simpan1

Samtidigt som det går bra så känner jag att jag nog faktiskt tog mig lite vatten över huvudet när jag bestämde mig för att dagpendla till Hallsberg för det tar mer tid än man kan tänka sig. Jag startar hemifrån 5.24 på morgnarna för att åka buss in till stan, byta till buss mot Västerås och sedan fara i bil med Micke, Daniel och Jesper till Hallsberg och då är vi framme runt 9.00 beroende på hur kollektivtrafiken flutit för Jesper och mig. Nästan ett projekt på fyra timmar och sen ska man hem på det också...det blir åtta timmar om dagen det! I princip en arbetsdag.

Fördelen med detta projekt är det går ruskigt smidigt och i stort sett ett i ett hela tiden. Inga långa väntetider att tala om och jag kan lyssna på musik, läsa bok, sova eller nöta JTF inför slutprovet så på ett sätt har det sina fördelar också. Åtminstone när föraren kör bra då är det trevligt. Igår var det 50/50 på den fronten och idag körde ingen direkt bra. Den andra föraren på morgonen var väl den som körde bäst men han körde lite hårt han med och de andra körde ruskigt hårt. Riktiga grisnitar var och varannan bromsning och framförhållning och planering av sin körning var nog en bit i teorin som de missade. Till min stora förtret.

Imorrn är det första av de tre slutproven och det blir på lokförarens bästa vän (nej, inte hunden) utan ATC. Vårt förträffliga hjälpmedel som hjälper oss att tolka signal- och hastighetsbesked även om den en stor del av tiden även motarbetar en. Det provet är jag inte ett dugg nervös inför för säga vad man vill om ATC men särdeles avancerad är den inte. Det piper och det blinkar och vet man bara när det piper och varför det blinkar då har man bra koll på läget. Sen har jag ju glott på ett ex antal ATC- paneler vid det här laget och dessutom överlevt så det ska nog gå bra.

Det är inte mycket kvar. Det är bara att konstatera och tyvärr blir inte bloggen mer rolig än så här förrän jag mest troligt är klar lokförare. En stor del av vardagen(bortsett från att pilla på Iphonen)består just nu av att lägga energi och tankar på den stundande examen som inte är långt bort. Har i skrivande stund tre examensprov kvar och två uppkörningsturer innan jag kan titulera mig lokförare (whoop whoop)

Idag var jag ute och körde en sväng med Inge och eftermiddagen blev en stilla stund på uteplatsen med musik i bakgrunden och bokläsning. Före dess rättade jag in de två linjeböcker jag fått ut för Stockholms och Gävles drifledningsområde. Linjebok är kanske ett nytt uttryck för er? Det är inte så konstigt egentligen utan är en pärm med papper som innehåller linjebeskrivning av olika banor (i mitt fall över Stockholms och Gävles drifledningsområde som alla sträcker sig mer än till närområdet om man säger så)med signaler, signalbeteckningar, hastigheter och annat väsentligt. Den innehåller även olika telefonnummer och mycket mer som är svårt att förklara rakt upp och ner här.

I övrigt finns det inte mycket nytt på västfronten att berätta. Blir väl födelsedagsfirande av Emil i helgen annars mest lugnt och troligtvis rör man sig ner mot Hallsberg på måndag igen. Säcken knyts ihop...

Jag har till slut sålt min själv till djävulen och införskaffat mig en smartphone (och även installerat FB- appen!) och har nu suttit i stort sett hela eftermiddagen och kvällen och bara lekt och testat mig fram. Bör jag tillägga att jag blivit barnsligt förtjust i det? Jag har skaffat den efterlängtande Track ID- appen som jag försökte lura resultatslöst med riktigt tidiga och udda Magnus Uggla låtar. Snudd på så man tänker "Varför skaffade jag mig inte en sån telefon tidigare?" för det är ju rätt kul. Det var inte så kul att lägga över alla telefonkontakter manuellt förvisso men annars har allt pillande och filurande vart sjukt underhållande. Tänk så mycket skojsigt en liten telefon kan innehålla. Bara en sån sak som att sms: a är mycket häftigare nu, särskilt eftersom sms- signalen låter som en tågvissla

Skrivet av Simon, lyrisk som en fyraåring på julaftonsmorgon

Examen är mycket närmare än man anar och jag tänker inte riktigt på hur nära slutet är så att säga. Idag till exempel såg jag att jag fått mitt alldeles egna fack i Tierp där det står "Simon Andersson Lokf" och då insåg jag lite utav vidden av närhet till den stundande examen. När jag äntligen kan titulera mig lokförare på riktigt! Jag hade till och med fått något i facket, även om det var så oexotiskt som ur funktionslappar, som man kan hänga på dörrar, toaletter och möjligen passagerare. Vissa mornar säkert även på lokföraren.

Trots att jag behövde gå upp okristligt tidigt idag så gick det över förväntan. Vaknade strax före klockan som gal sin sång 3.50 och gick upp någon minut senare. Passet började vid 5.06 och idag offrade jag mig på att brumma upp med bilen för att vara med på klargörningen av morgonens maskin. Inte för att jag egentligen känner att jag behöver träna mer på det momentet men å andra sidan skadar repetion aldrig. Slipper det imorrn och kan unna mig sovmorgon till 4.45 åtminstone för att sen kliva på här hemma istället. Som sagt så gick det bra och jag har inte direkt vart trött mer än en liten stund i bilen på vägen hem men en mugg kaffe nu när jag kom hem så kändes det genast mycket bättre. Missar hockeyn ikväll då jag bäddar ner mig runt 9 men jag ska hålla alla tummar och tår.

Något som stört mig och lurat inom mig ett tag nu och som jag behöver få utlopp för i bloggen nu här ikväll är följande: Finns det någon mening i att vara vänner längre när man börjar ifrågasätta vänskapen? Jag ser det som att det finns två svar på frågan.

1. Klart det gör! Alla starka band i livet kommer ifrågasättas förr eller senare och att man gör det just nu bör inte påverka tidigare relation till varandra och kanske ändrar ifrågasättandet den efterföljande relationen till något bättre (i värsta fall sämre).

2. Nej, inte alls. Vänskap ska vara naturligt och aldrig behöva ifrågasättas. Den dag man gör det har man tröttnat så till den grad att mening saknas.

Detta kanske är de extrema svaren. Vad vet jag? Jag vet bara att när en vän plötsligt "försvinner" ur ens liv, knappt utan att säga ett ord, och kontakten uteblir så är det fruktansvärt tråkigt. I synnerhet om man själv inte önskade att det skulle bli så och man finner sig själv stå kvar och undra "varför?". Att livet är i ständig förändring vet jag men behöver det betyda att vänskapen ska komma i kläm? När allt som behövs för att hålla den uppe är ett uns av ett minimun i form av begränsad kontakt så som sms, telefonsamtal och internet. Vem skriver reglerna för vänskap och var hittar jag svaren?

Jag som har vart er djupa värd den här aftonen heter Simon. Over and out!

Ovanstående rubrik innehåller morgondagens pass från början till slut. För att uttrycka mig kort: Det är långt! Vill minnas att jag haft det passet förut och det är en sväng till Gävle och två svängar till Upplands- Väsby med cirka tre timmars rast totalt. Blir till att packa med sig två matlådor om man ska klara dagen känner jag spontant.

Jag hade en mycket trevlig fredag som involverade alkohol och grillning som till slut utmynnade i fest. Galet kul var det och en riktig hederlig hemmafest i sann Emil- anda var det. Min första spontana tanke när jag vaknade var "Jag ska aldrig mer dricka..." för just då kändes det inte särdeles roligt. Men efter en liter vatten och en lång dusch kände jag mig i det närmaste som en människa igen och dagen fortlöpte utan skavanker. Tycker den värsta tröttheten slog till idag istället men vad jag förstått så är det inte så ovanligt att det blir så.

I övrigt en trevlig helg med städdag och Anki och hennes söner, dotter och hund på besök plus att Sverige slog Italien i hockeyn. En inte full så stor överraskning kände jag spontant men det var en rolig match att se ändå tyckte jag. Eftersom den kombinerades med bra sällskap, chips, ostbågar och läsk så. Nu är det dock Mästarnas mästare. Vi hörs!

Provet på Regina gick riktigit bra faktiskt och efter en bra stunds tänkande på frågorna lämnade jag slutligen in provet och fick tillbaks det med godkänd med marginal nivå. 92,5 av 104 poäng kändes väldigt bra för att vara mitt första "riktiga" fordonsutbildningsprov och eftersom allihop klarade sig bjöd vår instruktör Inge oss på tårta som en trevlig uppmuntran för vårt slit. Vi gjorde dessutom provet på ett tåg vilket kändes helt rätt i sammahanget så jag var mycket nöjd med gårdagen och känner att jag hela tiden kommer närmare mitt slutmål: Färdig lokförare.

Idag var tanken att det skulle ut och spakas tåg men Jan- Erik hade hastigt och lustig insjuknat så det blir 4 lediga dagar istället. Och efter dessa intensiva pluggdagar kan det vara skönt ändå samtidigt som det är lite trist. Har lite abstinens som den förarnörd jag är. Men på måndag är det dags igen så det går ingen större nöd på mig om sanningen ska fram.

Har dessutom beställt min första uniform nu. Fick skriva in storleksuppgifter (innerbenslängd och armlängd till och med), hur många slipsar jag vill ha etc så får vi se hur lång tid det tar innan den ramlar in. Jag är spänd av förväntan på mina tre långärmade skjortor, tre kortärmade skjortor, tre pikétröjor, tre par byxor, tjocktröjor, handskar, skärp, slipsar, jackor och gud vet allt man får. En hel garderob nästan så det vore i allra högsta grad synd att klaga på den tilldelningen. I övrigt är det inte mycket kvar. Förhoppningsvis behöver jag inte köra 60 timmar med instruktör och i bästa fall kan jag köra upp innan avslutningsproven så jag kan påbörja min tjänstgöring redan måndagen den 11: e. Förutsatt att jag fått inloggningsuppgifter och min tjänstetelefon vill säga. Taggad!

Jag har precis haft en pluggsession på kanske 1,5 timme. Faktum är att jag inte riktigt har koll på när jag började vilket å andra sidan är en fördel när man pluggar. För börjar man tycka att det tar tid så börjar man gärna slarva med sin läsning och så har man en bristfällig inlärningskurva helt plötsligt. Det har vart några dagar med fordonskännedom kring motorvagnen X50-X54 eller Regina som den också kallas. Det har vart luckor, skåp, resetar (stora som små), apparatplacering, nätströmrikare och gud vet allt som en motorvagn innehåller men det har vart väldigt intressant och våra instruktörer har vart väldigt bra. Sen att vi fått gratis lunch varje dag på en schysst restaurang är ju inte fel det heller. Och nu hoppas jag att det jag måste kunna sitter där det ska så jag utan större brydderier tar mig igenom provet.

Äntligen börjar vårvädret att dyka upp också och de senaste dagarna har vart både trevligt soliga och någorlunda varma. Lycka! Däremot är pollenhalterna fortfarande snuskigt höga och långt ifrån trevliga på något det vis. Men, men that's life. Snart är det dags att ge sig på att sova och önska mig lycka till imorrn eller sänd en tanke. Stegena till färdig förare minskas för varje dag.

Idag var jag till Knivsta och hälsade på min mycket kära vän Anneli. Hon bjöd på gofika i form av munk och pressat kaffe. Vi var och tittade på var den nya ICA- butiken ska stå och det som jag främst, inte helt sant eftersom jag främst var där för att träffa Anneli, besåg hennes första egna lägenhet. Och den var mycket fin. Jag gillade den skarpt och suget efter en egen lägenhet blev enorm stor. Vill du skänka bort en lägenhet så är det fritt att kontakta mig!

Vi satt och pratade i godan ro i många timmar och jag tror vi båda var i behov av att ventilera både frustration och glädje i våra liv. Det var ju trots allt två månader sen sist så det är klart att lite nytt skett under solen. Plus att vi kollade på en massa härliga bilder och lyssnade på nostalgisk musik och annat onödigt skoj på internet. Det var i allra högsta grad en bra dag. Pricket över i: et, kanske inte helt sant det heller men nästan, var att resan fram och tillbaka var gratis. Många fördelar med att "jobba" på Upptåget.

Kvällen blev lugn. Åt middagen framför Rainman där Dustin Hoffman står för sin i särklass bästa rollprestation och filmen i övrigt är dessutom väldigt bra. Sen blev det chatt för hela slanten samt lite nostalgiskt bläddrande i bloggen. Man kan säga med andra ord att jag besökte mitt 16- åriga jag. Brukar fundera på om jag skulle honom. Är alltid lika kluven inför svaret. Men nu ska vi inte tänka på det. Jag ska ha ett möte med sängen tänkte jag genom att först läsa lite och sen ta god natt.

Idag började internutbildningen på Upptåget. Idag var det genomgång kring lite interna föreskrifter om bromsar, växling, ombordpersonal och så vidare. Dagens trevligaste var att DSB står för lunchen under utbildningen på 6 dagar vilket ju var fruktansvärt trevligt. Så det blev en redig portion med hemmagjorda köttbullar och stuvade makaroner. Givetvis tog jag även sallad, bröd, kaffe och kaka. Är det gratis så är det gratis liksom.

Imorrn börjar så fordonsutbilningen på Regina. Ska bli intressant att bli lite mer kunnig på dem, hur man stänger av en broms, lossar handbromsen mekaniskt och så vidare. Känna att man i allra högsta grad vet vad man pysslar med så man inte blir alldeles handfallen om det händer något. Man brukar ju säga att en bra karl reder sig själv och jag tror det gäller lokförare också.

I övrigt en bra dag bortsett från att det inte var en myt att det är en redig pollenexplosion just nu. Björkarna slår ut som aldrig förr och jag är mer allergisk än jag vart på flera år. Tog alldeles nyss dagens andra tablett och då är det rätt illa för jag brukar inte ens ta en. Men, det är bara att härda ut. Det lär inte vara för evigt.