En udda och inte helt genomtänkt placering

Jag har ganska länge haft känslan av att i yrket som lokförare får man se det mesta som kan ske och även sånt man kanske inte trodde att man skulle få se. Inatt efter att ha kört till Upplands Väsby så såg jag ett par som däckat vid plattformskanten i Uppsala. Bromsade ner, tutade till, fick ingen reaktion så jag smög förbi samtidigt som jag hade koll i backkameran. De låg som tur var inte så nära att tåget riskerade att ta i men hade killen haft sin fot en decimeter längre ut så kunde den mycket väl klyvts om man inte sett dem ligga och hålla om varandra där. Helt utslagna. Ringde fjärren så de kunde skicka någon som får flytta på dem och hans kommentar "Lyckad fest" fick mig att dra på smilbanden. 
 
I övrigt har det vart en lugn vecka och det mest spännande var en dagsutflykt till Örebro med Camilla för att hälsa på Jocke i några timmar. Vi gick på stan, såg udda konstverk och åt mjukglass (även om väldigt mycket av min glass rann ner på händerna). Det var ju väldigt smidigt att kunna åka ner med Camilla som kör för Tågkompaniet som trafikerar söderut via Dalarna men efter en hel dag med att i princip bara sitta bredvid på den lilla träpallen var man skapligt trött på förarhytten. Kanske vore jag inte den idealiska handledaren...
 
Hade en astidig morgontur i onsdags och som jag nämt förut så är sömnen till dessa turer alltid ett återkommande problem. Min kropp är inställd på att vara vaken på kvällarna. Efter att ha somnat vid halv nio, vaknade jag vid elva snåret redan och somnade inte om förrän halv ett. Kom upp utan problem i vanlig ordning men slutet av passet var drygt. Stod och körde en stund (börjar bli en vana!) för att få röra mig till lite energi. Sen hjälpte jag Felicia att köpa sig en ny stationär dator och sen blev det middag hos mamma. Men nu ska det ut och målas på huset! Vi hörs!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0