simpan1

Jag känner mig ovanligt motiverad och den här gången tror jag faktiskt att jag inte lurar mig själv heller utan menar fullaste allvar. I förrgår snörade jag på mig mina gamla hederliga löparskor (de är seriöst flera år gamla) och tog mig en löptur. Sprang i cirka 25-30 minuter i ett relativt högt tempo och tippar på att jag sprang någonstans kring 4 kilometer. I bästa fall 5 kilometer och efter det så stretchade jag igenom hela kroppen en god stund och efter kände jag mig så där mjuk och härlig. 

 

Jag ser detta som starten på mitt nya liv och har lovat mig själv att det numera ska springas varannan dag. Och som sagt så tror jag inte att jag lurar mig själv den här gången heller utan motivationen för detta känns faktiskt väldigt hög och jag ser fram emot att ta en tur idag med. Det som dock är tråkigt är att snön faller ner utanför...men man kan ju springa ändå. Har också tagit ner en app för att kunna göra en bedömning av hur löpningen kommer fortskrida, hur fort jag avverkar en kilometer, hur långt jag springer, kaloriförbränning och så vidare. 

 

Jag kände att jag inte längre kan vänta med träningen. Än så länge har jag skjutit den framför mig eftersom jag försökt gå upp i vikt (i fett) för att ha mer att ta av när väl underbettsoperationen görs. Men jag känner att jag behöver börja röra på mig igen för att inte börja bli stel av allt stillasittande i tåget och det är faktiskt en väldigt stark motivationsfaktor. Snart ger jag mig ut på löprunda nummer två.