simpan1

Jag gjorde det inte! Summerade inte 2012 på det sista skälvande dygnet som planerat och det skyller jag helt och hållet på dålig planering från min sida. Därför tänkte jag så här, några dagar i efterhand, försöka ge mig på en liten resumé av 2012 som år. Det gjordes ju en mycket, mycket kort sådan på min facebook där även vissa smädelser mot min bil utdelades. Det är kul att vara bilägare! 

 

Ja, 2012 var nog ett bra mycket mer omvälvande år än 2011 var. Och det har på det stora hela dessutom vart ett mycket bra år. Årets största händelse var givetvis att bli klar med utbildningen, bli färdig lokförare och få ett jobb som jag älskar. Och det menar jag verkligen. Jag kunde nog inte ens föreställa mig i mina vildaste drömmar att jag skulle trivas så bra med både det jag gör och mina kollegor. Ta åt er för ni gör varje arbetsdag så mycket bättre (när vi är tillsammans). Under året flyttade jag även hemifrån, om inte så långt så ända en stor händelse, och man kan väl påstå att 2012 var året då flest personer flyttade under väldigt kort tid. Först mamma till lägenheten bredvid, sen pappa till Gävle följ av mormor och morfar till pappas lägenhet. Och detta inom loppet av kanske...5-6 månader. Så trött som jag är på att bära möbler har jag aldrig vart i hela mitt liv! Men nu ska det väl vara slut med det för ett tag hoppas jag. 

 

Vad kan man säga mer då? Jag har fått många nya vänner och en del har blivit mycket närmare vänner och ibland har det vart vänskapsband man kanske inte trodde skulle nå några sådana djup över huvud taget och det är ju faktiskt väldigt kul och överraskande med. Sen har jag ju fått hångla en del i år, och det är ju ytligt, men ack så trevligt också och kanske börjar det lossna även för mig. Inte en dag för tidigt...

 

Årets tråkigaste händelse ska kanske inte få gå obemärkt förbi för den har ju påverkat mig en del. Redan efter lite över en månad så körde jag över en människa som ni så väl känner till men som tur var så klarade jag mig lindrigt ändå. Mycket beroende på omständigheterna: det var mörkt så jag såg personen väldigt sent, ungefär två sekunder innan kollision, såg inte så mycket och minns inte smällen. Därför var jag också snabbt tillbaka i hytten bakom spaken för att inte bli rädd och det gick bra. Dock hade jag under de mörkaste höstmånaderna viss fobi för mörkret fortfarande och inbillade mig att jag såg saker som ofrivilligt ledde till att hjärtat hamnade i halsgropen. Men till allas stora glädje, och min egen, kan jag nu tala om att den fobin försvann när mörkret blev ännu mer permanent. Nu tänker jag knappt på det men jag lär väl aldrig någonsin glömma det helt.

 

Det blev väl en inte alltför dålig resumé? Nyåret blev i stort sett precis så lyckat som det var förra året och även mycket nyktrare men även tillställningar utan alkohol kan ju vara kul. God mat, sång, spel och nyårspussar (hela tre stycken!) så snarlikt förra och mycket bra. Jag har så fantastiska vänner. Imorrn är så dags för jobb igen och att vända från nattpass till en starttid på 4.48 känns inte helt lätt. Blir nog desto lättare imorrn. Sov gott alla!