simpan1

 

Så, nu har jag varnat er så nu läser ni på egen risk. Det är ingen fara så bitter ska jag faktiskt inte vara eftersom jag rent generellt är rätt så dålig på att vara det. Men jag känner att jag börjar närma mig en punkt eller kanske snarare ett stadie i livet. Det här med nätdejtingen går på en fruktansvärd tomgång och jag har sen jag skaffade min ena profil på HP i maj/juni fått ett endaste svar av en som inte var intresserad. Badoo går inte så där överdrivet mycket bättre och den punkten jag börjar närma mig är den när man känner "Jag orkar inte bry mig om det här längre". 

 

Jag börjar känna mer och mer att jag inte orkar försöka. Att jag inte bryr mig och att jag hellre är lyckligt ovetande om hur det är att leva i en relation än att fortsätta sträva och falla gång på gång. Jag har det egentligen väldigt bra som jag har det och lever ett väldigt fritt liv där jag väldigt sällan måste ta hänsyn till någon annan än mig själv. Kanske är jag egentligen rädd eller bara så uppenbart desperat att det lyser igenom och det är ingen attraktiv egenskap. Så nu känner jag så här: om inget har hänt inom vecka på det nya mejl och liknande som jag skickat så lägger jag ner nätdejtandet och allt annat sökande på obestämd framtid. Då tänker jag vara lycklig singel och så får det vara med det. Jag har nått gränsen.