simpan1

Igår var en trevlig dag som spenderades till stor del ute i Fjällnora. Vi var lite släktingar som bestämt oss för att vi skulle ha en utedag med korvgrillning och utelekar. Jättetrevligt var det om än lite blåsigt. Men det låg bättre i lä nere vid strandområdet som är omgärdat med mycket skog. 

 

Efter det besökte Fabian och jag mormor och morfar en sväng där vi även träffade på morbror Roine med Karin så det hanns med en diger bunt släktingar igår. Himla trevligt! 

 

I tisdags när jag jobbade träffade jag en av de mest energiska och roligaste små 11- åringar jag träffat på. När jag bytte av kollegorna på Salatåget så pratade de med en liten kille och efter att jag satt mig tillrätta, och hade en vag tanke på att kika i min bok som låg i ryggsäcken, så hörde jag en röst som frågade om han fick titta in en stund. Ja, det är ju långt till avgång. Så han kom in och berättade allt han visste om tåg, han berättade om hur livlig fantasi han hade och ställde ungefär en halvmiljon frågor till mig och Kim. Han var jäkligt rolig! Det roligaste han gjorde var när han frågade om jag hade barn. Som ni så väl vet är svaret nej och då la han sin hand på min axel och sa: "Stackars dig". Den lilla killen gjorde min dag helt klart!

 

Sen har vi ju tågkaos utan dess like på banan mellan Uppsala och Stockholm. Vi pratar gräsbränder, kabelbränder och avrivna kontaktledningar som sätter signalkurer i brand. Går tågen? Nej, det kan jag inte påstå. Ska man till Stockholm gör man bäst i att överväga andra färdalternativ eller göra sig redo på att det kommer ta tid eftersom delar av trafiken bedrivs med ersättningsbussar. Järnvägsunderhållet i Sverige=mindre bra helt enkelt. 

 

På min grupp börjar jag som tidigast 6.22 vilket med järnvägens mått mätt relativt sent för att vara morgon. Dessutom börjar den turen med passresa så jag kliver på nästan 50 minuter senare i Storvreta och ändå slutar man redan 10.26. Igår kunde jag dessutom gå av tidigare men igår var ingen särdeles effektiv dag för det. Jag hann förvisso med att jogga men så mycket mer blev det faktiskt inte gjort. 

 

Idag däremot hade jag en väldigt tidigt tur: började 3.52 redan och fick därför gå hem 11.26 tack vare att PPL frågade om jag kunde tänka mig att byta. Jag kan ju konstatera att jag gjorde helt rätt val åtminstone. Fantastiskt väder som hade vart tråkigt att spendera på ett tåg och idag har jag dessutom fått himla mycket gjort! 

 

När jag kom hem så åt jag lite varma mackor till lunch och la mig sen i solstolen ute i det strålande solskenet och läste en god stund. Men blev rastlös efter det och tänkte att det är nog ändå dags att ta tag i städningen så det blir gjort någon gång. Sagt och gjort- det dammades, dammsugades, diskades, toalett och handfatt gjordes rent och två maskiner tvätt har körts. Förrutom det har jag också gjort middag, matlåda, förtidsröstat och betalat av hela mitt billån. Så här mycket hade jag aldrig hunnit med om jag börjat 11.17 idag som det var tänkt från början kan jag ju lätt konstatera så ibland kan det vara en fördel att gå upp i ottan bara för att få passet avklarat och resterande dagen fri. Nu återstår det bara att tvätta bilen men det blir latemansvarianten: in till stan och köra igenom en tvätthall. Den ska in på service imorrn och verkstaden ville ha den tvättad för att kunna göra en rostkoll. Bäst att göra som man blir tillsagd och eftersom det är pollensäsong är det i högsta grad nödvändigt. 

Det var ett tag sen igen och sen sist har åtminstone inte vardagsdramatiken ökat under min yrkesverksamma tid under dagarna. Den har snarare minskat och även om det är kul med avbräck mot normala rutiner är det ibland skönt att ha problemfria dagar där allt bara fungerar som det ska. Jag har haft mycket att göra i min roll som skyddsombud och faktum är att jag sen måndag förra veckan inte har haft en helt ledig dag och inte heller kommer ha det förrän på lördag. Men innan ni hetsar upp er och tänker "Så får det inte gå till!" så beror det på att saker jag måste gå på i egenskap av skyddsombud har infallit på mina fridagar. Så blir det ibland men jag kompenseras med att få igen dem senare och har lagt ut dem så jag blir mer sammanhängande ledig framöver. 

 

Kortfattat har det vart både skyddskommité och möte med fackets styrelse och båda var högst intressanta. Mer än så kan och får jag inte delge. Faktum är att jag inte har lust med det heller så det var ju en himla smidig lösning! Jag har också fått gå en Kamratstödjarkurs så förra veckan försvann två av mina tågpass till dels kursen och även tid för skyddsarbete. Kamratstödjare innebär inte samma sak som organisationen Friends drev i skolorna förut där elever skulle motverka mobbing tillsammans med lärarna (det har jag också vart, Kamratstödjare alltså. Inte lärare!), utan en kamratstödjare på järnvägen är en person, som frivilligt, rycker ut när en kollega kört över en människa, kört mot stopp eller vart med om en annan situation som kännts traumatisk eller obehagligt. En hot- och våldssituation exempelvis. Kursen var väldigt intressant och jag tror mig ha fått med bra verktyg att använda i skarpt läge men hoppas givetvis att jag inte ska behöva. 

 

Kusin tog konfirmationen i lördags och jag var där med syskonen. Cermonin i kyrkan kunde jag se men sen fick syskona lämpas över i min fasters vård medan jag förflyttade mig till jobbet för fyra enkla på Uppsala. Vardagsdramatiken blev att jag slet sönder min tredje uniformsslips i säkerhetssömmen. Onödigt kan tyckas. I övrigt var jag "syskonvakt" i Skärplinge hela helgen så mamma och Micke kunde ta en liten weekend på Gotland. De är ju rätt självständiga så det jag gjorde mest var väl att diska och gå ut med hunden samt fixa en middag. Trevligt med sällskap givetvis. 

 

Idag har vart en mestadels trevlig dag med dels möte och så en fikadejt med Diana som håller på att utbildas till tågvärd på SJ och därför tvingas spendera den mesta av sin vakna tid i Stockholm (Hagalund närmare bestämt). Så för att avbryta den monotonin som ett hotellrum kan erbjuda tog vi en fika i ett fuktigt Uppsala. Det var trevligt. Blir ju tyvärr inte att man ses så ofta när jag bor här och hon för det mesta bott i Hallsberg men nu vankas det Karlstad. Så vart en resa i sommar ska gå är given. Men det tråkiga med dagen är att min gammelfarfar Bertil har avlidit. Pappa skulle ringa mig när han kom hem från jobbet och berätta det men tyvärr hann jag se det på Facebook först. Blir ju lätt så i denna tidsålder och det är lite olyckligt att snubbla över informationen den vägen. 

 

Gammelfarfar och jag har inte haft mycket kontakt de senaste åren tyvärr. Han var inte heller riktigt samma person som när jag var liten efter att ha drabbats av två stroke och inte riktigt återhämtat sig fullt från det med allt vad det innebär. Svårt att kommunicera osv men när vi hade stora släktträffar märktes det att han njöt i stora drag att få träffa alla, skaka hand och kramas. Det spelade liksom ingen roll och det var alltid kul att träffa honom. Men i synnerhet de fina minnen jag har från min barndom av honom kommer jag bevara ömt. Hur han alltid var glad, alltid log, alltid skämtade och jämt gav mig 20 kronor efter att vi vart på besök i huset i Bergsbrunna. Där yatzy alltid ingick efter mat och fika. Ja, jag har enbart fina minnen av både gammelfarmor och gammelfarfar och nu finns tyvärr ingen av er kvar och det känns givetvis sorgligt. Vila i frid Eja och Bertil önskar ert barnbarnsbarn från djupet av sitt hjärta där ni alltid kommer ha en särskild plats.  

Ibland kan vardagsdramatiken, som egentligen är på en rätt låg nivå, kännas ovanligt hög och adrenalinfylld. Situation ett orsakades av en mix av stress och dålig tidsuppfattning. Det är inte det allra lättaste att vara skyddsombud och få tiden på jobbet att gå ihop med dels relevant skyddsarbete och tiden som lokförare. Så medan jag försökte få lite gjort så drog klockan i väg och det blev helt plötsligt väldigt hög tid att rusa till tåget. Några snabba ord med Anna medan jag drog på jackan för att sen fortsätta i ilfart mot tåget men något med jackan kändes inte helt rätt. När jag i passagen under järnvägen, på väg mot trappen som leder upp mot plattform, inser att det inte ligger något glasögonfodral i högra fickan förstår jag att det inte är min jacka. En bilnyckel i vänstra fickan, som jag givetvis trodde var till min egen bil, visar sig tillhöra en Skoda. Annas bil alltså...

 

Typ tre minuter till avgång och jag tänker att jag kan inte sticka iväg i 1,5 timme när kollegan slutat och ska åka hem. Tänker att jag får starta upp tåget, ringa fjärren och säga att vi blir sena och sen rusa allt jag kan. Men får snilleblixten att låta tågvärden rusa medan jag startar tåget. David ringer efter Anna, börjar rusa och jag startar samt gör mig beredd att fälla plattformsbommarna och till slut avgår vi knappt tre minuter sena. Rullar in något tidig i Uppsala och ingen behövde missa pendeln då heller. 

 

Sen hade vi gårdagen...herregud säger jag bara! När jag kommer rullandes, i typ 60-70 km/h, med lite broms tillslagen på väg in mot Uppsala så ser jag hur en kille går under bommarna vid S:t Persgatan och tänker korsa spåren utan att ens se sig för. Jag som befinner mig ungefär vid S:t Olofsgatan finner mig snabbt med att nödbromsa och tuta. Han springer då och på andra sidan ställer han sig och ger mig fingret trots att han var den som gjorde fel. Och jag räddade ju förmodligen hans liv så det var väldigt snällt att ge mig fingret för det...idiot säger jag bara. Och den gesten fick han av mig i gengäld. 

 

Sen hade vi charmör nummer två som på väg mot Sala inte hade ett fungerande betaltkort. Det var antingen spärrat eller tomt så tågvärden ville att han skulle gå av i Morgongåva. Han hävdade att det inte var något fel på hans kort och att det fungerat tidigare men kan han inte betala för resan kan han ju inte räkna med att få åka heller. Skulle jag säga samma i kassan på affären skulle jag ju inte få gå hem med det jag handlat. I Morgongåva finns dessutom en affär han kunnat prova ta ut pengar på men han ville givetvis inte gå av. Högt basunerade han att det inte var fel på kortet och att han inte skulle gå av. Så tågvärden kom in till mig och jag gjorde ett utrop att vi inte skulle avgå förrän en resenär som vägrar betala gjort så eller gått av. Två sekunder efter det trodde jag att han skulle slå in hyttdörren men den höll. Då gick han av men avslutade med att slå på hyttfönstret och spotta på det. Så det har hänt lite på jobbet på sistone kan man säga. Aldrig en tråkig dag som lokförare!

I brist på annat så tyckte jag att "Åter i Sverige" kunde vara en passande rubrik trots att jag befunnit mig i Sverige i mer än en vecka redan. Tiden på flygplatsen gick fortare än väntat och i synnerhet efter att jag passerat incheckningen och säkerhetskontrollen så gick det ruskigt fort. Sen var det ju "bara" tio timmar kvar innan planet skulle landa på svensk mark. Dock kändes det väldigt smidigt det också trots att det inte blev mer än kanske 30 minuters sömn i bästa fall. 

 

Landade på svensk mark till strålande solsken, tog mig till Storvreta och blev hämtad av mamma som skjutsade hem mig och stannade kvar en stund för att höra om hur det vart. Efter att hon åkt gick jag ut och bytte däck på bilen för att hålla igång så jag inte skulle bli trött och falla i sömn. Och jag lyckades hålla mig i liv ända fram till 23 när jag mer eller mindre däckade efter lite mer än 30 timmars vakenhet. Det kompenserade kroppen med 14 timmars sömn men den efterföljande natten blev det bara 3,5 istället. 

 

Sen har de fortsatta dagarna sen jag kom hem bestått av att besöka andra där man fått mat, öldrickande med kollegor, tågkörning och sista april har passerat. Så det har i mångt och mycket återgått till vanliga rutiner igen och det känns inte särdeles illa att ha fötterna på svensk mark igen. USA var en klart häftig upplevelse och jag åker gärna tillbaka fler gånger.