simpan1

Tittade på datumet och såg att det var den 27: e och tänkte omedvetet direkt på Olof Palme. Imorrn är det årsdagens av hans mord och nu är det alltså 26 år sen han blev mördad i centrala Stockholm. Jag tror inte mycket nytt har hänt under solen sen förra året. Man är knappast närmare en lösning och frågan är om mördaren själv ens lever idag? Jag har för min egen del inte läst något nytt eller intressant om Olof Palme eftersom jag läste biografin och boken om mordet för ett år sen. Dock funderar jag på om jag ska göra det till en tradition att runt den 28: e varje år skriva en rad om Olof Palme på ett eller annat vis. Jag finner fortfarande det mordet som väldigt intressant och hoppas någonstans innerst inne att det en dag på något mirukalöst vis ska lösa. Vore häftigt att en dag få skriva om en lösning på just denna blogg. Ge aldrig upp hoppet!

 

Idag skulle praktiken ha startat också som sagt men det blev uppskjutet. Min handledares familj drabbades av magsjuka inatt så han kunde av förklarliga skäl inte jobba och tyvärr finns det ingen annan förare jag kan åka med heller. Så jag blir så vackert tvungen att vänta tills torsdag innan jag får köra lite tåg igen. Känns trist eftersom jag tröttnat en aning på att vara ledig. Börjar inse att jag borde skaffa mig någon typ av hobby att sysselsätta mig med på fritiden utöver min vanliga intressen att umgås med vänner, titta på TV och läsa. Man kan inte fylla ut så många dagar med enbart detta. Umgås med vänner blir förstås aldrig tråkigt men de flesta är upptagna på vardagar så klart. Jag gillar förvisso även att rita, skriva, lösa korsord och spela sällskapsspel (och tv- spel med för den delen) men ingen av dessa lite mer kreativa saker har jag företagit mig. Jag tog en liten tur med bilen när jag skjutsade min syster till gitarren som ett mycket välkommet avbrott och imorrn ska jag mecka lite. Det är en rolig syssla! Får försöka att komma på någon underhållande hobby under tiden som att bygga modeller kanske? Trots att man har tummen mitt i handen är det en ganska roande sysselsättning.

Egentligen kanske jag borde skriva att Essingen tagit oskulden på mig eftersom någon helt annan person än jag själv körde på denna led i Stockholm för första gången omkring 1966 men det känns ändå helt rätt att skriva så eftersom jag för första gången kört på denna trafikerade led. Anledningen till att jag gjorde det var för att jag fick äran att köra mormor och morfar till mina kusiner i Salem som annars oftast har gjorts av min far. Men som omständigheterna såg ut så var det bara jag från familjen Andersson som skulle fara så jag fick så vackert svälja rädslan som min far lyckats bygga upp och köra.

 

Det var faktiskt inte så hemskt. Pappa gav mig tipset att hålla bra koll bakåt så är det inga problem. Sen försöker man bara att lägga sig i en vettig fil direkt och hålla sig till den så blir det ännu mindre problem. Så det flöt på fint och var en trevlig utmaning istället tyckte jag. Visst var det mycket trafik men inte så mördande som det förmodligen kan vara till exempel en tisdag i rusningen. I övrigt har helgen var väldigt lugn: Sov hos Emil i fredags, lördagen spenderade jag med mormor och morfar som jag sen åt middag och sov hos och spenderade förmiddagen hos dem också innan jag fick "tillstånd" att röra mig hemåt igen. Har bara tagit det lugnt och inväntar tiden för läggdags. Imorrn ska det köras Upptåg igen! =D

Bilen ägs nu officiellt av min far sen igår åtminstone så jag hade tur som en dåre och lyckades få mig en besiktningstid för att kolla att allt är som det ska. Och till stor del var faktiskt allt som det skulle. Fick två bra att veta muntligt om en spindelled och ett litet läckage vid ljuddämparen men inget som var akut på långa vägar. Den minimala rosten kring karossen hade inte smittat av sig på underredet som såg väldigt stabilt och fint ut. Med andra ord är jag fortfarande mycket nöjd med mitt köp (även om det, som sagt, svider att se pengar lämna sin hand). Bromsarna var bytta runt om som det var sagt men tydligen inte riktigt ljusterat som det skulle. Bromsen låg på lite höger bak och handbromsen tog inte hela vägen ut. Så handbromsen har jag en månad på mig att ljustera men i övrigt klarade hon sig med god marginal. Stolt!

 

Om man nu kan vara stolt över en bil man ägt i typ fem dagar och som jag inte lagt ner någon energi på en. Men jo, det är jag. Känns väldigt skönt att ombesiktningen blev något så enkelt som att ljustera handbromsen som faktiskt, till skillnad från de gamla 900: orna, är mycket enklare att ljustera. I bästa fall löser det problemet med att de ligger på lite i bak men även det kan vara så enkelt som en ljusteringsfråga. Så det var faktiskt övervägande positivt och besikningstjejen (ja, det var en tjej!) var väldigt trevlig och verkade inte alls ha lust att underkänna min nya pärla. Så till nästa vecka har pappa och jag löst problemet förhoppningsvis. Så ska det väl bara vara att tuta och köra sen.

Jag har märkt det länge förvisso men på allvar har jag börjat förstå hur präglad jag blivit av att gå lokförarutbidlningen. På väldigt kort tid har jag fått ett intresse för järnväg och tåg. Inte på så sätt att jag känner en stark längtan av att gå ut och knäppa kort på dessa stora tingestar till maskiner men så fort jag ser något järnvägsrelaterat kan jag inte låta bli att kika. Jag tittar snudd på omedvetet längs järnvägar så fort jag åker parallelt med en, läser på om olika lok och motorvagnar på wikipedia eller andra internetsidor jag stöter på. Jag kan till och med finna nöje i att titta på musikvideor där man kan se ett tåg skymta. Hjälp!

 

Om det är något jag inte vill bli så är det en fullskalig nörd som sitter och bygger tågbana hemma i källaren med en gammal lokförarmössa på huvudet. En Stig- Helmer räcker right? Men jag kan inte låta bli att fashineras och en del lok eller motorvagnar som inte finns länge skulle jag på något sätt vilja prova av någon outgrundlig anledning. Jag snudd på skäms! Jag vill inte bli känd som en tågnörd. För säga vad man vill om tågnördar men de får sällan till det med förhållanden...men om ni någon gång skulle få för er att undra något om tåg eller järnväg så kan jag nog hjälpa er. Jag antar att jag också kan ha tagit mig an detta mer djuplodade intresse för att jag vill bli väldigt duktig på det jag ska göra och jag hoppas och tror att det ska kunna gå vägen.

"Vad var det för årsdag igår?" föreställer jag mig att ni genast börjar tänka. Kanske att ett finger har börjat vispa runt i håret samtidigt som det nuddar vid era hårbottnar. Årsdag? Kan singlar ha årsdagar? Klart de kan! Denna årsdag har nämligen inget med min civilstatus att göra utan igår var ett år sen jag bestämde mig för att ta upp skriveriet på den här bloggen. Detta borde jag ju vart vaken nog att uppmärksamma kan man tycka. Med andra ord är det snart ett år sen jag påbörjade lokförarutbildningen också. Om fyra dagar kan jag dessutom skriva om årsdagen för den här bloggens första blogginlägg för fyra år sen. Tänk vad tiden går!

 

 

 

 

Jag går nog in på något form av rekord för på mindre än en tre år så har jag införskaffat mig en tredje Saab 900 idag. Till skillnad mot de tidigare så har den här precis fått nya bromsar, är skattad, har bara 16 000 mil på mätaren och är relativt ny då den är från 1998. Alltså har den en annan kaross än jag haft tidigare så nu har jag stort hopp om att det ska gå bra framöver för den. Och den går ruskigt fint så enda nackdelen var att tiden för kontrollbesiktningen gått ut (det var därför bromsarna var bytta. gick inte igenom besiktningen men förra ägaren har fixat bromsarna runt om på den) så jag måste göra en ny besiktning på den för att den ska vara laglig att köra omkring i. Och en nackdel i sammanhanget är att den saknade sommardäck vid köpet. Fördelen är att den står på sprillans nya vinterdäck, har minimalt med rost, knappt att det finns, för sin ålder och jag fick den 2000 kronor billigare än vad han ville ha för den.

 

Personen i fråga verkade vara en sån som har som nöje att köpa bilar, renovera och sälja vidare så han hade väl förmodligen inte givit den sin maximala kärlek utan gjort det som krävs vilket var att byta bromsar på den. I övrigt så var den ju faktiskt i riktigt bra skick och tidigare ägare hade förmodligen tagit riktigt väl hand om den. Så det känns inte som det var ett dåligt beslut att nalla lite av sparkontot för att lägga ut lite extra på en bil som inte ska krångla. Så nu har jag den där lite billigare bilen som kan transportera mig till och från jobbet om några månader utan problem, kändes rätt vettigt att hålla sig framme när priserna var relativt låga. Och det är framför allt en bil jag känner mig hemma i. Så ger jag den bara en gnutta kärlek i form av tvättning, vaxning och lite puts på den lilla rost som finns så har en jag en bil som kommer rulla länge.

Jag vet få tv- program i den svenska tablån som väcker så mycket känslor hos den svenska publiken som melodifestivalen. Bara ikväll har jag läst säkerligen ett 20- tal, mestadels arga, statusar om hur Björn Ranelid har gått vidare och hur man tänker bojkotta skiten för all framtid. Det har man ju hört förut att folk ska göra men att slå slag i saken verkar svårare. Iår har jag faktiskt inte ens försökt titta och förra året blev det enbart sporadiskt. Mitt intresse har minskat år efter år eftersom de bara produceras mer och mer skit och känns mer och mer oseriöst. Jag menar vad har Björn Ranelid där att göra? En självgod författare som är så kär i sig själv att kunde han gifta och få barn med sig själv hade han gjort det 14 gånger redan. Av en händelse såg jag en minut av låten, om man nu kan kalla den för det, och blev precis så arg som jag kunde föreställa mig.

 

Hörde av en annan händelse Torsten Flinks bidrag och blev glatt överraskad. Han kunde ju faktiskt ta ton men i övrigt har jag hållt mig borta. Det verkar mer och mer som att man slänger in vad som helst för att göra underhållning av det hela snarare än att göra vettig musik. Således tänker jag inte titta längre. Livet är för kort för att slösa bort det på såna saker. Jag var med Emil istället, kändes mycket bättre.

 

P.S Ironiskt nog orkar jag bry mig om att blogga om något som inte ens intresserar mig. Fast i schlagerförbannelsen...

Kanske är jag lite cynisk, kanske är jag lite bitter, kanske är det något fel på mig men jag tycker faktiskt inte att det är något märkvärdigt med alla hjärtans dag. Det är ungefär 6 år sen sist jag försökte göra något utav den dagen men jag fick ingenting för det och sen dess har dagen inte betytt någonting för mig. Inte så att jag egentligen har något emot dagen som så. Det är en fin tanke att vi en dag om året ska hylla kärleken till varandra och kanske göra något extra däremot kan jag tycka att kommersialismen kring den är lite onödig. Man behöver ju inte köpa ett dyrt godishjärta utan man kan lika gärna fixa frukost på sängen, det är ju tanken som räknas.

 

Just idag har dagen vart extremt omärkvärdig där skolan var enormt seg men två höjdpunkter har jag haft. Ett sms där min gode vän Kimberly önskade mig en trevlig dag och fika efter skolan med Charlotte, Calle och Martin. Så dagen har inte på något vis vart dålig bara högst ordinär. Ungefär som en tisdag brukar vara kan man säga. Men dagens sköna besked är att imorgon är sista skoldagen så det blir lite bowling på kvällen och sen tar jag tåget hem på torsdag förmiddag. Riktigt skönt! Så det blir en ledig vecka innan praktiken vilket inte alls är dumt. Kan jag ligga hemma och pilla naveln på dagarna. Sköööööönt

I fredags var då den tredje praktiken avslutad med goda betyg får jag drista mig till att säga. En fyra och resten femmor vilket faktiskt var mycket bättre än jag hade hoppats på. Kändes som man gjorde lite småmisstag då och då som skulle kunna dra ner det hela men förmodligen var det såna misstag som man förväntas göra. Åtminstone var min handledare nöjd med mig och hyste inga tvivel om att jag kommer bli en säker lokförare i framtiden. Sånt värmer alltid en lokförarelevs hjärta lika mycket som hjärtat hos en gammal tant som får besök av barnbarnen. Däremot tyckte jag inte att morgonpasset gick så där jättebra men efter första rasten gick det mycket bättre som tur var. Rent psykologiskt känns det åtminstone bättre.

Det trevliga i sammanhanget är jag också är mer eller mindre klar för jobb där också och ska få göra mina sista praktikperioder där (v.9- 11 och v.17-21) vilket är en himla skön känsla. Att se ett ljus i slutet av tunneln där allt är klart och fixat. På sista praktiken har ju dessutom DSB möjlighet att utbilda mig företagsspecifikt vilket innebär att jag i bästa fall kan böra jobba dagen efter examinationen. Hoppas, hoppas, hoppas!

Förövrigt var kvällen på Rosendal awesome där Emil, Axel, Fredrik och Philip från gamla klassen dök upp och så förstås en majoritet av de gamla lärarna. Sjukt kul var det! Sen slog Fredrik och Philip följe med mig ner på stan där vi mötte upp Petter och gick till O´Learys och förtärde lite dryck och snackade skit. Mycket trevligt med andra ord! Men idag är det dags att packa ihop och ta tåget ner till Hallsberg igen för minst en veckas skola och som mest två veckor. Det ska handla om trafikledning, ska bli spännande faktiskt!

Var faktiskt så ambitiös att jag var på bio i måndags igen redan med Anneli den här gången och såg Clint Eastwoods nya film: J. Edgar med en storspelande Leonardo DiCaprio som den legendariske FBI- chefen. Filmen var riktigt bra även om jag ibland kände att jag kunde velat veta lite mer och att tempot i början var aningens för långsamt men i övrigt har jag inget att anmärka på. Bortsett från sminket på skådespelaren som spelade Hoovers assistens/älskare Clyde Tolson eftersom sminket fick han att se ut som en mumie eller annat valfritt kasst utseende. Jämför man med Benjamin Buttons var det riktigt illa. Men en i övrigt mycket sevärd film. Clint Eastwood är ju ganska kunglig när det gäller att regissera filmer.

 

I övrigt har jag inte så mycket att rapportera. Upptåget fortsätter att gå bra och både det ena och det andra händer längs sträckan som är både intressant och lärorikt. Idag försvann till exempel spänningen och då måste man bromsa ner till 40 km/h och sen stanna på lämplig plats. I mitt fall blev det på ett krön 1-2 kilometer för tunneln in till Arlanda. Ikväll tänkte jag besöka Rosendal som guide än en gång för att sen ta en liten pubrunda med några ur ex- klassen. Tror och hoppas det kommer bli awesome!

Igår lyckades jag efter en lång tids suktande pallra mig iväg på bio och fick Dennis med mig som sällskap. Egentligen har jag vart väldigt sugen på att se The Girl with the Dragon Tatoo men igår fick det bli en annan film som jag också velat se ett tag: Nya Mission Impossible med Tom Cruise, Michael Nyqvist, Jeremy Renner, Simon Pegg med flera. Och visst var den bra alla gånger men faktiskt inte lika bra som jag trodde att den skulle vara. Å andra sidan är det rätt svårt att toppa trean som var riktigt jävla bra. Men underhållningsvärde hade den och var extremt välgjord så att slösa lite pengar på den gjorde mig inget. Inte så lite pengar heller. Priset för bio tycks ha smyghöjts från 90/100 till 110/120 helt plötsligt. Ska man ha två biljetter då börjar det bli mycket pengar helt plötsligt.

 

Körde ett tåg på Upptåget med läskiga bromsar i fredags. Jag har ju sagt flera gånger att man får lära sig bromspunkter där man ska bromsa inför en plattform och jag körde på som vanligt och bromsade där man ska. För att sen behöva dra i med åtskilligt mycket mer bromskraft för att stanna vid plattformen. En gång fick jag till och med nödbromsa så det var riktigt dåligt! Även om bromsarna faktiskt var dåliga så känns det dåligt att man inte uppmärksammar det i tid och drar mer på en gång men min handledare har lärt mig att det är sånt som kommer med åren och att jag är lite för tidigt i "karriären" för att kunna bedömma det perfekt. Sen efter att vi fått avlösning i Tierp och jag fortsatte med tåget hem så försökte den lokföraren att göra som jag med resultat att han fick nödbromsa en gång han med. Dags att byta belägg på bromsarna? Svar ja!

 

För övrigt tyckte jag att rapporteringen kring fredagens tågkaos var väldigt roligt. En reporter står inne på Stockholms Central och pratar om kaoset och ska prata med en stackars kille som är resenär. Kaoset beror på att en SL- pendel har rivit en kontaktledning vid Stockholm Södra strax söder om centralen. Inga tåg kan köra där och resenären som intervjuas klagar och säger att det alltid blir så här när han ska åka med SJ. Sen när blev det SJ: s fel att infratrukturen (kontaktledningen) går sönder till följd av ett annat bolgas tåg (SL- pendeln). Ganska så subjektiv rapporteringen men det roligaste var ändå reporterns kommentar: "Imorse körde alltså en SL- pendel in i en kontaktledning". Måste gratulera till intelligensen hos vissa reportrar för den dag tåg börjar köra in i kontaktledningar som hänger där de ska då vill inte jag vara med i branshen längre.

Det har vart några intensiva dagar på Upptåget minst sagt. 5 kvällar i rad, en dag ledig och sen direkt tre morgnar på det. Jag har gjort dessa två av tre morgnar och sen får jag en efterlängtad tre dagars ledighet. Och positivt är också att jag har fått ett relativt bra erbjudande på Upptåget. Kan få en visstidsanställning med god chans till förlängning vilket ju faktiskt låter bättre än en vikariat till september där chansen till förlängning är...mindre kan man väl säga.

Och ju längre jag vart där ju fler fördelar har jag börjat inse att det finns. Man börjar och slutar alltid i Tierp, inga överliggningar (både för- och nackdelar), bra tider tycker jag, en liten stationeringsort så man lär känna varandra bra, det är en skön stämning där och körningen var mycket roligare än jag kunde trott. Intensiv och det kan hända lite både det ena och det andra. Man måste vara lite med i matchen om man ska hinna med i tidtabellen. Det vimlar inte av luft om man säger så, bara på sina ställen här och var. Vilket inte hjälper mycket när man är, låt oss säga en kvart sen. Men jag gillar det och hoppas verkligen att det ska bli något av det hela. Känns som en arbetsplats man kan komma att trivas på.