simpan1

Ja, precis! Något kan jag väl skriva bara för att jag kan och inte för att jag måste. Ni vet, skriva för att bara få orden på pränt, nedtecknade och för att hålla förmågan i liv. Och bloggen i liv! Hur kul är det att gå och vänta på ett inlägg som aldrig kommer? Det är ju som när man väntar på ett brev och går och vittjar brevlådan varje kvart fast man egentligen vet att posten sällan levereras före 12. Skriva för skrivandets skull. Att liksom ta sig tiden och vara lite kreativ och inte bara hasta fram något för att det känns tvunget. 

 

Nog filosoferat för nu! Idag var det Fars dag och jag var faktiskt till min far och fick mat också. Han fick 4 starköl lite så där oinspirerat och improviserat men samtidigt lite roligare än de klassiska Trisslotterna. Farmor och farfar bjöds också på middag och han fick Trisslotter som tråkigt nog var utan vinst. Maten var väldigt god- trerätters med toast skagen till förrät, lövbiffsrullader med ädelost och potatisgratäng till huvudrätt och marängsviss (ja, det stavas så har jag fått lära mig) till efterrätt. Det var allmänt trevligt och sen fick jag nöjet att köra hem lillebror till mamma. Fick en kopp kaffe innan jag smög mig hemåt. Och här är jag! Och skriver för skrivandets skull som sagt. 

 

Jag börjar bli nervös inför operationen faktiskt. Eller inte operationen i sig utan tiden efter där jag inte riktigt vet hur ont jag kommer ha eller hur det kommer kännas riktigt. Och att jag kommer se annorlunda ut. Det blev liksom så realistiskt och verkligt nu när det till och med finns ett skrivet datum på det hela. Det kommer ju bli bra givetvis det är jag rätt så övertygad om men nervositeten har ändå kommit smygandes. Det går säkert över och det bästa är nog att inte fundera så mycket och istället tänka det gamla vanliga mantrat "Det löser sig" för det gör det alltid. Men november är lite utav en sån månad där mörkret inte lämnar så mycket annat till övers än att fundera av någon anledning. Inte så konstigt att man då funderar på den närmaste framtiden lite grann när man ändå sitter där och tänker. Det finns ju betydligt sämre saker man skulle kunna tänka på så det är ju faktiskt inte så illa. Jaja, imorrn är det väldigt tidig uppstigning. Ska vara på jobbet vid 9- tiden redan för att möte med mina skyddskollegor. Det ska bli spännande även om dagen kommer bli lång eftersom jag har tågtjänst från 15- 23 på det sen. Men det går det med!