simpan1

Heldagen hos farmor och farfar blev synnerligen lyckad. Farmor och jag satt och spelade spel och pratade hela eftermiddagen tills farfar kom hem och det blev en riktig klassiker till middag. Isterband med dillstuvad potatis, stekt ägg och rödbetor. Farfar mumsade tacksamt på maten, som jag fick välja, för det var längensen han hade fått det nu. Sen tog han och jag en promenad i Rasbo med hunden. Lyckades även få med mig en matlåda hem som åts med stort behag igår innan nattpasset skulle äntras. 

 

Har fått tillbaka min bil nu och mycket riktigt så visade det sig att det var batteriet som orsakade att systemet inte fungerade som det skulle. Systemet kräver att batteriet ska vara laddat till över 80% annars så kommer bilen inte att stänga av sig själv vid till exempel rödljus. Ja, vissa andra krav ska vara uppfyllda också som att ingen växel får vara i och kopplingen uppsläppt. Sen går bilen igång så fint igen när man trycker ner kopplingen. En rätt häftig funktion. Men tillbaka till återlämnandet- vad märkligt det kändes att sätta sig i sin egen bil igen! Här hade jag gått och så smått börjat vänja mig vid den något lyxigare i40: ns alla finnesser och bekvämligheter. Min bil kändes helt plötsligt mycker mer...spartansk. Stolen var inte lika skön, inredningen totalt olik och mer "tungstyrd". Detta var givetvis bara en fråga om att vänja sig och efter inte allt för lång tid så kändes det som vanligt igen. Jag tycker ju faktiskt om min bil. 

 

Morfar åkte tydligen in på sjukhus idag igen på inrådan av vårdcentralen. Något mer har vi inte hört sen dess och även om jag inte betvivlar att han är i goda händer så blir man lite orolig. Lilla morfar...
Uppdatering: Nu hade han tydligen fått antibiotika och ligger inlagd åtminstone. Går åt rätt håll

 

Ska springa en runda snart igen och tömma huvudet på lite tankar och hoppas att det går lika bra som sist. Har blivit märkbart mycket snabbare och avverkade en kilometer som snabbast på 4.59. Det tar sig! Och det är fruktansvärt roligt