simpan1

Hej och ursäkta frånvaron. Idag är det torsdag av den fjärde veckan sen operationen (dock är det den femte veckan hemma) och jag mår alltjämt bra. Nästa vecka börjar jag jobba igen och har redan noterat en starttid på 3.52 på onsdag. Morgonstund har vad nu igen? Men det gör mig inget faktiskt så pass van som jag har blivit vid att vara vaken tidigt sen sjukskrivningen gick i kraft blir det nog inga problem. 

 

Faktum var att igår ringde de från jobbet och frågade om jag ville överta en rad som kommer bli ledig på nattgruppen men jag tackade nej av två skäl. Jag orkar inte ställa om mig för att leva i ständig natt igen och jag skulle bli tvungen att byta helg och det är om möjligt ett ännu större skäl att behålla mitt nuvarande gruppval. Helgen betyder mycket för mig eftersom mina vänner på jobbet också har samma som mig i nuläget. 

 

Annars då? Ja, jag har i vanlig ordning fart runt lite och träffat människor, tvättat bilen samt läst och kollat på Netflix i överflöd. Dock har jag upptäckt att för varje serie eller säsong jag avslutar på Netflix hittar jag ungefär 4 nya jag vill se...Det positiva med det är väl att det underhållningsvärdet aldrig lär sina. Nu håller jag på med den sista säsongen av Glee som finns tillgänglig samt ser om Heroes som jag följde näst intill slaviskt i högstadiet och gymnasiet. Det positiva är att den fortfarande håller måttet väl även om överraskningsmomenten inte är så överraskande längre. Nu ska jag snart iväg och fika med Sofie. Vi hörs! 

Ja, jag har inte gett så mycket livstecken från mig...igen. Men jag lever och frodas och den här sjukskrivningen har gått in i en fas där jag mår som jag i vanliga fall gör och känns mer som en semester. Jag går på bio (hela 4 gånger förra veckan), fikar, åker till jobbet, hälsar på släktingar osv. Fördriver dagarna lite som jag vill med andra ord. Det är ganska skönt på det stora hela. 

 

Sist nämde jag att jag kanske skulle börja jobba tidigare och som det ser ut så tänker jag börja jobba en vecka tidigare vilket blir 3: e mars istället för 10: e och det var ju inget som personalplaneringen tackade nej till. Ska bli skönt att få spaka lite tåg igen och se en annan fyrkant än Tv: n...Även om streaket med lyckade serier fortsätter. Breaking Bad har jag sett färdigt nu och tyvärr tyckte jag inte sista säsongen var lika bra som de 4 första men att det har vart en välgjord serie med bra skådespelare, i synnerhet Bryan Cranston, är ingen underdrift och jag rekommenderar den som sagt. Sen så har säsong två av House of Cards börjat och jag kan lova att politik aldrig har vart så spännande som nu! Så fort ett avsnitt är slut drar jag igång nästa och bara idag har jag sett 7 avsnitt vilket gör att den 13 avsnitt långa säsongen snart lider mot sitt slut. Tyvärr. 

 

Idag är det för övrigt tre veckor sen operationen gjordes och jag känner fortfarande ingen ånger. Det har gått fint och den förändring som blev har enbart vart positiv. Idag har jag dessutom klippt den rediga kalufs jag odlat så jag ser ut som folk igen så får se om det är några som inte känner igen mig sen. Igår var det en kollega som trodde att jag möjligen var en bror till Simon men alla andra tycks känna igen mig. Och man får besvara tonvis med frågor om smärta och hur det känns och så vidare. Nu hade jag faktiskt inte så mycket mer att delge. Ska skjutsa morfar till Enköping imorrn så det blir ett trevlig avbräck. Och jag saknar att äta ostbågar något fruktansvärt! 3 veckor kvar bara

Idag var det återbesök igen på Akademiska så dels kirurgen fick titta på mig och även tandsköterskan som haft hand om min tandreglering så här långt. Hon tyckte det såg bra ut men nu har jag fått in gummisnoddarna som ska hjälpa käkarna att hitta den rätta positionen. Så det spänner och drar lite samtidigt som det är skönt stöd för käkarna att inte behöva fundera vart de ska ta vägen. De monteras bort rätt så lätt när man ska äta och det svåra låg mer i att försöka ta vettiga bilder och få tillbaka dem så som de satt förut. Tror dock att jag har lyckats eftersom krokarna på tandställningen var så pass få känns det som att det borde inte gå att misslyckas. Hoppas jag... om inte annat är det återbesök nästa vecka redan och då märks det väl. Totalt handlar det om fyra gummisnoddar som jag ska ha på mig hela tiden till en början och sen bara nattetid efter ett tag. Min förhoppning är att när jag väl är i USA så ska jag bara behöva nöja mig med nattetid. Vore skönt. 

 

Kirurgen var också nöjd och tyckte det gick hur fint som helst. Han sa att jag var så pigg så att han var inte förvånad om jag kunde börja jobba efter 4 veckor redan. Glädjande nyheter! Ska kolla lite med personalplaneringen när jag lämnar sjukintyget om jag inte kan börja lite före om det går att trolla bort de turer som involverar växling på Maxim vilket egentligen är det enda tillfället där vi kan prata flera tunga lyft som kan förstöra det hela. Enbart tågkörning i sig är ju inte särskilt betungande. Vi får se helt enkelt men att jag kan tänka mig att börja någon vecka tidigare är ingen underdrift. Vore bara trevligt. 

 

En annan trevlig aspekt med dagen var att jag sprang på Elin som också skulle på koll på Akademiska. Ett svullet knä som inte vill ge med sig tydligen. Hoppas det gick bra! Annars har det vart en lugn dag och morgondagen kommer gå på samma tema om inte ännu lugnare. Ett biobesök är det enda som är inplanerat och mat behöver jag inte bry mig om eftersom det blev gott om rester över idag. Skönt! Som sagt, det går onekligen åt rätt håll och jag håller modet uppe. Om 3-6 månader är äntligen hela historien med tandställning och underbett förbi! 

Ja, snart har den andra veckan av den totalt sex veckor långa sjukskrivningen gått mot sitt slut. Det rullar på rätt bra ändå och mycket beror väl på att jag mår så pass bra som jag gör och att jag dagligen har sällskap. Men från och med nästa vecka tänkte jag husera hemma eftersom det inte finns någon anledning att parasitera på mamma mer än i onödan när jag ändå är pigg! 

 

Det är lite kul att vara drabbad av mitt tillstånd måste jag tillstå. Inte så mycket för att jag inte får äta vanlig mat, för det saknar jag, men man måste köpa nya leksaker som jag inte haft förut. För att klara resterande veckor med purémat och milkshakes var jag så "illa tvungen" att köpa mig en mixer. Hittade en OBH Nordica som verkade vettig med en kraftfull motor och lagom storlek som jag införskaffade. Provade den nu ikväll och den maler som en gud! Förinställda program anpassade för olika saker så som just shakes, drinkar, puré, smeter osv gör den ytterst smidig och den sköter sig själv. Ett program varar i två minuter om man låter den vara men den är klar efter mindre än halva tiden ser man om man står och bevakar den. Sen har den dessutom den snillrika funktionen att man kan krossa is med den så jag tänker att nästa gång jag har fest kan jag mixa egna drinkar. Awesome! Så, inget lidande som inte kan föra något gott med sig! Som kille gillar man ju nya leksaker. 

 

Den här dagen var positiv för självförtroendet vill jag påstå. Efter att ha skjutsat min syster på en tur till Valbo fram och tillbaka kom jag hem och fann att tjänstetelefonen fått mejl om att företaget vill att fler av oss förare blir körlärare för att kunna ta emot elever på praktikperioder. Jag har tänkt mig tanken att jag en dag ska bli handledare/körlärare för jag tycker det verkar vara ett trevlig avbräck mot den monotonin det kan bli att köra själv jämt men kanske inte förrän om ett par år så man bygger på sig lite mer erfarenhet. Jag mejlade min chef och frågade om det fanns några särskilda krav för att få bli det utan att dryfta något om ett eventuell intresse från min sida. Sen loggade jag in på FB och blev förvånad över att en kollega skrivit till mig att jag borde söka till att bli körlärare omgående. Blev nästan naturligt för mig att fråga "Tycker du?" och att jag var lite sugen. Och det svaret var väldigt positivt: "Det tycker jag absolut! Lugn, metodisk och kunnig. Intresserad och social. Pedagogik får du utbildning i"

 

Väldigt kul att höra att man upplevs på det viset och det gjorde att jag kände mig mer redo för att kunna ha den typen av roll i så fall. Alltid kul att man har stöd bakom sig i så fall och att folk tycker man gör ett vettigt jobb. Så jag omformulerade mig till min chef att finns inga krav så är jag intresserad. Att bygga på sig mer erfarenhet av olika slag är bara givande och roligt.

 

Annars då? Jodå, svullnaden fortsätter alltjämt att lägga sig men nu lite långsammare men å andra sidan är det mindre än tidigare. Börjar återfå något som kan kallas för ansikte och det är skönt att se att utseendet inte påverkats nämnvärt och det jag kan se är enbart åt det positiva hållet. Att bara ta det lugnt och inte behöva göra så mycket på dagarna är dessutom rätt skönt och jag har skördat igenom en hel del serier redan. Dock bara på Netflix och begränsat till de säsonger som utkommit på deras sida. Har sett första säsongen av Hell on Wheels som inte var klockrent rent storymässigt men jäkligt snyggt, första säsongen av House of Cards(andra säsongen på gång snart!) som var jäkligt bra! Kevin Spacey är sedvanligt bra och intrigerna inom amerikansk politik både spännande och intressanta. Snart färdig med säsong 4 av Breaking Bad som bara blir bättre och bättre för varje säsong. Rekommenderas i allra högsta grad till alla och envar. 24, om antihjälten Jack Bauer, har jag slutsligen sett klart efter 8 säsonger och sista säsongen var svag tyvärr. Särskilt sista halvan där jag tyckte han spårade ur lite väl mycket och inte kändes trogen sin karaktär. Men det höll ändå hög kvalitet i 5-6 säsonger vilket man får anse bra för en serie i den genren men man skulle han nöjt sig redan där. De två sista säsongerna hade man klarat sig utan trots allt. 

 

Ja, ni hör ju vad jag gör mest om dagarna...när jag inte surfar, går promenader, spelar mobilspel, skriver strunt här och läser. Men mycket tv- serier blir det och jag har hunnit börja kolla på Glee också. Så mer lär det bli! Kul att komma ikapp lite är det ju faktiskt. Och filmer som jag velat se har jag hunnit med också. Vissa till förnöjdsamhet, andra orkade jag inte ens se klart. Men nog tjatat om det! Nu har jag skrivit en rejäl skvätt för er så nu tar jag en välbehövlig paus och kollar vidare på Whalter Whites (Bryan Cranstons karaktär i Breaking Bad) problem. Ha det fint!  

 

Jag hade inspiration för lite mer textskrivande så här på kvällen så tänkte skriva ett inlägg till bara för att jag kan. Om vadå kanske ni undrar? Ja, varför inte berätta om det nya schemat jag ska börja på när jag är tillbaka från min sjukskrivning (inne på vecka 2 av 6 nu). 

 

Nattgruppen blev osedvanligt intressant för gemene man i år och eftersom jag bara låg på plats 19 blev jag utslagen relativt fort. Det såg ljust ut länge och att jag skulle kunnat kvala in som siste man men i sjätte timmen bestämde sig två andra förare för att det skulle bli nätter ett år framöver. Och jag tänker inte gråta floder för det och nu under sjukskrivningen har jag fått väldigt normala dygnsrutiner där jag går och lägger mig mellan 23 och midnatt och knallar upp vid 7-8 så bevisligen går det att vända på inkörda mönster. Mitt nya schema, lyckades knipa mitt andrahands val ändå vilket jag anser bra, kallas för eftermiddagsgrupp men är i stort sett en daggrupp. Det tidigaste man börjar är 6.22 och som senast vid 16.22. Vanligtvis börjar man 10-14 och slutar runt 18-21 med några enstaka turer som sträcker sig längre. Som senast slutar man vid 01 vilket även innebär att tågpendlandet kommer fungera lika bra som den gjorde på nattgruppen- med andra ord behöver jag bara köra bil ett pass i månaden. Skönt! Så på många vis känns det som att det blir en väldigt behaglig grupp att jobba på men det är trist att man går miste om den fina ledigheten nattgruppen fick i år. 

 

Men sånt är livet. Numera får jag titulera mig och mina kollegor på den här gruppen för "Dagpatrullen" och önska den nya "Nattpatrullen" lycka till. 

Vissa av er har kanske börjat fundera om jag verkligen lever eftersom jag uppdaterar den här bloggen ungefär lika ofta som det är sol i Seattle. Jag är lat som vanligt. I det senaste inlägget berättade jag att jag var nervös inför operationen och den jobbiga tiden efter. Ja, nu sitter jag här hemma hos mamma efter lite över en vecka sen operationen har gått och det har funkat hur fint som helst! 

 

Blev inskjutsad av morfar på morgonen 27: e januari och nog hade jag snudd på en klump i magen. Kom upp på avdelningen och blev väl omhändertagen direkt, nerskjutsad till operationssalen där vidare förberedelser företogs och sen var det dags att påbörja nedsövningen. De pratade om vad som var på gång, det kan kännas si eller så och innan jag hann fatta det var jag sovandes och helt plötsligt låg jag på uppvaket med slangar och bomull i näsan, kateter, dropp och en massa annat. Lite groggy men på det stora hela mådde jag fint. Vart var smärtan? Lite öm i halsen var det första jag noterade vilket inte var så märkligt när jag hade en slang nerstoppad just där. Fick ligga där i närmare två timmar innan en undersköterska och sjuksköterska hämtade upp mig till avdelningen. 

 

Gissa vem som snudd på fick en crusch på den väldigt söta undersköterskan Lovisa? Jo, givetvis jag! Och i mitt tillstånd har man ju inte precis sitt A- game (om jag nu har något?) att bjuda på. Svullen som en hamster som jag var men hon var jättesnäll och tog hand om mig exemplariskt. Kom in då och då och tömde sonden till magen, pratade lite med och var så där omvårdande som man bör vara som undersköterska. Efter några timmar drog hon ur katetern och jag gick två varv i korridoren, med Lovisa som sällskap ifall jag skulle få för mig att ramla, vilket hon ansåg var imponerade så kort tid efter en så pass omfattande operation. Tja, vad vet jag? Jag ville bara upp ur sängen en stund och framför allt kunna gå på toa som en normal person. Men att dra ur den var kanske det obehagligaste med hela sjukhusvistelsen! Det var inte roligt att känna! Första natten var inte så kul heller eftersom näsan fortfarande var känslig efter att kirurgerna svept omkring näsväggen så började det blöda ur ena näsborren och jag fick in en stor tuss och en binda som höll den fast. Tack, båda näsgångarna igentäppta! Svårt att andas? Ja! Lätt att sova? Nej! Fick dessutom besök av farfar med Camilla och Idun på förmiddagen dag 2 samt farfar och Thea på eftermiddagen sen igen plus att mamma och Fabian tittade förbi precis efter operationen så ensam behövde jag inte vara heller. Lovisa fick jag tyvärr bara träffa första eftermiddagen. Synd, hon var mysig och söt som sagt. Ville nästan fråga om hon ville fika när allt är över. 

 

I övrigt gick det bara fint hela tiden och jag blev hela tiden av med sånt som inte hörde kroppen till och jag behövde aldrig någon smärtlindring utan jag ville bara ha kylomslag för svullnaden. Och jag har haft hyffsat med energi och orkat ut på en promenad varje dag och enligt kirurgen, på återbesöktet igår, gick det ovanligt bra. Ibland ska man helt enkelt ha tur! Första veckan bestod enbart av kaloridrycker och soppor med mycket fett och grädde för att hålla en hög nivå på intaget som dessutom skulle ske ungefär 6 gånger om dagen. Men redan igår sa kirurgen kunde jag börja med puréföda för mitt bett tog sig så pass bra. Och det gör skillnad! Mycket godare och trevligare. Men jag får stå ut med det i hela 5 veckor till innan jag kan börja äta och tugga riktig mat igen. Ser fram emot det men samtidigt njuter jag av hur lätt det går ändå. Och om några dagar tänker jag mig att jag kan åka hem och klara mig själv istället eftersom jag är normalpigg så att säga. Kan vara skönt att sova i sin egen säng. Men nu ska jag inte tjata mer om mina käkar och inget annat heller. Ska uppdatera mer eftersom. Hörs!