simpan1

Det var ett tag sen igen och sen senast har semestern tagit slut och vardagen återkommit med allt vad det innebär av tågkörande och de där udda tiderna som jag är barnsligt förtjust i. Avslutade semestern med en helg i Karlstad hemma hos Diana. Efter några turer fram och tillbaka efter att först ha fått fast jobb på SJ: s resebutik i Skövde, som lades ner kort efter, har hon till slut hamnat i Karlstad som ombordare för SJ. Solen sken när jag kom ner, man kan ju inte vänta sig något annat av den staden, men den gick tyvärr snabbt i moln. Men vi hade trevligt ändå med prat, fika, promenad, mat och vin i soffan. Så en trevlig avslutning på helgen och semestern. 

 

Nu i helgen som var senast bjöd jobbet på en båttur med M/S Linnéa som tog oss ut på Ekoln mot Skokloster och vände. Eftersom det var på kvällen såg man inte mycket av det hela men det var väl mest för buffén och det trevliga sällskapet man åkte så det var av marginell betydelse. Vi var även tillåtna att festa vidare på Flustret efteråt men eftersom jag åkt på straffrundan att bemanna Sala på söndagen fick jag så vackert ta bussen hem. Japp, ni läste rätt- bussen. Att jobbet bjöd på detta trevliga arragemang berodde på att tågtrafiken mellan Gävle och Uppsala var helt inställd på grund av banarbete vilket då möjliggjorde att så många kollegor som möjligt skulle kunna närvara. 

 

Men för att återknyta till rubriken så har jag börjat läsa en ny romansvit, som det så fint kallas, av självaste Jan Guilou. Har väl i princip bara läst den första boken om Hamilton av honom förut och den fann jag inte särskilt intressant men de här böckerna lät så intressanta att jag inte kunde undgå att köpa dem. Den ska handla om hela 1900- talet och serien kallas "Det stora århundradet" och den första boken i serien, om hur många vet jag inte ännu, heter mycket riktigt Brobyggarna. Började läsa igår och har redan plöjt över 160 sidor vilket är mycket även med mina mått mätt. I centrum står tre bröder från Norge som lyckas imponera på en förening med sitt tekniska kunnande trots att de bara är i 10- års åldern. Föreningen erbjuder sig att betala pojkarnas utbildning med avslutande studier på ingenjörsutbildningen i Dresden. Det enda som krävs i en gentjänst är att pojkarna återkommer till Norge efter utbildningen för att bygga järnvägen mellan Bergen och Oslo. Men bara en återvänder, den andre flyr till Tyska Östafrika och är med på järnvägsbyggandet mellan Dar es- Salaam och Tanganyikasjön och den tredje flyr med sin kärlek, en lord från England. Så här långt har de handlat om de två bröder som bygger järnväg och det är intressant att följa kontrasten mellan att bygga järnväg i Afrika och Norge år 1902.  

 

Som ni märker är jag lite smått lyrisk och det är för att boken är grym! En riktigt bladvändare och det känns nästan lite trist att jag måste jobba idag och inte bara kan sitta hemma och läsa. Jag rekommenderar den starkt. Spontant känner jag till och med att jag inom en snar framtid måste ta tag i Arn- och Hamiltonserien. Jan Guilou- jag ber om ursäkt! Jag har underskattat dig. 

Igår, eller i förrgår rättare sagt, inföll ännu en i raden av födelsedagar. 23- års dagen vilket sannerligen är ett mellanår. Efter 20- års dagen är väl alla år utom de tiotaliga mellanår och det är inget som plågar mig alls. Jag hade en bra dag där några gäster(mamma med fästman och syskon samt mormor och morfar)kom och gav mig en kaffemaskin, pappa ringde och ville bjuda på mat nästa vecka som present, farmor ringde och på kvällen blev det mat, bio och en öl med Martin. Om nu någon undrar varför just du inte blev bjuden så hade jag inget regelrätt kalas utan de som sagt att de ville komma fick så göra. Kände inte för att hålla i något kalas eller förstora upp det hela. Bakade bara lite muffins och chokladbollar samt köpte en tårta och mandelkubb. Lagom i sin enkelhet. Så jag var väldigt nöjd med dagen och idag trillade Emil, Josse och Tyra in och då fick jag filmen In Time och banankontaker att plugga in i förstärkaren. Ett stort tack för alla gratulationer som trillade in via Facebook och sms. De värmde! 

 

Idag kollade jag på Saving Private Ryan eftersom jag inte hade något för mig. Vilken fantastisk film det är! Det spelar ingen roll hur många gånger man sett den så är den lika fantastisk varje gång. Totalt befriad från glorifiering av hur kriget var och med ett bra skådespelargalleri är den, i mitt tycke, den bästa krigsfilmen som gjorts. Att jag dessutom tycker att Tom Hanks är en fantastisk skådespelare underlättar förstås när han har den mest framträdande rollen som kapten Miller. Har ni inte sett den är det då sannerligen på tiden! Annars se om den för det är den värd. 

Har precis inkommit från dagens löprunda som blev en kortare variant på 3,5 km. Eftersom jag redan traskat i 7 km tyckte jag inte att det behövdes någon gigantisk sväng så här framåt kvällen men ville få till en sväng löpning trots allt. Har den senaste veckan tagit tag i att röra mig mer efter att ha sett min månadsstatistik från Endomondo. I juli hade jag bara vart aktiv i 3.48 timmar och cyklat/sprungit i 58 km. Det såg helt enkelt för lite ut tyckte jag. Så nu varvar jag promenader med löpning och hoppas kunna fortsätta med det i god utsträckning. 

 

Igår samlades gänget (Nada, Simon, Erika, Matilda E, Matilda K och Anneli) för en "fest med de gamla vapendragarna" där vi åt thaimat, drack och åt en massa chips, ostbågar och godis. Vi satt på balkongen och pratade i åtskilliga timmar. Avrundade med en sväng på stan och puben Pitchers. Mycket trevlig kväll! 

 

Idag har det som sagts gått och sprungits. Men även städats samt kollats på HBO Nordic. Ett avsnitt av The Sopranos och den nya serien The Knick som utspelar sig på ett sjukhus i New York år 1900. Clive Owen har huvudrollen som chefskirurg och Steven Soderbergh regisserar. Verkar hoppfullt och det såg ut att vara väldigt påkostat. Nu ska jag ta tag i att stretcha igenom kroppen eftersom eftersvettningarna börjar lugna sig. På återseende! 

Semestern har fortsatt i ett rasande tempo och nu är det egentligen bara ungefär 1,5 vecka kvar innan det är dags att börja jobba igen. Det har hunnits med fler biobesök, utserveringar, fika med släktingar och grillningar så att semestern har vart bra så här långt är då sannerligen ingen underdrift. 

 

Igår tog jag det rätt lugnt hela dagen utom en liten springrunda på kvällen. Den här dagen har fortsatt i samma stuk med att lyssna på radion, läsa och bara ta det allmänt lugnt. Sandra var förbi med kusinerna en sväng och hälsade på och efter det blev det en sväng till Willys för att handla lite grann. Tänkte fortsätta ta det lugnt, bortsett från att köra några tvättmaskiner också, men siktar på en promenad lite senare så jag kan beta av ännu ett avsnitt i UR: s serie Pop och Politik. När jag är ute och går blir det gärna allehanda dokumentärer från främst P3 men varje sommar brukar det efter Melodikrysset vara just Pop och Politik som jag hade hört vid ett par enstaka tillfällen. Det är ett program som tar sig en titt på historien genom den musik som har gjorts och ser vad den säger om sin samtid. Så man får höra både bra musik och lär sig något på kuppen. Älskart! 

 

Apropå att jag var till Willys så börjar jag fundera ibland om jag är en få som fortfarande bryr mig om att hålla trafikreglerna när jag är ute och kör och inte försöker vara en så bra trafikfara som det går. Det mest talande exemplet idag var vid bygget i Gamla Uppsala där de här stängt av en fil och därför reglerar trafikljus vem som får åka först. Långt ifrån märkvärdigt och inte särskilt svårbegripligt. Bilen framför mig stannade trots att det var grönt för oss men rullade snabbt igång. Bilen hade utländska plåtar och jag kan förstå att man blir förvirrad när det blandas signaler med skyltar om stoppbesked. Men när vi väl rullar och kommer mot kön av väntande bilar där det återigen blir två filer, så rycker en bil ut ur kön och kör om, hör och häpna, och börjar köra in mot enkelfilen. Vi tvingas bromsa och bilen slänger sig undan men det blir snävt att ta sig förbi. Personen var en gubbe i skägg som synnerligen irriterad ut. Varför kan man ju undra... Hade lust att stanna vid hans fönster, dra ner mitt och fråga om han var färgblind eller bara allmänt dum i huvudet. Sen i Storvreta var det en som började söka sig in mot min fil för att svänga ner mot affären innan jag passerat så jag fick dra åt mig. Suck! Jag hade inte en enda bil bakom mig så det var extremt obefogat och att dessutom sticka in fronten i en mötande fil är ju rätt onödigt. Nog för att man ska försöka hålla åt sig när man ska svänga vänster men han hade inte heller någon bil bakom sig. Ja, man blir trött ibland. Men nu är det dags för mat! Hej svejs