simpan1

Efter att läst min gode vän Kimberlys blogg om hur vi, människor och bloggare i största allmänhet, borde göra mer reklam och länka till varandra, för att ge oss själva mer läsare och ge cred till de människor vi ibland snott nyheterna ifrån, (Oj, vilken galet lång mening det blir!) fick jag själv lust att blogga och självfallet länka. Så utan vidrare omskrivning: www.kimberlysversion.blogspot.com. Detta är mitt sätt att ge tillbaka eftersom hon gav mig så fin reklam i sin blogg.

Det är en i min mening mycket bra blogg för att vara så pass ny och färsk. Väldigt reflekterande med tänkvärda inlägg som vida överträffar min egen blogg där mitt liv får ta mer plats än mina egna betraktelser. Till stor del beror det också på skribenten själv som är väldigt duktig på att skriva (vi gick på samma gymnasium så det är ju inte så konstigt att flickan kan skriva!) och för att aldrig ha bloggat förut har hon hittat en mycket bra ton i det hela. Mycket läsvärd helt enkelt!

Jag har börjat traska omkring på bangården nu och det är väldigt soft. Min handledare är en mycket avslappnad och lugn person som är lätt att lära ifrån och jobbet i sig känns inte så betunganade. Dessutom slutar vi nästan alltid två-tre timmar innan vi ska. Lättsamt är ordet. Och även om jag gillar att traska omkring och röra lite på mig så saknar jag i ärlighetens namn tågkörandet. Det är ju trots allt därför man går utbildningen. Men i övrigt känns livet bra. Var ut i krogsvängen i fredags med Micke och Emil där vi efter mycket om och men hamnade på O'Learys där vi fick stifta nya bekantskaper med Hanna och Amanda. Mycket trevligt. Resten av helgen har vart mycket lugn och snudd på händelselös. Idag till exempel spenderade jag över åtta timmar med att titta igenom första säsongen av Så mycket bättre eftersom det idag var sista dagen man kunde se det på TV4Play. Det var jobbigt men värt det! Ett mycket bra program som jag upptäckte i lördagsnatt när jag bestämde mig för att se nya säsongen. Men nu ska jag sova. Hörs!

Sista körpasset gick över förväntan faktiskt. Vi låg bra till, drabbades knappt av några problem och jag fick till bromsningarna riktigt, riktigt bra faktiskt. Vid bara ett par enstaka tillfällen tog det stopp innan jag tänkt mig men i övrigt så hamnade jag där jag hade tänkt och nästan varje gång med bromsarna loss. En härlig känsla då man verkligen kände att "Jag kan det här!" Belöningen kom sen också i form av just 4: or och 5: or i betyg vilket var mer än vad jag förväntade mig. Min handledare sa att det hade gått jävligt bra och gått över förväntan för att aldrig ha kört gods förut och menade på att jag inte hittat på några dumheter och han aldrig behövt ingripa direkt heller. Det var en rejäl boost för självförtroendet, särskilt när han sa att han trodde att jag skulle bli en bra lokförare i framtiden. Har jag valt rätt bana kanske?

Men sista passet gav också en märkbar känning av det knasigheter som nätter gör mot en. Jag la mig tidigt för att orka med att gå upp klockan 05.00 bara för att inte kunna somna förrän närmare midnatt. Något trött kom jag ändå upp och iväg och såg fram emot att sova bort några timmar under den nästan 4 timmar långa rasten. Inväntade lite paltkoma och...somnade inte på över 2 timmar. Inte fullt så kul men lite utvilad körde vi hem igen och kom hem tidigare, skönt nog. Pigg hem (förmodligen hög på endorfiner efter självförtroende boosten) men efter en stund kom den missunadde sömnen efter. Så jag la mig tidigt för att bara ha svårt att somna igen...Med andra ord är nätter inte fullt så hälsosamma uppenbarligen. Påminner om en period jag hade under Rest & Fly-tiden. Men jag fick min skönhetssömn efter dryga 20 min av vakenhet och sov sen mycket gott. Nu återstår tyvärr några nätter på bangården innan allt återgår till normala rutiner.

Tiden går obevekligt fort. Så är det och så har det alltid vart lustigt nog och därför är det inte mer än ett körpass kvar och det är imorgon. Precis samma pass som det var för exakt en vecka sedan (imorrn). Börjar sju på morgonen till cirka 9 på kvällen. Vilket innebär uppstigning klockan 5 och hemma vid 10. Gods har extremt långa dagar helt enkelt. För långa i min smak och därför känns det inte som ett första hands val. Gods är kul men ändå inte riktigt min grej. Nåväl, morgondagens pass går till Ånge, nästan fyra timmars rast, och sen kör vi tillbaka igen. Ett relativt trivsamt pass. Sen blir det bangård i två veckor innan man är tillbaka i skolan igen och nöter JTF.

Idag så var jag in och fick massage av pappas kollega Klas. En väldigt duktig massör som har hjälpt mig en gång tidigare. Problemet var fortfarande detsamma fast i mindre omfattning och som gav ett annat problem. Den här gången kände jag mig allmänt stel i ryggen och inte så mycket ont i axlar och nacke som förut. Men problemet var fortfarande: för klen rygg i förhållande till bröst och biceps. Så med lite stretchning (och nu är ju problemet borta också) så torde spänningshuvudvärken slippas ett tag framöver. Hann även med att ta en kopp te med Julia idag efter att inte ha setts på två år kanske. Det blev inte så länge men det var trevligt ändå. Vi pratade om det mesta och kom även in på svårigheten med kärlek. Sammanfattat kom vi väl fram till att det är svårt eftersom man måste träffa någon, gilla den, få den att gilla mig och sen ska man trivas ihop och slå slag i saken. Det är ju fan en avancerad process! Har inte sett det på så sätt innan...riktigt *ler" Men vi pratade om roliga saker också. Jaja, ska sova snart så man orkar med morgondagen. Hööörs!

Praktiken har rullat på rätt bra. Till viss del råder ibland en viss förvirring kring rutiner och hur man gör men för det mesta har det faktiskt gått över förväntan kan jag nog drista mig till att säga. Det har funkat bra och vart rätt så roligt bortsett från tiderna. Just tiderna och avsaknaden av människor runt omkring sig är det som skrämmer bort mig från gods. Men skulle arbetsmarknaden ta en hemsk vändning finns det alltid som en sorts utväg i bakgrunden. Just nu är rangordningen

1. SJ Stockholm (utan att ha provat på det en men har hört mycket positivt!)

2. Tågkompaniet Gävle

3. Gods eller vad som helst annat

Och apropå rubriken så är G-broms en typ av bromskategori som används på järnvägen. Det finns tre vanliga och dessa är R- som i resandetåg och har kort tillsättnings- och lossningstid, P- har man i godståg och har också relativt snabb tillsättnings- och lossningstid och så har vi då G som också körs på en del godståg. Främst hos Green Cargo och bara när vagnsvikten överskrider 800 ton. Och om jag inte minns galet så har man det enbart på loket och möjligtvis första vagn. Men G- broms känneteckas av lång tillsättningstid och låååång lossninstid. Ni får ursäkta om det är luddigt men det här med tillsättningstid och lossningstid innebär helt enkelt hur lång tid det tar innan bromsarna går till och lossar. Detta eftersom man kör med lufbromsar och på ett 600 m lång godståg tar det en liten stund innan man har broms genom hela alltet.

Det som då är svårt och irriterande med denna typ av broms är att det är svårt att hamna där man vill. Ponera att man ska stanna vid en signal i stopp för ett tågmöte och rullar in lite fint på en driftplats (station) och så lossar man när man tycker känns lagom. Misstaget är oftast då att man lossar försent, farten är för låg och bromsen tar för bra. Alltså hamnar man 10-25 m från den där redan nämda signalen. Och så har man dessutom inte fått in tåget helt. Så får man börja smyga framåt igen för att komma rätt. Och just med G-broms får jag aldrig till det riktigt och det är de gånger de gått sämre. I övrigt har det funkat bra som sagt, åtminstone i mitt tyckte. En kul utmaning mot det mer lättkörda Reginorna som kördes i somras. Nu är det bara två pass kvar innan det blir bangård för hela slanten innan det är skola igen.

I förrgår började praktiken och för första gången fick jag köra ett "riktigt" tåg! Och att vara över 360 meter lång gjorde att inbromsningarna var kluriga och det hände mer än en gång att man hamnade lite längre bort från signalen än det var tänkt. Positivt är ju åtminstone att man hamnade för långt innan och inte efter signalen. Men några gånger lyckades man hamna där det var tänkt också så summa sumarum gick det väl hyffsat. Min handledare tyckte att det var för att vara första gången. Själv är jag ju självkritisk så jag nöjer mig med hyffsat.

Det blev en tur till Ljusdal fram och tillbaka med timmertåg. Tomma vagnar upp och fyllda vagnar ner. Så vi höll väl på i två timmar där uppe med växlingen. Så jag fick öva både på att lägga om växlar, koppla av och koppla på, syna vagnar etc. I princip bra mycket mer än vad man behövde göra när man bara körde Regina. Så det var ju lite mer jobb här så att säga. Men det var kul samtidigt att få prova på lite nytt.

Sen körde vi hem igen och då ville loket inte riktigt utan krånglade lite med att inte vilja driva och vi fick aldrig riktigt någon förklaring varför det var på det viset. Körde man ner under 40 eller stannade helt och hållet brukade det av någon outgrundlig anledning funka igen. Vi kom hem iallfall och det var ju huvudsaken. Och det var en hel del annorlunda när man körde med lastade vagnar. Bromssträckan blev självfallet längre, det var sällan man var uppe i rätt hastighet och även i mindre medlut behövde man inte gasa. Det var bara att lägga körspaken i noll och låta det rulla på av sig självt. Så det var sannerligen en upplevelse. Inatt ska jag göra det igen och sen blir det som två dagar ledigt. Slutar vid 5-tiden på morgonen och börjar inte förrän på lördag igen då Ånge ska besökas.