Gummisnoddar

Idag var det återbesök igen på Akademiska så dels kirurgen fick titta på mig och även tandsköterskan som haft hand om min tandreglering så här långt. Hon tyckte det såg bra ut men nu har jag fått in gummisnoddarna som ska hjälpa käkarna att hitta den rätta positionen. Så det spänner och drar lite samtidigt som det är skönt stöd för käkarna att inte behöva fundera vart de ska ta vägen. De monteras bort rätt så lätt när man ska äta och det svåra låg mer i att försöka ta vettiga bilder och få tillbaka dem så som de satt förut. Tror dock att jag har lyckats eftersom krokarna på tandställningen var så pass få känns det som att det borde inte gå att misslyckas. Hoppas jag... om inte annat är det återbesök nästa vecka redan och då märks det väl. Totalt handlar det om fyra gummisnoddar som jag ska ha på mig hela tiden till en början och sen bara nattetid efter ett tag. Min förhoppning är att när jag väl är i USA så ska jag bara behöva nöja mig med nattetid. Vore skönt. 
 
Kirurgen var också nöjd och tyckte det gick hur fint som helst. Han sa att jag var så pigg så att han var inte förvånad om jag kunde börja jobba efter 4 veckor redan. Glädjande nyheter! Ska kolla lite med personalplaneringen när jag lämnar sjukintyget om jag inte kan börja lite före om det går att trolla bort de turer som involverar växling på Maxim vilket egentligen är det enda tillfället där vi kan prata flera tunga lyft som kan förstöra det hela. Enbart tågkörning i sig är ju inte särskilt betungande. Vi får se helt enkelt men att jag kan tänka mig att börja någon vecka tidigare är ingen underdrift. Vore bara trevligt. 
 
En annan trevlig aspekt med dagen var att jag sprang på Elin som också skulle på koll på Akademiska. Ett svullet knä som inte vill ge med sig tydligen. Hoppas det gick bra! Annars har det vart en lugn dag och morgondagen kommer gå på samma tema om inte ännu lugnare. Ett biobesök är det enda som är inplanerat och mat behöver jag inte bry mig om eftersom det blev gott om rester över idag. Skönt! Som sagt, det går onekligen åt rätt håll och jag håller modet uppe. Om 3-6 månader är äntligen hela historien med tandställning och underbett förbi! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0