simpan1

Idag (börjar skriva direkt utan någon som helst hänvisning till att det var längesen jag uppdaterade) var en mycket trevlig dag som spenderades med den bästa formen av nostalgi: nämligen gymnasienostalgin. Som ni vet så anser jag att Rosendal förmodligen är den bästa perioden i mitt liv och betydde så mycket att jag har svårt att hitta något likvärdigt. Dock ska tilläggas att jag gillar mitt nuvarande liv väldigt mycket och har funnit en nästan lika fin gemenskap i Upptåget som Rosendal erbjöd. 

 

Hur som helst så var det en Alumndag idag och gamla elever var inbjudna för att berätta om "Livet efter flaket" för de stundande avgångsstudenterna så de fick en uppfattning om vad man kan göra och ta för vägar när man lämnar skolans trygga väggar. Så först fick vi presentera oss kort och sen fick nyfikna elever fråga oss mer och var de inte så nyfikna hade de åtminstone i uppgift att intervjua någon av oss så jag fick prata med säkert 4-5 stycken åtminstone. Mycket kul (det är himla trevligt att prata om sig själv faktiskt) 

 

Roligaste på hela dagen var en kommentar som man nog kan klassificera som flörtig (även om den inte sades på något som helst flörtigt vis). En tjej som frågat mig om både det ena och det andra kring lokförarutbildningen och jobbet som så ställde lite oväntat frågan vart jag bodde nånstans. Inget konstigt med det och ingen direkt hemlighet så jag svarade sanningsenligt Storvreta och följdfrågan var "Själv?". Kanske var hon bara nyfiken eller så kollade hon faktiskt läget kring mitt civilstånd. Jag svarade snyggt nog "Ja, för tillfället" så att det skulle antydas att dörren var på glänt. Hon pratade inte något mer med mig sen och jag såg inte vart hon tog vägen heller vilket var lite synd. Kunde ha vart kul att fortsätta prata och se om det ledde någon vart. 

 

Nästa vecka bär det åter till Rosendal för "releaseparty" av reportageboken som min mycket duktiga klass skrev innan vi slutade. Äntligen finns den i tryck och ges ut som läromedel. Ska bli fräckt att se sitt namn i en publicerad bok och kunna skryta lite för sin omgivning. Hur många 21- åringar har det så bra som jag har det egentligen? Inte många tror jag. Life is good!

Det gick undan vill jag lova! Jag väntade inte ens till helgen eftersom Saaben bestämde sig för att tokkrångla en kväll så blev det snabba bud och redan i fredags hämtade jag ut redan nämda Hyundai i30 från RA Motor och är än så länge mycket, mycket nöjd. För omväxlings skull kändes det inte tungt att lägga ut så mycket pengar för att få någonting så dyrt och kostsamt som en bil faktiskt är. Bilen ifråga är ju då en Hyundai i30 med drygt 2080 mil på mätaren, 1,6- liters dieselmotor med 6- växlar och lite finesser som "stop and go" och så vidare. Så det vore väl fan om inte denna skulle kunna ta och fungera för mig! 

 

Saaben funderar jag på att få åtgärdad och sen sälja för lite mer än vad jag skulle få för den i nuläget. Misstänker kallstartsventilen (eller möjligen) en annan ventil av något slag kanske. Ska höra efter med någon av meckarna i Storvreta och höra om de kan tänkas veta vad det är och i så fall göra något åt saken. Vore skönt att bli av med den i ärlighetens namn.

 

Nu är det dessutom officiellt och klart att det blev nattgrupp för hela slanten och jag börjar med det från och med första februari. Börjar ganska lättsamt med 4 lediga dagar innan kvällarna och nätterna äntras. Lite måste man ju få glida här i livet. Nåja, allt är inte solsken heller. Vill inte skriva för mycket men det är aldrig kul när någon närstående inte mår riktigt bra och allt man kan hoppas på, och så är det ju allt som oftast, är att allt löser sig. Gärna snart

 

 

 

Det är ännu inte helt officiellt men jag vet att jag numera kommer gå på nattgrupp från, troligtvis åtminstone, 1: a februari. En av anledningarna till att jag kom in på den, bortsett från att jag låg så högt för att få välja, var att vi bara var två stycken som sökte den. Frågan är om vi är förståndigast eller dummast...

 

Jag ser ju en stor fördel i att bara behöva åka bil en gång i månaden och att nätterna var dels korta men även väldigt få men samtidigt är jag ju ung och utan familj så är desto mer anpassningsbar så egentligen hade det inte spelat så stor roll vad jag hamnat på. Men i år kändes nätterna och eftermiddagarna som det mest lockande även av rent planeringsmässiga skäl kring käkkirurgen och så vidare. Det börjar för övrigt dra ihop sig nu och någon gång nu till våren ska det opereras underbett. Börjar bli lite nervös nu men hoppas givetvis på ett gott slutresultat och att jag inte kommer vara mig allt för olik efter så folk går förbi en på stan utan att känna igen en. Vore allt för tragiskt. 

 

Imorrn kommer Emil hem med en snudd på helt ny bil. En 2012: as Chevrolet Cruze med bara 790 mil på mätaren som han fick för en riktig spottstyver i förhållande till märke, årsmodell och milantal. Själv har jag spanat in en himla trevlig Hyundai i30 hos RA Motor som jag är frestande nära att åka och provköra redan i helgen och strunta i att bygga upp bufferten lite till. Kan dock tänka mig att vänta till nästa lön om 10 dagar men gud vad det kliar i fingrarna! Att Emil kom hem med en ny bil så snart underlättar ju inte väntandet om man säger så. Och att min bil har gått från den trogna trotjänaren den har vart till kass gör ju sitt till förstås. Räkna med att jag har en ny bil inom en väldigt snar framtid

 

 

Även om det inte var på själva nyårsafton som beslutet tog så såddes fröet där till min numera stora beslutsamhet att köpa mig en ny bil. Och då inte något halvgammalt, som min nuvarande Saab, utan snarare en 2010 eller 2011: as modell. Anledningen är att jag tycker Saaben är lite lynnig till och från och verkar ha svårt att acceptera sämre bensinblandningar (typ orena eller lite vattenblandade) och då genast går mycket bluddrigare. Sen undkommer man inte bytet av slitagedelarna som kommer till och från och det finns redan några i nuläget. Det har ju dessutom blivit svårare eftersom min så eminenta bilmekaniker huserar i Gävle numera och att lämna in en 15 år gammal bil på verkstad för småfixet jag inte kan lösa själv är en kostsam historia. 

 

Detta är några av de skäl jag har för att köpa mig något nytt och härligt. Blir antingen en Hyundai i20 eller i30 men lutar mer åt i30 eftersom jag gillar att ha dels gott om kupéutrymme (för de tillfällen man kör mormor och morfar eller har mycket folk i bilen ändå) och ett bra lastutrymme för de gånger man ska lasta mycket. Vi bor ju trots allt i kombibilens förlovade land. Och rätt som det är så kanske man sitter där med fru och barn och då passar den ännu bättre! Sen är det ju ofrånkomligt att man har lite bättre fäste på vintern med en bil med lite mer tyngd. Och har man en diesel så är förbrukningen ändå oförändrad oavsett storleken. En annan fördel med Hyundai är att man får de bra mycket billigare än andra bilmärken men fortfarande med tillräckligt god kvalitet. Uppdateringar om när jag äger en bil av dylikt slag kommer. Bufferten ska byggas på lite till men sen så! 

Jag gjorde det inte! Summerade inte 2012 på det sista skälvande dygnet som planerat och det skyller jag helt och hållet på dålig planering från min sida. Därför tänkte jag så här, några dagar i efterhand, försöka ge mig på en liten resumé av 2012 som år. Det gjordes ju en mycket, mycket kort sådan på min facebook där även vissa smädelser mot min bil utdelades. Det är kul att vara bilägare! 

 

Ja, 2012 var nog ett bra mycket mer omvälvande år än 2011 var. Och det har på det stora hela dessutom vart ett mycket bra år. Årets största händelse var givetvis att bli klar med utbildningen, bli färdig lokförare och få ett jobb som jag älskar. Och det menar jag verkligen. Jag kunde nog inte ens föreställa mig i mina vildaste drömmar att jag skulle trivas så bra med både det jag gör och mina kollegor. Ta åt er för ni gör varje arbetsdag så mycket bättre (när vi är tillsammans). Under året flyttade jag även hemifrån, om inte så långt så ända en stor händelse, och man kan väl påstå att 2012 var året då flest personer flyttade under väldigt kort tid. Först mamma till lägenheten bredvid, sen pappa till Gävle följ av mormor och morfar till pappas lägenhet. Och detta inom loppet av kanske...5-6 månader. Så trött som jag är på att bära möbler har jag aldrig vart i hela mitt liv! Men nu ska det väl vara slut med det för ett tag hoppas jag. 

 

Vad kan man säga mer då? Jag har fått många nya vänner och en del har blivit mycket närmare vänner och ibland har det vart vänskapsband man kanske inte trodde skulle nå några sådana djup över huvud taget och det är ju faktiskt väldigt kul och överraskande med. Sen har jag ju fått hångla en del i år, och det är ju ytligt, men ack så trevligt också och kanske börjar det lossna även för mig. Inte en dag för tidigt...

 

Årets tråkigaste händelse ska kanske inte få gå obemärkt förbi för den har ju påverkat mig en del. Redan efter lite över en månad så körde jag över en människa som ni så väl känner till men som tur var så klarade jag mig lindrigt ändå. Mycket beroende på omständigheterna: det var mörkt så jag såg personen väldigt sent, ungefär två sekunder innan kollision, såg inte så mycket och minns inte smällen. Därför var jag också snabbt tillbaka i hytten bakom spaken för att inte bli rädd och det gick bra. Dock hade jag under de mörkaste höstmånaderna viss fobi för mörkret fortfarande och inbillade mig att jag såg saker som ofrivilligt ledde till att hjärtat hamnade i halsgropen. Men till allas stora glädje, och min egen, kan jag nu tala om att den fobin försvann när mörkret blev ännu mer permanent. Nu tänker jag knappt på det men jag lär väl aldrig någonsin glömma det helt.

 

Det blev väl en inte alltför dålig resumé? Nyåret blev i stort sett precis så lyckat som det var förra året och även mycket nyktrare men även tillställningar utan alkohol kan ju vara kul. God mat, sång, spel och nyårspussar (hela tre stycken!) så snarlikt förra och mycket bra. Jag har så fantastiska vänner. Imorrn är så dags för jobb igen och att vända från nattpass till en starttid på 4.48 känns inte helt lätt. Blir nog desto lättare imorrn. Sov gott alla!