simpan1

De senaste dagarna har jag känt att jag ofta skriver "har mest jobbat, inte mycket att delge" men i veckan när jag jobbat tänkte jag för mig själv "Varför ska jag inte göra det egentligen?" 

 

Nog för att järnvägsbranschen och livet som lokförare kan te sig trist och en aning ointressant för de oinvidga men de senaste dagarna har jag verkligen känt att jag älskar mitt jobb. Och det inte så lite. Bara en sån sak som de klicheér man hört om att man ser naturens växlingar på nära håll är så sanna att jag kom på mig själv över att le när jag en morgon såg hur solen lyste på de färggranna löven på de höstliga träden. En strimma solsken över de annars så gråa dagarna kan göra mycket. Och ofta kommer jag på mig med att bara allmänt sitta och njuta över att susa fram över banvallen i 200 km/h utan att känna några andra måsten än att framföra tåget och hålla koll på signalerna. Jag får nog faktiskt se mig som lyckligt lottad.