska välkänd film om Hitlers sista dagar i bunkern. Kort sagt så är jag nyfiken och den har ju fått goda omdömmen så varför tveka?