simpan1

Jag gick upp så tidigt idag och hade ingen lust att titta på tv så då kan jag till och med överraska mig själv med att skriva ett blogginlägg så här på torsdagsförmiddagen. Det vankas jobb idag igen. Föga överraskande när jag oftast tar på mig ett övertidspass här och var för att lite snabbare kunna samla ihop en kontantinsats till lägenhet samt beta av så mycket som möjligt av mitt CSN- lån. Det går framåt på båda punkterna ska tilläggas. 

 

Men det jag främst tänkte skriva om idag är de två andra böckerna i Jan Guillous svit "Det stora århundrandet" där jag nu läst de tre första, av hitills fyra, böckerna. Läste ut den sista igår och jag måste säga att jag gillar dem en hel del. Framför allt för att trots att det handlat om samma familj/personer i tre böcker så har de haft väldigt skiftande fokus. Den första handlade som bekant om järnvägsbyggande i Norge och Afrika med de två bröderna Lauritz och Oscar i fokus. Samt förstås olika konsekvernser av första världskriget. Den andra boken fokuserade på Sverre och hans liv i England under samma period som bröderna byggde järnväg. Hans ingenjörskunskaper övergick mer till hans konstintresse samt kretsen kring Bloomsburygruppen som Sverre och hans pojkvän Albie blir en del av. 

 

Den tredje boken utspelar sig efter första världskriget och fram till andra världskrigets utbrott. Lauritz bor med sin familj i Saltsjöbaden i Sverige, Oscar med sin familj i Berlin och där finns också Sverre med. De avvecklar sin ingenjörsfirma för att inte drabbas så hårt av den tyska inflationen och slår sig istället in på fastigheter vilket visar sig vara en lyckträff. De är med och bygger upp nya moderna bostadsområden i Tyskland och Sverige men deras roll är numera av planerande sort istället för att vara med ute vid byggena. De har dessutom en PR- firma som Sverre jobbar med. De har allihop blivit välbärgad överklass. Dock ställer de högervindar som blåser upp i Tyskland till med problem på olika vis. 

 

Jag skrev tidigare att jag bara läst första Hamiltonboken sen förut av Guillou och att den inte gjorde mig sugen på mer. Men de personporträtt han målat upp i de här böckerna är riktigt bra. Ibland känns scenariona så väldigt levande och de har alla böckerna i stort sett vart bladvändare rakt igenom. Tvåan har vart svagast hitills men både första och tredje läste jag med stor behållning. Kan varmt rekommendera den här serien för alla som har tid och lust att "lära" sig lite 1900- tals historia i en mer skönlitterär tappning. Viss kritik har han fått för att fara med osanning i den senaste boken, "Att inte vilja se", kring hur mycket vi i Sverige visste om koncentrationslägrenas varande. Men å andra sidan är de skönlitterära böcker som sagt och inte ren fakta. Mycket är dock sanningsenligt. 

 

Om någon bok eller så kommer jag hugga in på Ken Folletts omfattande triologi om 1900- talet. Tre bastanta romaner på cirka 800 sidor styck (den senaste på över 1000!) som är något mer omfattande än Guillous. Follett skriver om 5 olika familjer från olika länder där Guillou "bara" skriver om tre norska bröder, som dock får sägas vara väldigt världsvana. Har bara läst den första boken i Folletts serie förut, gav upp på den andra eftersom jag hade en väldigt svag läsperiod och hade glömt bort mycket från den första, men nu när jag köpt den tredje tänkte jag börja om från början och ta mig igenom allihop. Förmodligen med mycket nöje. Lite boktips för alla som tycker att 1900- talets historia hade mycket intressant att ta del av så här på en regnig torsdag.  

Jag skäms lite...När jag läser andras bloggar som uppdateras betydligt oftare än vad jag uppdaterar min och skriver så bra saker. Då skäms jag lite. Funderar varför jag har en blogg när de senaste blogginläggen man kan läsa sträcker sig typ hela vägen tillbaka till maj. När jag skaffade bloggen en gång i tiden såg jag det som ett bra sätt att hålla mitt skrivande uppe på en DAGLIG basis. Det har ju gått så där...

 

När bloggen var ny uppdaterades den mer frekvent och i perioder kan jag överraska mig själv med att skriva flera inlägg i veckan. Men oftast uppdaterar jag inte eftersom jag inte vill trötta ut läsekretsen med, allt som oftast, väldigt vanliga dagar på jobbet. Missförså mig rätt: jag älskar mitt jobb och mina kollegor! Men det kanske finns en begränsning i hur mycket man vill läsa om det. Därför blir det sällan något för jag använder min fantasi lite för lite för att producera häpnadsväckande tankar om existensen på jorden. Typ. Jag har mycket fantasi men den stannar oftast i mitt huvud. 

 

I alla fall, nu vet ni det. Hösten kom snabbt iår. I prinicp över en eftermiddag med mängder av regn och en massa blåst och de efterföljande dagarna har vart mestadels gråa, löven skiftar färg och börjar nu verkligen att ramla ner från träden. Ja, förrutom igår eftermiddag som mestadels var väldigt solig och fin men kvällen var riktigt kall. Så löprundan tog jag nu på förmiddagen innan jobbet istället. Hade både mössa och vantar på mig även om vantarna drogs av när kilometer fyra närmade sig. Löpningen har börjat gå överraskande bra! Har nu vid tre tillfällen sprungit 5 kilometer på under 27 minuter och idag överraskade jag mig själv med att springa en av kilometrarna på 5.07. Bara 10 sekunder från mitt rekord och jag fick samtidigt en förklaring varför det kändes så tungt efter just den kilometern...

 

Ändå springer jag mindre nu än vad jag gjorde förut. Blir oftast bara 1-2 gånger i veckan med en promenad instucken där någonstans. Mest för att jag tycker om att ha några dagar emellan och det fungerar ju bevisligen. Jag känner inte heller den där pressen som jag gör om måste få in det 3-4 gånger. Jag vill inte riskera att bli omotiverad och tappa lusten så det här kanske är ett väldigt lyckat koncept på så sätt. Men nu ska jag fixa någon form av matlåda och så får vi hoppas att jag kan bibehålla lite lust för den här bloggen ett tag igen. 

 

Det har knappast undgått någon att det har vart både valtider och val i Sverige under en längre period. Mycket politiska diskussioner och åsikter har ventilerats från så väl politiker som medelsvensson. Och så har då slutligen valet vart och svenska folket sagt sitt med en osäker framtid som resultat. Ett svagt rödgrönt alternativ, en allians i splittring och Sverigedemokraterna i en vågmästarroll. Det var nog inte riktigt så som någon önskat utom möjligen de som röstade på Sverigedemokraterna. Och vad ska man säga? Tråkigt att det gick så långt och det är dags att byta taktik uppenbarligen. För utfrysningen och pajkastningen fungerade inte så det är nog bättre att satsa på att bemöta dem istället. Ta diskussionen och debatten! 

 

Men nog om val för det matas vi så mycket av ändå. I övrigt mår jag bra men det känns som det är något på gång i kroppen. En liten förkylning misstänker jag så tänker byta ut dagens löpning mot en promenad med P3 Dokumentär i öronen. För alternativet att inte röra sig tycker jag mindre och mindre om att företa mig även om jag spontant kände för att nyttja hela min lediga dag till att ligga kvar i sängen och titta på serier. Blev inte så även om jag spenderade de första timmarna i soffan med denna syssla. Men nu har jag handlat, ätit någonting mellan lunch och middag, plockat ur diskmaskin och konstaterat att det aldrig får vara så enkelt som det borde. Min bil är svårstartad emellanåt men batteriet låter inte direkt trött och den startar oftast på tredje försöket men tänkte att jag kunde prova ladda det. Men! Min bil har ett annat sorts bilbatteri eftersom den har ett stop and go- system och det får man inte ladda med en konventionell batteriladdare så det går bort. Provar byta bilnyckel ifall tändningslåset/startspärren är lite kinkigt och funkar inte det får jag väl ringa verkstaden. Märkligare än så är det icke. Men, nu blir det en solig höstpromenad. 

En gång fanns det en man som sade något i stil med att finns det risk att något kommer gå snett så kommer det utan tvekan att göra så. Och helst kommer allt som rent tekniskt kan gå snett göra så för det får inte bli så enkelt att bara en sak strular. Han hette Murphy och man brukar säga att fenomenet kallas för "Murphys law" eller "Lagen om allts jävlighet" som den svenska "översättningen" blev. Slutet av mitt pass idag blev så. 

 

Det hade blivit strul tidigare på dagen på grund av ett missöde- en signal i stopp hade passerats fast den inte fick vilket ledde till en del omorganiseringar bland personalen för att möjliggöra så att de tågen som skulle bemmanats av den föraren som körde förbi stoppsignalen kunde köras. Därför skulle jag köra en sväng till utöver mitt pass. Problemet var bara att jag skulle egentligen möta det tåget i Tierp och egentligen skulle det avgå innan jag ankommit. Men driftledningen skulle prata med Trafikverkets fjärrtågklarerare så att de var införstådda med att mitt tåg skulle rulla in först så jag kunde springa över och köra det andra tåget mot Uppsala med en mindre försening på 3-4 minuter. En inte optimal lösning men ändock en lösning. Så vad händer? Jo, fjärrtågklareraren påstår sig inte ha fått infon och det får jag veta när jag står vid signalen in till Tierp i stopp. Så innan allt har blivit rätt så jag får köra in till plattform för att springa över har det gått 5 minuter. Tåget mot Uppsala är alltså redan 5 minuter sent. Jag springer över och har sån tur att en lokförare på väg hem finns i hytten och fixar avgången med dörrstängning och så vidare. Han ringer dessutom upp till fjärrtågklareraren och meddelar att nu finns den ordinarie lokföraren på plats. 

 

Då kom problem nummer två...Det blev växelfel när jag körde in med mitt tåg. Så i några minuter väntar vi spänt på att det eventuellt ska lösa sig med några manövrar men icke. Det blir till att skriva blankett för att köra förbi signalen i stopp plus att växlarna måste kontrolleras. En var tvungen dessutom att läggas rätt men eftersom vi var två sprang den andra föraren ut och gjorde det och den hamnade lyckligtvis rätt och slöt som den skulle. Det är positivt för då slipper man spåra ur. Även de två efterföljande växlarna låg rätt men då helt plötsligt var vi drygt en kvart sena på något som planeringsmässigt skulle blivit 4-5 minuter. I Storvreta fick jag dessutom snällt vänta på att ett SJ- tåg skulle passera så jag blev 20 minuter sen vilket resulterar i att jag blir sen från Uppsala också. Som sagt så gick allt snett som kunde gå snett! 

 

Sen visade det sig att det suttit ytterligare en annan lokförare på det tåget jag körde som åkt pass från Gävle till Tierp för att köra en halvtimme efter mig. Alltså med det tåg jag kom upp med som alltid vänder i Tierp. Så hade man bara bytt plats på oss två så hade inget tåg blivit sent. Han hade kört en halvtimme tidigare och fått rast när han kom tillbaka till Tierp och jag hade, förvisso, tvingast jobba ytterliggare en halvtimme längre. Men det hade vart bättre för alla inblandade och i synnerhet resenärerna. Nu blev det ett virrvarr och inte ens de tågvärdar som jag skulle tjänstgöra med på tåget hade fått vetskap om att jag skulle springa över från det norrgående tåget. Så en riktig planeringsmiss och brist i kommunikationen blev det. I fortsättningen lär jag ringa och bekräfta med tågklareraren att de är med på noterna. Ett mycket frustrerande avslut på dagen.