simpan1

Jag gick upp så tidigt idag och hade ingen lust att titta på tv så då kan jag till och med överraska mig själv med att skriva ett blogginlägg så här på torsdagsförmiddagen. Det vankas jobb idag igen. Föga överraskande när jag oftast tar på mig ett övertidspass här och var för att lite snabbare kunna samla ihop en kontantinsats till lägenhet samt beta av så mycket som möjligt av mitt CSN- lån. Det går framåt på båda punkterna ska tilläggas. 

 

Men det jag främst tänkte skriva om idag är de två andra böckerna i Jan Guillous svit "Det stora århundrandet" där jag nu läst de tre första, av hitills fyra, böckerna. Läste ut den sista igår och jag måste säga att jag gillar dem en hel del. Framför allt för att trots att det handlat om samma familj/personer i tre böcker så har de haft väldigt skiftande fokus. Den första handlade som bekant om järnvägsbyggande i Norge och Afrika med de två bröderna Lauritz och Oscar i fokus. Samt förstås olika konsekvernser av första världskriget. Den andra boken fokuserade på Sverre och hans liv i England under samma period som bröderna byggde järnväg. Hans ingenjörskunskaper övergick mer till hans konstintresse samt kretsen kring Bloomsburygruppen som Sverre och hans pojkvän Albie blir en del av. 

 

Den tredje boken utspelar sig efter första världskriget och fram till andra världskrigets utbrott. Lauritz bor med sin familj i Saltsjöbaden i Sverige, Oscar med sin familj i Berlin och där finns också Sverre med. De avvecklar sin ingenjörsfirma för att inte drabbas så hårt av den tyska inflationen och slår sig istället in på fastigheter vilket visar sig vara en lyckträff. De är med och bygger upp nya moderna bostadsområden i Tyskland och Sverige men deras roll är numera av planerande sort istället för att vara med ute vid byggena. De har dessutom en PR- firma som Sverre jobbar med. De har allihop blivit välbärgad överklass. Dock ställer de högervindar som blåser upp i Tyskland till med problem på olika vis. 

 

Jag skrev tidigare att jag bara läst första Hamiltonboken sen förut av Guillou och att den inte gjorde mig sugen på mer. Men de personporträtt han målat upp i de här böckerna är riktigt bra. Ibland känns scenariona så väldigt levande och de har alla böckerna i stort sett vart bladvändare rakt igenom. Tvåan har vart svagast hitills men både första och tredje läste jag med stor behållning. Kan varmt rekommendera den här serien för alla som har tid och lust att "lära" sig lite 1900- tals historia i en mer skönlitterär tappning. Viss kritik har han fått för att fara med osanning i den senaste boken, "Att inte vilja se", kring hur mycket vi i Sverige visste om koncentrationslägrenas varande. Men å andra sidan är de skönlitterära böcker som sagt och inte ren fakta. Mycket är dock sanningsenligt. 

 

Om någon bok eller så kommer jag hugga in på Ken Folletts omfattande triologi om 1900- talet. Tre bastanta romaner på cirka 800 sidor styck (den senaste på över 1000!) som är något mer omfattande än Guillous. Follett skriver om 5 olika familjer från olika länder där Guillou "bara" skriver om tre norska bröder, som dock får sägas vara väldigt världsvana. Har bara läst den första boken i Folletts serie förut, gav upp på den andra eftersom jag hade en väldigt svag läsperiod och hade glömt bort mycket från den första, men nu när jag köpt den tredje tänkte jag börja om från början och ta mig igenom allihop. Förmodligen med mycket nöje. Lite boktips för alla som tycker att 1900- talets historia hade mycket intressant att ta del av så här på en regnig torsdag.