simpan1

Innan jag börjar skriva om den senaste Batman filmens episkhet tänkte jag bara berätta att vi hade en väldigt lyckad dag på Kolmården. Vi hade sol och lagom värme och han faktiskt dra igenom hela anläggningen innan vi åkte hem så det blev lyckat. Nackdelen med värmen gjorde att de flesta djuren valde att ligga i skuggan utan en tendens att röra på sig men kom man tillbaka mot slutet av dagen kunde man åtminstone ana att de bytt plats. Annars var det delfinerna och aporna som stod för den största underhållningen då de var både livfulla och roliga. Sedan avslutade vi dagen på Max i Uppsala eftersom Burger King skulle stänga om 5 minuter när vi väl anlände. Högst synd. 

 

Men igår vankades det bio och det blev Nolans senaste verk: The Dark Knight Rises. Ett värdigt avslut på serien och i stort sett lika bra som de två första i serien. Förut ansåg jag att den första var bäst men i nuläget anser jag, tro det eller ej, att tvåan är den starkaste i serien tätt följd av trean. Ettan anser jag fortfarande vara en av de bästa filmer om Batman som gjorts och kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat. Men nu är det som sagt över, åtminstone är Nolans tolkning av sagan slut, och det återstår att se vem som väcker liv i den mörka hjälten igen senare. Den personen kommer dock att få ett tufft arbete med att jobba bort jämförelserna med dessa verk. Nu är jag mest nyfiken på vad Nolan tänker ge sig på härnäst. De senaste åren har han blivit lite av en favorit och jag har sett i stort sett alla hans filmer. Det är alltid storslaget, episkt och framför allt riktigt bra gjort. Jag väntar med spänning! Nu vankas det en dusch innan det bär av mot jobbet för ett kvällspass. Ända till 01.25. Tror det är första gången jag jobbar så sent. Ha det gott

Jag ber om ursäkt för att jag inte uppdaterat sen typ 13 juli när tåget brakade samman. Mycket av min vardag består ju som sagt av att köra tåg och det gör ju sig inte alltid så spännande i bloggform om man inte är insatt. Ni får ge synpunkter på det själva vad ni anser om det. Sen förra tåget brakade har det gått bättre förrutom i lördags då jag bara fick igång tåget i ena änden. Från den andra änden ville den inte få i brytaren så då var det kört. Tåget fick bli inställt helt enkelt medan jag provade vidare i en och en halvtimme med olika reseter för att se om jag fick igång den. Lönlöst kan jag säga. Tåget fick släpas upp till verkstaden i Gävle så just nu står det två tåg där ute på området som är trasiga efter att jag kört dem. Förbannelse någon? 

 

Imorrn vankas det Kolmården hela dagen med familjen Svensson/Forsman och Stenberg så det blir nog alldeles förträffligt bra. En massa djur lär beses och det blir lite klassiskt med pastasallad till mat och så där. En hederlig gammal utflykt med andra ord. Passar bra nu när jag har fyra lediga dagar. Detta på grund av att jag ska byta arbetshelg och jobba jämna helger istället för ojämna. Blir superbt eftersom Jesper och jag har möjlighet att byta när det krockar med nåt. Som Jannicas 40- års fest i september som bara måste besökas känner jag men som råkar sammanfalla med en arbetshelg. Tough life!  Första hela lönen ramlar in imorrn och den är inte fy skam kan jag säga. Drar in 23 000 rent! Hur sweet är inte det? Ska njuta i stora drag och tänkte offra mig på att lägga ut lite pengar på en rekond av bilen för det som blev över av förra lönen. Sen ska mycket läggas undan så man får en buffert som kan användas till en eventuell lägenhet. Men en sak i taget och vi börjar med Kolmården. 

Idag blev en spännande dag där säkerhetsslingan (en elektrisk slinga som känner av olika punkter för att man ska kunna köra) helt plötsligt ströps och det tog tvärstopp inne i Arlandatunneln. Inte gick det att ropa ut i tåget heller vilket ju är strålande när tåget nödbromsas till stopp och man inte kommer igång inom de första två minuterna. Provade stänga av och starta om utan resultat, fick ringa teknisk rådgivning och provade en annan reset även det utan verkan. Inte förrän jag provade att stänga av det så kallade "dödmansgreppet", som jag fått en felindikering på, lossnade nödbromsen och jag kunde ta mig vidare med runt en kvarts försening. Eftersom regelverket tydligt säger att man inte får köra hur som helst utan det säkerhetsgreppet fick jag ta in tågvärden som fick sitta med hela tiden för att kunna bromsa tåget om jag skulle svimma typ. Med en 20 minuters försening i Gävle blev det stressigt att hinna dela på de två tågen så verkstaden kunde få det trasiga och min kollega det hela. Tog tid innan jag fick komma ut till verkstadsområdet och börja slå isär och när jag väl slagit isär och skulle backa ifrån, så tog stressen och tröttheten överhanden, det är bara att erkänna. Så jag glömde aktivera backen och multade ihop de två tågen igen. Så då fick jag stänga av och börja om isärslagningen igen. Och då fick jag givetvis isär det eftersom man inte glömmer backen två gånger vid samma tillfälle (och förmodligen inte i framtiden heller). Så till slut fick kollegan den friska maskinen och kunde avgå med en mindre försening från Gävle. En mycket händelserik men förmodligen i slutändan lärorik dag. Passande att det hände just fredagen 13:e. 

 

Och nu efter att ha gått upp 2.50, dessutom råkade jag lägga mig för sent, så känner jag att tröttheten är överhängande trots powernapen på en timme som jag var tvungen att ta när jag kom hem. Så med denna upplevelse önskar jag god natt och hoppas att ni lärde er något också.  

 

Ikväll tror jag kommer bli en väldigt rolig/trevlig kväll! Vi är ett gäng från Upptåget som ska käka mat Texas Long Horn (som jag längtat!) och sedan sätta oss någonstans och dricka i godan ro. Så det ska bli intressant att se vilken riktning kvällen tar men mest troligt blir det säkert väldigt kul. Och som förslag, eftersom vi alla jobbar med tåg, så finns det erbjudande om att fara en sväng med Lennakatten före och digga lite allmänt. Troligtvis gör jag det med. 

 

Annars då? Tja, Tobias ringde igår lite otippat efter att vi inte setts på mer än ett år. Ett uppskattat avbrott i vardagslunken. Vi käkade mat från en pizzeria i Luthagen (Black & White) och sendan for vi iväg på det gamla hederliga tidsfördrivet nöjesåkning. Med dagens bensinpriser är det ingen som använder bilen som något mer än ett transportmedel från punkt A till punkt B och helst så sällan som det bara är möjligt. Jag är likadan själv faktiskt och den får gärna stå om det går men jag kunde inte motstå frestelsen. Den var ju trots allt nytankad och jag behöver inte vrida och vända på vartenda öre längre. Vi for både hit och dit och jag tror att vi lyckades samla på oss ungefär 9 mil innan vi var tillbaka hemma hos Tobbe igen.

 

På jobbet har börjat 3.41 två dagar i rad och det har gått överraskande bra faktiskt. En fördel med turen är att man går omkring längre i början av passet och klargör tåg, tre styken för att vara exakt, så man sitter inte still och får en möjlighet att bli trött. Väldigt bra faktiskt. Sen tar man sig en kort rast innan man kör tåg i 4 timmar för att sen gå hem lite lagom runt 10.00. Sen kan dagen vara lite svår att fånga efter det om man säger så men bevisligen så går det ju. Jag lyckades ju igår. En annan spännande grej från jobbet: Att komma runt ett hörn och se att signalen är röd. Läskigt! Men det gick bra den här gången och ska förhoppningsvis fortsätta att göra det. 

 

I förrgår, efter jobbet, så for jag Emil och Henrik en sväng in till Boländerna. Jag for förbi MediaMarkt och köpte nya Sherlock Holmes för att kunna ställa i samlingen. Träffade även min gamla arbetskamrat, från Kaktustiden, Dorothea som jobbar i kassan där och tycks vara där varje gång jag ska handla. Vem följer efter vem? Efter det for vi till IKEA eftersom Henrik ville ha lite saker till sin nya lägenhet. Bilen packades in efter att spatserat omkring där en stund och väl hos Henrik packades allt ur och in och hyllan byggdes upp (och vändes rätt!). Som tack bjöds det på kaffe och gifflar. 

 

Och där och då kände jag "Att det är precis sånt som vuxna gör" Helt plötsligt var man djupt rotad i vuxenvärlden när man far till IKEA, handlar, bygger ihop möbler och som tack får kaffe. Helt plötsligt satt vi där tre 20- åringar, alla med körkort, jobb och, alla utom jag då, med eget boende. En rätt häftig känsla faktiskt även om det var lite skrämmande att inse också. 

 

Igår var inte järnvägens bästa dag kan jag villigt erkänna. Signalfel åt Uppsalahållet till gjorde alla våra tåg sena så mitt tåg var väl en så där 10 minuter sent. Lite tågkö in mot Gävle och helt plötsligt hade jag bara 40 minuter på mig att växla ut och toatömma. Det sprack på grund av strul där ute så det tåget fick sig en fin inledning på 10 minuters försening. Camilla och jag tog det lugnt med lite glass innan jag skulle hämta det fordon jag skulle köra tillbaka lite senare och då var det några kaxiga ungdomar, som inte gillade att man kaxade tillbaka, som sulade en sten efter oss. Och då ansåg jag bara att de inte hade något så nära spårområdet att göra. Så jag ringde på tågklareraren som skulle skicka vakt. Kan bara hoppas att slynglarna blev omhändertagna. Sen var det givetvis tågkö på grund av en solkurva mellan Furuvik och Skutskär och där fick man dessutom bara köra i 30 km/h. Så förseningen landade på över en halvtimmes försening och min timmes rast blev helt plötsligt inte så lång. Men mitt nästa tåg avgick som tur var i tid. 

Efter gårdagens besök på Furuvik med hela skaran av syskon, barn och mor med respektive där det åktes karusell, matades kameler, sågs på apor och åts dyr mjukglass (samt ett besökt på McDonalds i Gävle) så blev det idag ett biobesök med Matilda, Matilda och Anneli. Vi såg Rock of Ages, pasthischen/hyllningen till 80- talets mjukare rock med grupperna Journey, Twisted Sisters och Foreingers, för att nämna några, som stod i fronten för denna våg av melodiös rock. Vad kan man säga om filmen då? Ja, i grunden är den rätt dålig med utjatade och använda klichéer i var och varannan scen men i mitt tycke, och det var jag nästan lite ensam om, så var den otroligt snyggt packeterad. Med andra ord: mycket yta och lite innehåll.

 

Men för att hårddra så var det tillräckligt för att jag skulle känna mig underhållen även om jag första halvan av filmen var lite skeptisk men den andra halvan var rätt så underhållande. Tom Cruise verkade stormtrivas i rollen som frontfigur för den fiktiva gruppen Arsenal och han var härligt douchebagig och scenen mellan honom och Malin Åkerman, med Foreingers I wanna know what love is sjungandes av de båda, var underhållning på hög nivå och den enskilt bästa scenen i filmen. Några andra som stod för bra biroller var Alec Baldwin, Russel Brand och Paul Giamatti så även om filmen haltade sig fram på trötta klychor mestadels så var jag nöjd. Slutfinalen var härligt bombastisk. Svårt att ge ett klart svar känner jag. Dålig film med underhållningsvärde om man gillar melodiös 80- tals rock! Vilket undertecknad gör. 

 

Och efter en två dagars helg så ringer klockan 4.30 imorrn för att kunna inställa mig på jobbet lagom till 5.33. En sväng på Gävle och en studs innan hemgång då Emil och jag ska umgås efter ett ovanligt långt uppehåll. Lönen rullar in så ett besök på MediaMarkt för att inhandla nya Sherlock Holmes känns som det rätta att göra.