simpan1

Under min karriär på Upptåget har jag än så länge inte gjort den vanligaste fadäsen av dem alla: nämligen att damma förbi en plattform av ett eller annat skäl. Det är något man kommer göra under sin karriär när man slappnar av för ett ögonblick och funderar på någonting helt annat än tågkörning. Det brukar man göra efter ungefär så där 1,5 till 2 år efter att man är färdig förare. Antingen så missar man att stanna, stannar för kort så att en del av tåget är utanför eller glömmer bort att titta på signalen och kör förbi den i stopp när man inte får. Allt detta har jag än så länge klarat mig ifrån men idag höll det på att bli en blunder...

 

På den nya tidtabellen så har vi börjar köra halvtimmestrafik till Gävle och de nya avgångarna stannar för det mesta inte överallt norr om Tierp eftersom vi då skulle ligga i vägen för de andra fjärrtågen. Så det tåget jag hade nu på eftermiddagen hade bara uppehåll i Älvkarleby och Skutskär. Har haft den avgången vid några tillfällen förut och vart helt med på noterna utan att behöva fundera för mycket. Men på något vis fann jag mig i den sköna rytmen att blåsa förbi plattformarna och dividerade med tågvärden om vårt kollektivavtal när jag plötsligt bryskt rycktes till insikt att "jag ska stanna här" av det automatiska utropet i tåget som deklarerade att nästa uppehåll var Älvkarleby. Jag skulle börjat bromsa bra mycket tidigare och haft en betydligt lägre fart än de 180 kilometer i timmen jag höll men jag började nödbromsa för kung och fosterland och lyckades stanna! Mjukt till och med! Förvisso i slutet av plattformen istället för på halva som är brukligt med en enhet men huvudsaken var ju att inte köra förbi. Efter det var jag desto mer på hugget kan jag tala om! Och det lär nog dröja ett tag innan jag glömmer av mig igen.