simpan1

Fördelen med att köra tåg (bortsett från att det är väldigt trevligt och att man tjänar bra på det) är att man till och från träffar gamla bekanta som åker tåg. Bara den här veckan har jag redan hunnit avverkar tre gamla bekanta där en av dem inte setts sen vi slutade högstadiet. 

 

Den första jag träffade var Klas som tydligen börjat jobba som personlig assistent i Örbyhus. Såg givetvis inte att han klev på där men i Uppsala såg jag honom och gick ut och pratade om ditten, datten och fnatten. Blir väl lite mer om ett par veckor när han ska få massera igenom mig en sväng. Tror jag kommer vara i bättre form än någonsin inför hans händer med all den löpning och efterföljande stretchning jag håller på med nu. När vi stod och pratade så gick min gamla klassföreståndare i högstadiet förbi och hejade. Vi stöter på varandra i Storvreta då och då men detta var nog första gången som hon gick äran att åka med mig. 

 

Igår var det så dags för den tredje som var Ellen som jag gick i högstadiet med. Kan inte minnas att vi har setts sen högstadietiden och även om vi inte pratade så mycket då så stod vi och pratade en god stund. Vi båda levde rätt olika liv, gjorde kanske inte det vi trodde att vi skulle göra, hade inte samma umgänge nu som då osv, osv. Det var väldigt kul och det där med att livet inte alltid går som planerat kändes väldigt nära till hands på något vis. Ja, det märktes givetvis att vi båda var vuxnare. 

 

Tja, annars då? Finns mycket jag skulle vilja skriva men väljer att vara diskret och inte hänga ut någon men vissa personer upphör aldrig att förvåna en och dessutom göra en ruskigt förbannad samt besviken. Morfar är åter hemma men är sliten den stackaren. Han var på endoskopi idag och jag skjutsade in honom på det så klart och hjälpte till så gott jag kunde. Förhoppningsvis så blir han återställd snart. Nej, man kanske skulle blaska av sig lite efter kvällens löprunda som gick mestadels bra. En lite svacka mitt i men snabb på slutet igen. Alltid något!