Långväga bekant
Idag fick jag finbesök i form av Diana som tog sig ända från Hallsberg för att hälsa på här uppe på det lite nordligare breddgraderna. Det var givetvis väldigt trevligt och vi började med en rundtur på stan för att se såna sevärdheter som gågatan, slottet, domkyrkan, Musikens hus med mera. Sen ville jag gärna visa upp att jag faktiskt städat och gjort fint hemma så vi drog oss hemåt och köpte med oss ett glasspaket. Kaffe, glass och allmänt trevligt snack om allt möjligt (men en del järnväg också. oundvikligt när båda är i branschen) sen företog jag mig en mindre rundvisning av Storvreta. Vi har ingen domkyrka att stoltsera men min gamla skolor och kapellet kunde man ju visa.
Sen när det väl var dags för att åka hem flöt det inte så bra som man kunde ha hoppats. Herr Montgomery fick ett fel på körspaken, som ju är rätt relevant, och fick ingen ordning på den. Byta ände och tillbaka till Storvreta fick det bli och då satsade vi på att köra bil in istället. Det blev tåget en timme senare men Diana kom hem smärtfritt ändå. Sen somnade jag en stund på soffan efter maten eftersom sömnkontot har legat väldigt back den här veckan. Den har vart intensiv!
Efter en hel natts jobb så behövde morfar skjuts i måndagsmorse med tanke på propparna i lungorna. Inte längre än ner till vårdcentralen för lite proven men hemma och i säng var jag inte förrän efter 9. Sen behövde mamma hjälp av några starka armar till att bära allsköns möbler för att flytta bohaget inom Skärplinge. Dryga 6 timmar kanske det blev och efter det lilla så tänkte jag att nattsömnen skulle bli bra. Jag hade fel...Efter cirka två timmars sömn vaknade jag 1 på natten och somnade inte förrän närmare 3. Sen sov jag förvisso obekymrat men nog inte så bra som man skulle behövt. Tog på mig gnet igår och var inte hemma förrän halv tre någonting och idag har jag vart igång sen tio i sex så, ja lite back där. Så sömnen efter maten var skön!
Nya glasögon har beställts med lite retrostil på de vanliga, lite brunaktiga, lite rundade och i plast. Så annorlunda mot vad har haft och en välkommen förändring. Solglasögonen blev ett par Rayban liknande de jag brukade sno av mamma förut. Att bara sätta på sig dem var en återgång till den awesomnes man kände när man bar de andra förr i tiden och just nu känner jag att de inte kan komma fort nog så jag får se så där häftig ut igen. Bilder utlovas inom kort
Kommentarer
Trackback