simpan1

Det är inte varje dag som man lirar ett sånt klassiskt tv- spel som Nintentdo Entertainment System, i folkmun kallat Nintendo 8- bitars, men igår for jag upp till Gävle och lirade det med Martin. Mitt i särklass starkaste kort var Turtles som jag kommer ihåg att jag och Emil nötte jämt och ständigt som små parvlar. Martin och jag lyckades ta oss överraskande långt med tanke på hur svaga vi var till en början och det är bara konstatera att tv- spelen vara svårare förr. Och idag när man är så van med 3D- grafik så blir det faktiskt svårare att bedöma att man kommer träffa Shredders hantlangare på den tvådimensionella skärmen. Men kul var det! Nostalgiskt. 

 

Vi passade på att nyttja de biobiljetter vi fått från facket och valet föll på The Imitation Game om matematikern och geniet Alan Turings arbete med att knäcka Enigma, tyskarnas kodmaskin, under andra världskriget. Benedict Cumberbatch var riktigt bra i huvudrollen och trots den givna utgången var det en hela tiden spännande och underhållande film. Efteråt tänkte jag på att jag nu för tiden ser förhållandevis få filmer eftersom man nio gånger av tio bestämmer sig för att följa serier på Netflix och HBO Nordic. Vilket är trevligt förstås men man missar bra filmer på det. Därför tänkte jag se de sista tre avsnitten av Blue Bloods och sen inte påbörja någon ny serie förrän tredje säsongen av House of Cards rullar igång i februari. Så kan jag koncentrera mig på att se lite film istället. Visst har jag intressant liv?

 

Efter bion fikade vi en gång till för man kan ju inte fika för mycket i min mening. Sen for jag hem och nu är det redan dagen efter och om 40 minuter ska jag traska iväg till arbetet för ett pass på 10,5 timme. Vardag var ordet men efter en trevlig och bra helg så känns det i vanlig ordning bra ändå. Vi hörs!