simpan1

SVT har i sann julanda visat en svensk deckare i två avsnitt under årets sista dagar. Jag blev väldigt glad när jag såg att årets deckare skulle vara baserad på en av Arne Dahls (alias för Jan Arnald) suveräna böcker om A-gruppen. A- gruppen är en speciellt ihopsatt grupp av poliser, från hela landet, som ska lösa brott av internationell art. Böckerna är bland de bästa som finns i svensk deckarväg med mångbottnade och väl utmejslade karaktärer, bra historier och ett skrivspråk som inte går av för hackor. Arnald är med andra ord lite utav en favoritförfattare.

Redan direkt när jag läste om serien blev jag lite skeptisk till att man av någon anledning bytt ut en av de manliga karaktärerna, chefen för A- gruppen, till en kvinna som förövrigt inte var lika färgstark som sin manlige motsvarighet i boken. Förmodligen handlade det hela om något form av genusperspektiv så jag valde att köpa det. Man får ju nästan alltid bortse från boken när man ser filmen den är baserad på. Men jag kunde inte släppa det trots att jag lovat mig själv att göra det eftersom frihet efter frihet togs med manuset. Mördarens tillvägagångssätt var nästan ändrat, en konstig städare fanns helt plötsligt med och självklart framstod inte karaktärerna alls på det vis som de gör i böckernas värld. Sen att serien fått gott betyg och sedan visar sig vara en deckare av standarmall gjorde inte besvikelsen mindre. I- lands problem? I allra högsta grad men något måste man ju få vara besviken över. Just nu blev det juldeckaren...

Nyåret är ju inte riktigt här än men vem vet om jag tar mig tid att summera året när det väl är dags. Råkade ju göra ett uppehåll på hela 4 dagar sen mitt senaste inlägg nu så att. Julen firades under tveksamma former som redan nämts och ingen av de efterföljande dagarna blev särskilt mycket bättre. Desto bättre tror jag nyår kommer bli som ska firas hemma hos Matilda på Portalgatan med en hel drös bra människor. God mat, snacks, alkohol och feststämning ska väl göra detta till ett nyår som sent ska glömmas!

Vad har då 2011 gett mig? 2011 har på många vis vart ett omvälvande år där mycket förändringar har gjorts. Lokförarutbildningen började i mars och då flyttade jag hemifrån på halvtid till en lägenhet i Hallsberg, som faktiskt har börjats kännas som ett hem, fick sluta på det mycket tråkiga hotellet jag jobbade på, påbörjade som sagt utbildningen och har fått en helt ny inblick i järnvägen i Sverige. Jag har fått privilegiet att köra tåg för första gången och lär göra det mååååånga gånger till, kanske resten av livet för den delen, och framför allt har jag lärt känna en hel drös med trevliga människor som ständigt gör min Hallsbergsvardag lite bättre. Alla i klassen, deras vänner, min rumskompis, den nya klassen för att bara nämna några. Sen har ju roliga evenemang som Håkan Hellström konserten och Allsång på Skansen besökts så 2011 har på många vis vart ett bra år mixat med många känslor.

Även tråkiga saker har ju förstås skett. Inga år är förskonade från problem varken förr och knappast senare. Min kära gammelfarmor Eja dog vid 83 års ålder, mina kusiners farfar Raymond dog väldigt ung, min morfar drabbades tråkigt nog av cancer (dock verkar den vara besegrad nu!), Saab begärdes efter fruktlösa försök i konkurs och nu ska även mina föräldrar skiljas så 2011 har inte bara vart en dans på rosor och allt har inte vart roligt helt enkelt. Nu kan man bara vänta och se vad 2012 har att erbjuda. 2012 kommer åtminstone ge mig två viktiga händelser:

1. Jag blir färdig lokförare

2. Underbettet kommer att åtgärdas med en operation

Vad 2012 kommer ge mig mer är enbart skrivet i stjärnorna men precis som alla i världen önskar jag mig ett bra år. Låt oss alla gör det bästa för att det ska infrias!

Idag är det julafton...det märks inte, det finns inte så jag börjar fundera på om det verkligen är så. Knappt snö, ingen stämning och en familj i splittring (inga närmare detaljer ges). Jag önskar att dagen kunde ta slut i ärlighetens namn för än så länge har det inte vart särskilt kul eller intressant. Dock är jag nöjd med spargrisen jag fick i "strumpan" som man tydligen ska använda för att spara ihop till DRÖMBILEN. Dock är jag lite osäker på vad jag har som drömbil egentligen.

Genom världshistorien har det gjorts många läckra och framför allt intressanta bilar som alla har ett högt intressevärde. Jag skulle vilja sträcka mig till att säga att alla bilmärken har haft en sån modell som idag skulle anses som en drömbil. Med det sagt gör det ju mitt beslut så mycket svårare. Jag gillar så många bilar och det finns egentligen ingen särskild som betyder mer än andra. Förrutom att jag fortfarande älskar Saab 900 till 110%. Man kanske skulle samla till ett fint exemplar av en 900 igen...hm. Alltid kul med en 900. Jaja, vi ska väl fika lite här snart. Dramat fortsätter, ridån går upp

I ett desperat försök att skapa julstämning (det desperata försöket började i söndags) har jag gått i en färgglad slips som möjligen kan få en att tänka på jul. Dock har jag fortfarande själv inte riktigt lyckats få in den där stämningen även om söndagens julbak åtminstone underlättade. Bäst av allt är att jag äntligen skaffat mig lite nyårsplaner så iår ska nog nyår bli riktigt bra. Den kan åtminstone inte bli sämre än förra årets mycket tråkiga som spenderades i en reception på jobbet.

Den natten var som ett stort hån mot mig. På tolvslaget befann sig ingen gäst runt receptionen, de gick ut innan och de sa inget när de kom tillbaka, fyrverkerierna i Märsta kunde inte ses eftersom det var dimma runt Arlanda, självfallet ingen nyårskyss och som det största "in your face"- moment kom när Lugna favoriter bestämde sig för att spela "Happy New Year" på radion hela två gånger. Första gången vid tolvslaget, andra runt kvart i två. Sysslorna på jobbet gick ju dessutom väldigt fort så typ 7 timmar av tiden spenderade jag med att titta på Tv-serier på datorn. Nyår kan vara roligare, right? Men iår blir det nyår i goda vänners lag inne i Uppsala. Så bra som det kan bli får jag nog drista mig till att säga. Men nu vaknas det snart potatisgratäng och fläskfilé. Sweeeet!

Är det inte helt galet att det är julafton om exakt en vecka!? Vart tog tiden vägen kan man undra. Som så många gånger förut tycks tiden kasta sig fram i någon form av upptempo och det är omöjligt att hinna med i allt som händer. Det som dock är skönt med det faktumet är att det snart är jullov vilket faktiskt kan behövas. Några dagars lugn och ro för att ladda batterierna innan det sista skälvade halvåret av kursen tar vid.

I övrigt är det mycket som händer i livet. Saker man aldrig trodde skulle ske exploderar runt en i ett vansinnigt fyrverkeri och det känns i ärlighetens namn inte så bra. Särskilt inte  i dessa tider. För övrigt bjuder inte vädret till mycket julstämning då vädret i det närmaste påminner om ett dåligt oktoberväder. Höst för hela slanten men egentligen är det skönt också. För vinter betyder oftast sju lager kläder och en ständig frossa och jag menar vad är det kul någonstans egentligen? Finns det någon som föredrar det framför en varm sommardag i ärlighetens namn? Kanske är det jag som är vanskapt men vintern lockar inte med så många fördelar som sommaren gör. Som den mycket roliga taxichauffören jag åkte med en gång under praktiken sa "Jag ser liksom inga fördelar". Han gillade bara att man kunde sitta framför en brasa med whiskeypinne och jag kan säga att mitt intresse ligger på ungefär samma nivå, fast utan whiskeypinne. En kolarem möjligen. Men nu ska jag sova. Ha det gott!

Ibland har jag blivit beskylld för att vara för kräsen när det kommer till förhållanden och att jag därför inte haft något. Men då har jag en motfråga: Har man inte rätt att vara det? Jag menar kanske inte att man ska gå ut med ambitionen att hitta en person som är så perfekt och felfri att hon i det närmaste framstår som en ängel men jag anser att det finns ett krav som är väldigt väsentligt. Man bör ju vara kär eller åtminstone gilla personen i fråga väldigt mycket. Vad är det annars för vits med att vara tillsammans? Det finns ju argument som "Men hon gillar ju dig" och det ställer jag mig väldigt frågande till. Jaha? Ska det vara ett förhållande med bara en lycklig person i och varför har inte det argumentet funkat när jag gillat någon som är ointresserad? Funkar det bara åt ett håll? Jag menar det är väl inte ett gammaldags kungaförhållande, där man föstes ihop för att det var gynnsamt, vi eftersträvar i dagens samhälle. "Jo, men din pappa är rik och vi är båda snygga. Vi kommer få rika och snygga barn. Score" Nejtack!

Så, visst kanske är jag kräsen men jag råkar vara en sådan som tror att äkta kärlek existerar. Och jag hittar hellre den än inleder ett förhållande som känns fel. Nu har det inte vart nära på ske ett oöverskådligt antal gånger men det har funnits, åtminstone ett tillfälle, där folk sagt "Men bli ihop med henne. Hon är ju en bra tjej". Men än en gång anser jag att såna egenskaper inte är tillräckliga nog. I så fall skulle många kunnat vara ihop med mig med för jag har ju fått höra öronen av mig att jag är en så bra kille. Inser att jag låter lite bitter här nu men så är inte fallet riktigt. Jag vill bara få slippa höra att jag är kräsen...

Igår såg jag Transformers 3 och jag kan nog ärligt säga att jag blev lite besviken. Det tror jag nog att de flesta som sett den blivit så jag tror inte på något vis att jag är ensam om det. Underhållningsvärdet i Transformers har stadigt minskat sen den första kom ut runt 2008. Den första var både rolig, fyndig, underhållande och hade en handling som faktiskt får anses bra. Den kombinerade humor och action på ett, i mitt tycke, perfekt sätt. Man kan nog drista sig till att säga att jag älskade den, Shia LaBeouf blev lite av en favorit och Megan Fox var helt plötsligt jordens sexigaste tjej.

Men en uppföljare som skulle rida på framgånsvågen skulle göras och vad gör man då, som ofta sabbar uppföljare, jo man slänger in mer av allting och då tappar man allt det som gjorde första filmen bra. Rent actionmässigt höll den sannerligen måttet men vad var grejen med att slänga in alla dessa fåniga robotar i ett försök att göra mer humor? Det blev bara dåligt. Och tyvärr skruvar man en del karaktärer något sjukt mycket så man börjar fundera på om det är en parodi man tittar på. Just skruvade karaktärer fanns det gott om i trean och det förstörde filmen faktiskt. Precis som en recensent skrev så är den första timmen fånig men den andra, när Chicagos innerstad förstörs, underhållande. Jag tyckte faktiskt inte den var så underhållande då heller. För mycket slow motion gjorde att det tappade tempo, lite tråkigt helt enkelt. En 6: a på en 10- gradig skala får den för det lilla underhållningsvärde som fanns. Den tappade dessutom på att man bytt ut Megan Fox mot en mindre snygg och sämre skådis och det märktes rätt tydligt att Shia var trött på det här nu också. Snälla Michael Bay- inga fler uppföljare är du snäll.

Men något annat som är kul är att jag efter att i flera år funderat på vad en låt som gick mycket på radion när jag var liten heter så har jag äntligen hittat den! Jag ville minnas svagt att sångaren sjöng "I breathe" så jag gick in på tuben och sökte på det. Första videon jag klickar på är otroligt nog rätt. Låten lät inte lika bra som den en gång gjort men är fortfarande en mycket bra låt. Sångaren hette förövrigt Vacuum (jag som trodde att de var två när det begav sig...) Men det var kul att återupptäcka den. Snart är det jul hörrni!

Torsdagen var tydligen ledig så det blir verkligen en långhelg i ordets rätta bemärkelse. Från onsdag till onsdag. Nästa vecka struntar jag i måndag och tisdag eftersom jag ska på julshow och se Göran Engman ännu en gång. 3-4: e året i rad nu och det är alltid suveränt bra så det ser jag fram emot med glädje. Så det känns ju lite waste att stressa ner för en halvdag på måndagen för att sen smita tidigare på tisdagen. Stress kan orsaka olyckor och det gillar vi ju inte. Så det blir hemmadagar för hela slanten! Skönt!

På onsagen var jag smart nog att smita hem med Micke, Daniel och Jesper så det blev bilfärd till Västerås. Jag tänkte att jag skulle tjäna in hel del tid på det. Men när bytestiden för tågen blev en timme i Sala så blev det faktiskt plus minus noll och jag var hemma normal tid. Så det var ju lite trist men jag fick å andra sidan roligt sällskap hela vägen till Sala så i slutändan var det inte så hemskt. Sitter och funderar på om man skulle ta och handla julklappar eller vänta till helgen. Vad tycker ni? Nej, måste ta och hitta på något känner jag. Ha det bra!

Ikväll var en mycket trevlig afton i det inte fullt så juliga Hallsberg. Men vi försöka skapa så mycket julstämning som det bara gick genom att spela julmusik, självfallet baka, dricka glögg och lyssna på julmusik och det blev som sagt mycket trevligt och lyckat. Dessutom blev det väldigt många pepparkakor även om en stor del av dem inte var min egen förtjänst. Det har nog aldrig någonsin i hela mitt liv gått så dåligt att göra pepparkakor. Den första omgången kladdade fast, den andra blev för mjölig och de resterande blev allt annat än perfekta. Jag beskyllde det hela på att jag inte är en perfekt människa. Och det kunde ju alla hålla med om och viss var till och med fyndiga nog att hävda att Simon på latin betyder misslyckande. Så måste det ju vara...

Gårdagskvällen var också trevlig då jag, Charlotte och Camilla såg till att det blev någon deg då vi bakade egen. Väldigt god deg blev det dessutom (hemmagjort deg for the win). Vi gjorde även en gemensam köttfärspizza så det har vart två väldigt givande kvällar som inte har kännts särskilt långrandiga på något vis. Och i bästa fall åker jag nog hem redan imorrn! Skööönt. Inte många veckor kvar tills vårt korta juluppehåll och sen är det otroligt nog bara ett kort halvår kvar tills examination. Tiden går fort helt enkelt och det är både skönt och trist att det snart är över. Men det kan vi ta i ett annat inlägg. Ha det gott!

Torsdagen blev som förutspått en väldigt lugn tillställning även med skolmått mätt. Lite häften och vi slutade redan vid lunch vilket passade med som handen i handsken då jag kunde åka med ett direkttåg till Uppsala. Skönt att slippa bytet på centralen i Stockholm. Nu blev det en halvtimmes väntan i samma vagn istället...vet inte vad jag gillar mest egentligen.

Apropå att åka tåg så är det väl bara erkänna att jag gillar att åka tåg. Det är bekvämt, smidigt och går fort så länge det inte strular. Och man kan nästan alltid göra något under tiden i form av att läsa, lyssna på musik eller kolla på film på datorn eller liknande. Och det var vad jag ville göra i torsdags på vägen hem för jag kände inte riktigt för att läsa. Då hamnar jag självklart i en gammal vagn som inte utrustats med eluttag vid just min plats. Dessutom är det en gångplats i en i övrigt tom vagn och den enda andra bokade biljetten är givetvis bredvid mig...Och han vill självfallet sitta där. Så helt plötsligt satt jag utan den underhållning jag ville ha och i sällskap med någon jag inte känner och inte vill ha sällskap av. Tågresan var helt plötsligt inte rolig längre. Så det blev till att först sova och sen läsa.

Men det var riktigt skönt att få komma hem över helgen och slippa se lägenhetens väggar ännu en helg. Har mest var lite småsaker av det ena och det andra. Äntligen har jag sett sista Harry Potter filmen! Den lämnade faktiskt på något vis ett tomrum efter sig nu när man vet att det är över. Inga fler filmer att se fram emot, lite som att se nära vänner ryckas ifrån en (dessutom kändes slutfighten lite för enkel) Och precis som vanligt blir jag störtförälskad när jag ser Emma Watson. Det slår aldrig fel! Men i övrigt hade filmen episka proportioner och stundtals hade jag rysningar över hur snyggt och välgjort det var. En skön helg lider mot sitt slut och jag är förövrigt också helt slut. Sängen kallar!