simpan1

Under min karriär på Upptåget har jag än så länge inte gjort den vanligaste fadäsen av dem alla: nämligen att damma förbi en plattform av ett eller annat skäl. Det är något man kommer göra under sin karriär när man slappnar av för ett ögonblick och funderar på någonting helt annat än tågkörning. Det brukar man göra efter ungefär så där 1,5 till 2 år efter att man är färdig förare. Antingen så missar man att stanna, stannar för kort så att en del av tåget är utanför eller glömmer bort att titta på signalen och kör förbi den i stopp när man inte får. Allt detta har jag än så länge klarat mig ifrån men idag höll det på att bli en blunder...

 

På den nya tidtabellen så har vi börjar köra halvtimmestrafik till Gävle och de nya avgångarna stannar för det mesta inte överallt norr om Tierp eftersom vi då skulle ligga i vägen för de andra fjärrtågen. Så det tåget jag hade nu på eftermiddagen hade bara uppehåll i Älvkarleby och Skutskär. Har haft den avgången vid några tillfällen förut och vart helt med på noterna utan att behöva fundera för mycket. Men på något vis fann jag mig i den sköna rytmen att blåsa förbi plattformarna och dividerade med tågvärden om vårt kollektivavtal när jag plötsligt bryskt rycktes till insikt att "jag ska stanna här" av det automatiska utropet i tåget som deklarerade att nästa uppehåll var Älvkarleby. Jag skulle börjat bromsa bra mycket tidigare och haft en betydligt lägre fart än de 180 kilometer i timmen jag höll men jag började nödbromsa för kung och fosterland och lyckades stanna! Mjukt till och med! Förvisso i slutet av plattformen istället för på halva som är brukligt med en enhet men huvudsaken var ju att inte köra förbi. Efter det var jag desto mer på hugget kan jag tala om! Och det lär nog dröja ett tag innan jag glömmer av mig igen. 

 

Igår på eftermiddagen kom äntligen resultatet av gruppvalet ut och det blev som jag hoppades: jag fick morgongrupp! Av någon fantastisk företeelse så gick jag uppåt i valordningen istället för neråt och det är ju bara att tacka och ta emot. Låg nämligen sexa och av de jag hade ovanför mig så var det bara en till förare som var intresserad av morgongruppen. Så det blev exakt som jag ville ha det med både rätt helg och rätt grupp. Härligt flyt! Enda nackdelen med att ligga så bra till inför gruppvalet är att man ligger extremt svagt till inför semestervalet eftersom vi då väljer i omvänd ordning. Där ligger jag alltså mer eller mindre i botten och krälar. Men eftersom jag gillar att ha sen semester så brukar man få det ändå. 

 

Annars då? Jodå, det är bara fint. Ska strax fixa i ordning matlådan för kvällens pass och samtidigt trycka i mig en så sen lunch som möjligt eftersom matrasten lämpligen inte intas förrän efter åtta- tiden ikväll. I princip sista veckan med kvällar om man bortser från de tre passen som ligger på eftermiddagen på gruppen. 

Det är alltid trevligt att förströ sina fridagar med att hälsa på trevliga människor. Idag föll lotten på Liselotte och Stefan i Gävle med fika och lek med småbarn. Trevliga samtal med förstås! Så det har vart en trevlig dag idag även om det började knackigt med att tåget jag skulle åka upp med hade ATC- fel vilket resulterade i en betydligt lägre hastighet än vanligt. Men jag kom ju fram ändå i helt skick! Något ska man vara tacksam för. 

 

Nu ska jag väl värma på lite käk från igår efter att ha hackat upp lite färska grönsaker och vispat ihop en sås. Blir lite hemmakebab med pommes. Lite lagom lätt så där. Resten av kvällen blir nog bara lugn med lite tv-tittande och bokläsande. Kanske att jag skriver lite också om lusten faller på. Får väl se helt enkelt. Varför planera sönder dagen i onödan? Ha det fint! 

Igår när jag jobbade reagerade jag på att det smällde till när jag åkte över en växel precis nordväst om Uppsala när jag var på väg mot Sala. Själva driftplatsen heter just Uppsala Norra och jag tänkte att det är bäst jag lyssnar på vägen tillbaka för ibland kan det smälla till utan att det är någon fara på taket. På vägen tillbaka small det lika illa och nu i en lägre fart dessutom så jag tyckte det var bäst att ringa och informera Trafikverket om det.

 

Han tog det på största allvar. De vågar väl inte annat efter incidenten när ett posttåg spårade ur söder om Stockholm så han ville veta så mycket som möjligt och lovade att skicka ut någon. Det tog knappt en halvtimme så började jobbluren surra om trafikstopp just i Uppsala Norra. Det visade sig vara rälsbrott...Hur illa vet jag inte men det finns en risk att spåra ur vid den typen av skador. Så jag är ytterst tacksam att det gick bra ändå! Och det kändes väldigt skönt att jag ringde in något som faktiskt visade sig vara en skada och inte bara något inbillat.

 

Så idag lät det betydligt finare när jag passerade över den växeln. Har haft en intressant dag där en tågvärd har överröst mig med teorier om livet så som vi känner till det. Om hur tankekraften och energin omkring oss är påverkningsbar av oss och ingen annan. Han tror benhårt på det och vill få mig lika övertygad om det är den enda riktiga sanningen. Jag tycker det är väldigt intressant men för min del stannar det fortfarande vid att vara en teori och ett åskådningssätt. Jag tar det med andra ord inte som en absolut sanning och jag vet inte om jag någonsin kommer kunna göra det. Att vi påverkar oss själva och vår omgivning med hur vi tänker det köper jag rakt av. Den man är formas i hög grad av hur man väljer att tänka men om det finns en energi som vet allt där- har jag inte fallit till föga än. Men det var intressant att ta del av!

 

Det är inte varje dag som man lirar ett sånt klassiskt tv- spel som Nintentdo Entertainment System, i folkmun kallat Nintendo 8- bitars, men igår for jag upp till Gävle och lirade det med Martin. Mitt i särklass starkaste kort var Turtles som jag kommer ihåg att jag och Emil nötte jämt och ständigt som små parvlar. Martin och jag lyckades ta oss överraskande långt med tanke på hur svaga vi var till en början och det är bara konstatera att tv- spelen vara svårare förr. Och idag när man är så van med 3D- grafik så blir det faktiskt svårare att bedöma att man kommer träffa Shredders hantlangare på den tvådimensionella skärmen. Men kul var det! Nostalgiskt. 

 

Vi passade på att nyttja de biobiljetter vi fått från facket och valet föll på The Imitation Game om matematikern och geniet Alan Turings arbete med att knäcka Enigma, tyskarnas kodmaskin, under andra världskriget. Benedict Cumberbatch var riktigt bra i huvudrollen och trots den givna utgången var det en hela tiden spännande och underhållande film. Efteråt tänkte jag på att jag nu för tiden ser förhållandevis få filmer eftersom man nio gånger av tio bestämmer sig för att följa serier på Netflix och HBO Nordic. Vilket är trevligt förstås men man missar bra filmer på det. Därför tänkte jag se de sista tre avsnitten av Blue Bloods och sen inte påbörja någon ny serie förrän tredje säsongen av House of Cards rullar igång i februari. Så kan jag koncentrera mig på att se lite film istället. Visst har jag intressant liv?

 

Efter bion fikade vi en gång till för man kan ju inte fika för mycket i min mening. Sen for jag hem och nu är det redan dagen efter och om 40 minuter ska jag traska iväg till arbetet för ett pass på 10,5 timme. Vardag var ordet men efter en trevlig och bra helg så känns det i vanlig ordning bra ändå. Vi hörs! 

 

Det pågår en ny om gång av SVT: s serie Stjärnorna på slottet med stjärnor som Helena Bergström, Rikard Wolff, Özz Nujen, Harriet Andersson och Örjan Ramberg. Jag började följa det för några år sen och har nu kollat på det varenda år sen dess. En sak som slog mig idag när jag såg reprisen av Örjan Rambergs dag är hur nyttigt det på ett sätt måste vara att få sitta och gå igenom livet samtidigt som man reflekterar över det i sällskap med andra. I det här fallet andra likasinnade. Varje gång jag ser ett sånt program, Så mycket bättre kan ju också i allra högsta grad ses som den typen av program, brukar jag tänka "Det vore ganska häftigt att göra något liknande". 

 

Inte på så vis att det behöver vara filmat och sändats ut i en tv- kanal. Det klarar jag mig faktiskt bra utan men just den där biten att få sitta och diskutera livet med andra över lagad mat och liksom ha en egen dag. Vet inte hur man rent praktiskt skulle kunna göra det mer än att i så fall samla ihop ett gäng vänner, kanske till och med bara ytligt bekanta, och så drar man till en avlägsen plats och bor där under en vecka. Delar upp dagarna och så får den så kallade "huvudpersonen" berätta om sig själv. Det faller sig kanske något dumt att göra det i så unga år eftersom man inte hunnit med riktigt så mycket som de medelålders, i vissa fall mer än medelålders, stjärnor som oftast är med i dessa typer av program. Men det är en smula lockande på något vis. I framtiden kanske? 

Efter mycket om och men har äntligen 2015 års grupper kommit ut för allmän beskådan tillsammans med blanketten för gruppval! Det har dragit ut extra mycket på det i år av flera olika skäl så det känns väldigt skönt att det äntligen blivit dags att få välja schema för året. Det har trots allt en ganska stor inverkan på sitt liv i övrigt. I år överraskade jag mig rejält när jag valde grupp! 

 

Min första sommar på Upptåget gick jag, precis som alla andra, på skubb där man enbart känner till sina fasta fridagar och passen kommer med månadslistan. De är dock inte helt hundra att det blir just de passen utan man kan säga att man vet två veckor i taget med någorlunda säkerhet. Det brukar till sin fördel vara väldigt varierat och följer det avtal vi följer väldigt noga så man inte slutar sent mot fridag eller behöver börja allt för tidigt efter. Den sommaren jobbade jag mestadels kväll med någon enstaka morgon och sen kom hösten då det under väldigt lång tid mest var morgnar. Vande mig vid det så det var inga problem att gå upp på de mest okristliga tider på dygnet. Trodde mig fortfarande gå på skubb men det framkom att jag gick på grupp trots allt och det fanns bara en blandgrupp då. 

 

Till gruppvalet 2013 önskade vi i personalen att få riktade grupper så de som inte vill jobba exempelvis tidiga morgnar eller nätter kunde söka sig till grupper där man slapp det. Jag hade intalat mig själv att aldrig mer jobba natt men jag ansåg att nattgruppen var det bästa alternativet av två skäl: fler lediga dagar och bilen behövde bara motioneras en gång i månaden. Skönt att slippa nöta E4: an! Nätterna var inte så hårda heller och inte särskilt många- bara 7 nätter på en 4 veckors period. Till gruppvalet 2014 var jag inställd på att söka natt igen. Fridagarna låg fortfarande bra, förvisso hade det utökats med två nätter men bilen kunde fortfarande stå mestadels. Trots att en trötthet som jag kände igen från hotellnätterna börjat smyga sig på ville jag in där igen men fler blev lockad av fridagsnyckeln och jag fick nöja mig med mitt andrahandsval- en eftermiddagsgrupp. Ni som läst bloggen sen förut känner nog igen er från tidigare inlägg. Se det här som en sammanfattning! 

 

Eftermiddagsgruppen sökte jag mest för att fortfarande ville undvika morgnar trots att jag egentligen inte har några större problem med dem. Man behövde inte åka bil mer än en gång per månad på den heller och det lockade givetvis. Dessutom jobbade man övervägande dagtid och började oftast 11.17 till 18.26 vilket är väldigt bekväma arbetstider. Och det har fungerat fin fint ända till nu under hösten när man insåg att alltid komma hem efter 19 gör att man i stort sett aldrig företar sig något. På våren när det var ljust gick det an eftersom gemene man, i synnerhet jag själv, är mer benägna att göra allt möjligt mer då. Så de få gånger jag fick byta till att köra morgontur insåg jag att det var betydligt mer effektivt. 

 

Så till årets gruppval blev jag lite överraskad över att tycka att morgongruppen var den bästa så jag sökte den. Det betyder absolut inte att jag kommer att komma in på den eftersom jag enligt vår roterande valordning har gått i en nedåtgående trend(sjua första året och nittonde plats förra året) så nu ligger jag garanterat i botten och slammar. Morgongruppen består av 3 veckor morgnar där man som tidigast börjar 3.07 och som senast efter 07. Men en vecka bestod av senare dagturer från 12- tiden. Det gjorde att jag tyckte att den kändes uthärdlig och bilen behöver man inte ta mer än 3-5 gånger. Och som sagt: jag har tröttnat på att sluta så pass sent mot fridag som man faktiskt gör. Jag lär se mig slagen på näsan när det gäller att få den men mitt andrahandsval blev skubb så då får jag den där variationen som jag nämde. Och det kommer faktiskt bli himla trevligt det med! 

 

Nu ska jag lägga mig och fortsätta plöja Jan Guilous senaste roman i serien om 1900- talet Att inte vilja se. Den håller samma höga klass som sina föregångare och är med andra ord väldigt intressant. Ha det fint! 

Det är ingen hemlighet att jag föredrar att lyssna på musik av äldre datum. Det tilltalar mig betydligt mycket mer än modern musik och jag tycker att man på något vis gjorde en annan sorts musik förr som helt enkelt står sig på ett sätt musiken idag inte gör. På sistone har jag fått ett ryck och letat upp massor av 60- tals musik på Spotify och klämt in på min lista så den har ökat rejält i omfång. Och inte bara med 60- tal utan det har blivit en salig blandning av 70- och 80- tal också men majoriteten av de låtar som lagts till på sistone är faktiskt 60- talarna. 

 

Vet inte riktigt vad det är som betingar denna osedvanligt höga frekvensk av lyssnande till det men just nu är det verkligen det som jag helst tar till mig. Mysigt på så många olika plan. Imorse blev det till och med så att jag drog på Vinyl till frukosten. Nu spelas det ju förvisso även låtar av modernare snitt även där nu för tiden och inte bara gamla 60- talare men det blir å andra sidan aldrig modernare än 80- talet men jag saknar när det bara var 60- tal på kanalen. Kanske har jag besatts av någon demon som favoriserar det årtiondet extra hårt eller så jag har bara valt att förflytta mig bakåt till när jag började lyssna på och uppskatta den musiken som tonåring. Vem vet? Hur som haver är det trevligt att upptäcka sånt man inte lyssnat på förut och återupptäcka de pärlor man glömt. 

När man jobbat 9.26-18.26 är man inte jätteinspirerad till att vara kvällsproduktiv och få en massa gjort oftast. Man vill ta det lugnt ett tag efter att ha spenderat större delen av dagen med att vara på jobbet, på väg dit och på väg hem men även vid såna tillfällen måste man ju få saker gjort. Och det var det jag kände att jag skulle göra med min kväll. Tog tag i kragen och gjorde därför just det! Nästan så jag överraskade mig själv. 

 

Började med att starta en tvättmaskin, göra diskbänken fri (var väldigt lätt), skalade potatis, skar upp frukostkorv och förberedde för att göra en senapssås för första gången. I vanliga fall brukar det bli pepparrotssås men idag ville jag testa något nytt och det blev väldigt gott! Nu för en stund sen la jag undan allt det i matlådor, röjde undan disken, startade en diskmaskinen samt hängde upp tvätten. Så ikväll känner jag mig otroligt nöjd med mig så där som bara en kille kan göra när han har gjort något som man faktiskt måste göra. Så resterande omvärld är förmodligen bara marginellt imponerande. 

 

Idag blev det dessutom kvällsfika eftersom tågvärden Torbjörn var så vänlig att traska iväg och köpa en blåbärsbulle till mig i Sala. Satt som en smäck till kvällskaffet! Alltid trevligt att bli glatt överraskad över att kollegorna är så generösa av sig. Tack Torbjörn! 

 

Tidigare idag när jag jobbade med Peter så kom vi in på Uggla när vi hörde hans senaste alster, Min bättre hälft, och att han levererat i bra många år nu. Vi började disskutera vilka låtar som skulle hamna på en tio i topp lista. Det är inte superenkelt när man börjar fundera! Men jag tänke ge det ett försök bara för att dryga ut inlägget en smula. Så here goes nothing:

 

1. Astrologen

2. 4 sekunder

3. Trubaduren

4. Utan dig

5. Hand i hand 

6. Varit kär 

7. Varning på stan 

8. Ska vi gå hem till dig 

9. Pärlor åt svin 

10. Centrumhets 

 

Det gick fort att skriva eftersom vissa har sina givna platser men redan nu börjar jag vela...Kom på en låt jag vill ha med men vet inte vilken jag ska ersätta. Den får bli en parantes och delad tiondeplats här kan vi säga. Så på delad tioende plats med Centrumhets har vi (trumvirvel) Skandal Bjotis. När jag vaknar imorgon har jag säkert ändrat mig igen...

 

Den där dagen när jag inte hade något mer planerat än att handla slutade med umgänge med Dennis. Vi köpte tacos och hade tacoshäng, såg på Mulan efter och gick en promenad framåt kvällen så det blev en väldigt trevlig eftermiddag och kväll. 

 

Idag for ett lättare snöoväder in över Uppland och då kanske ni tänker gissa er till att järnvägen stod still? Riktigt så blev inte fallet men under 4 tåg hade jag och tågvärden Martin det minst sagt motigt med att mer eller mindre vara sena hela tiden. Det började med att vi fick byta fordon i Tierp eftersom vindrutetorkaren inte fungerade på det fordonet jag skulle ta över. I det rådande vintervädret var det inte så lämpligt att åka runt med en vit frontruta som man inte ser ut genom. Så vi började med sex minuters försening men hann lyckligtvis med pendeln ändå. På vägen tillbaka så kom jag bara precis utanför Uppsala, i höjd med moskén, så var det växelfel. Skulle passera en signal i stopp och sen kontrollera växeln. Fick börja med att gå ut och borsta bort snön från märktavlan på signalen så att jag såg att det var rätt signal jag passerade och sen var det bara att börja borsta. 

 

För att underlätta bortstandet kan man begära att få växeln i lokal vilket innebär att jag som förare kan manövrera växeln från en stolpe vid växeln. På stoplen sitter en lampa som lyser om växeln är helt rätt och riktig. Provade köra växeln fram och tillbaka utan resultat. Drog igenom med borsten rejält två gånger men lampan förblev släckt. Ingen idé att förlita sig på den längre så jag la tillbaka växeln i det läget den behövde ligga för att jag skulle kunna passera och kontrollerade noga att tungorna slöt som de skulle så jag inte skulle köra sönder den. Allt såg frid och fröjd ut och jag hoppade upp på tåget igen. Började rulla sakta igenom den och då lyckades tyngden från tåget trycka till den lilla isbit, så den sprack, som kilat fast sig någonstans för helt plötsligt började lampan lysa! Så då kunde jag åtminstone ringa upp fjärren och meddela att växeln borde fungera som sig bör igen vilket hon glatt gav respons på att den gjorde. Förseningen blev 16 minuter. 

 

Sen vände jag i tid i Tierp men fick stanna innan Uppsala för att skriva en order om att bommarna vid S:T Olofsgatan skulle vara felaktiga. Smyga förbi och landade sent i Uppsala för andra gången. Sen fick jag skriva order där ifrån också vilket gjorde mig sen uppåt och med mötet strax före Tierp var jag nog runt 8 sen även där. Så det var fyra tåg där tidtabellen var mer ett riktmärke. Sista svängen flöt som tur var felfritt och även hemfärden. Imorrn (idag) börjar jag inte förrän 16.22 vilket förklarar varför jag är vaken så sent. Blev några avsnitt Blue Bloods men nu vankas det huvudkudde inom kort. Hörs! 

Ibland överraskar jag mig själv faktiskt. Och då syftar jag inte på att den här bloggen helt plötsligt uppdateras någorlunda ofta utan kring det faktum att när jag kom hem igår, efter att ha spenderat eftermiddagen och tidiga kvällen hos mamma eftersom lillebror fyllt år, satte jag mig och fortsatte att fylla på min Spotify- lista med främst 60- tals musik. Återkommer för att berätta om en kul grej i sammanhanget angående det. 

 

Det jag överraskade mig själv med var att jag blev väldigt sugen på att fortsätta skriva på en liten historia jag började med i december 2013 redan. Jag får såna där ryck ibland och börjar skriva på någon liten tanke jag har för att hålla igång skrivandet från gymnasiet. Åtminstone vid de tillfällen jag känner för att vara mer kreativ och berätta något annat än om min egen vardag som bloggen främst nyttjas till. Det brukar inte bli så mycket oftast och det är sällan, i stort sett aldrig, som något jag påbörjar blir färdigskrivet så till den grad att det faktiskt blir ett riktigt avslut. Synd på sitt sätt. Igår överraskade jag dock mig själv med att skriva nästan tre sidor! Det var en trevlig känsla. Sen om det är så bra som jag föreställer mig i mitt huvud är en helt annan femma. Historien i sig är långt ifrån märkvärdig heller. Grundpremissen är att det är två personer som båda gillar varandra men att de aldrig blir något. Inte ens efter de stunder när det hettat till blir det något fast de egentligen är i stort sett kära i varandra. Det har vi alla mest troligt både läst om och sett på tv förut men det hindrar mig inte från att ha trevligt när jag skriver om det. 

 

För att återgå till musiken så hade jag bestämt mig för att jag ville ha låten Bobby's girl med Marcie Blane med på min lista och när jag ändå var inne på henne tänkte jag att det kunde vara en tanke att lyssna om det fanns något annat alster av henne som kunde tänkas passa min smak. Och när låten Why can't I get a guy drog igång började jag nästan garva! Hon sjöng i stort sett ord för ord som jag brukar fundera fast hon om killar och jag om tjejer. Hon sjöng att hon alltid får höra från sin omgivning att hon är så bra, smart och fantastisk, alla är hennes vän och när killar har problem vänder de sig mer än gärna till henne för att prata men när det kommer till att vara tillsammans med henne så är det ingen som är intresserad. Så har jag också känt det emellanåt så det var lite lustigt att det faktiskt fanns en låt som var så exakt i formuleringen. För det finns ju onekligen låtar på samma tema. Men det var det. Jag tänkte nog faktiskt skriva lite en stund igen. Har inget särskilt planerat idag mer än att handla. 

Idag hade jag utbildning på jobbet i Järnvägens Trafikföreskrifter, JTF förkortat. Inga störra överraskningar och jag klarade av provet med alla rätt. Så jag får fortsätta att framföra tåg i hela tre år istället för bara ett år som det vart under mina första år på järnvägen. Man har gjort om lite och kräver nu bara att JTF ska vara vart tredje år så nu har DSB chansen att utnyttja "mellanåren" till andra utbildningar. Det är faktiskt väldigt bra och betyder att många förare kommer få en eftertraktad repetionsutbildning på våra fordon. Vissa moment från den ursprungliga utbildningen kommer man så sällan i kontakt med att det helt enkelt glöms av hur man gjorde så det är i allra högsta grad nyttigt. 

 

För att återknyta lite till förra inlägget så har jag nu sett miniserien baserad på G.W: s bok och den var bra den med! Så min teori om att SVT, tyvärr, oftast släpper de bästa serierna för året under jul och nyår tycks stämma. Jag är nu dessutom väldigt sugen på att läsa boken den är baserad på. Har ju bara sjuttioelva före att läsa...en dag kommer jag nog dit också! Imorrn börjar jag 5.45 redan så det blir tack och god natt snart. Ha det fint! 

När man diskuterar svenska filmer och svenska tv- serier så är det väl inte främst det höga produktionsvärdet och den höga kvalitén som kommer i fokus. Vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att vi är ett litet land som inte har samma budget som ett Hollywoodproducerat alster och att det desutom gjorts mycket som är rent skräp. Men jag tycker samtidigt inte att man ska blunda för att det finns mycket bra, både förr och nu. I synnerhet de senaste åren har, åtminstone jag, märkt ett uppsving där vi börjat visa framfötterna lite mer än de kassa Johan Falk- filmerna. 

 

Häromdagen såg jag den svenska filmen Call Girl som är inspirerad av Bordellhärvan på 70- talet när polisen sprängde Doris Hopps nätverk av prostituerade kvinnor och flickor som tillhandahölls till höger och vänster. Till både politiker och höga tjänstemän. Filmen var lite långsam men jäklar så snygg den var! Inte ens 70- talet kan ha sett så 70- tal ut. Tycker ofta man brukar kunna se fel i form av moderna bilar som passerar i bakgrunden men här var det nog tamejtusan felfritt. Dessutom väldigt bra skådespelarinsatser så jag tycker verkligen att filmens regissör, Mikael Marcimain, fått till det igen. Han låg bakom tv- serien Lasermannen som även den var riktigt, riktigt bra. 

 

Idag började jag kika på den miniserie i tre delar som rullat över jul och nyår- Viva Hate. Även den är välproudcerad och har lockat flera av den svenska skådespelareliten. Utspelar sig tidigt 90- tal i Göteborg och handlar om 4 killar som bildar bandet Viva Hate och vill slå igenom stort. Även det alltså i högsta grad sevärt även om ekonomin inte ligger på samma nivå som Call Girl. Det lustiga med SVT är att de alltid väntar med att släppa de bästa serierna till just jul och nyår. Varför kan inte hela året präglas av samma kvalité? Synd och skam! Eller så får man se det som att man har något att se fram emot. Såg att även en miniserie baserad på en av Leif G.W Perssons böcker skulle sändas och har höga förhoppningar. Den förra omgången med Rolf Lassgård som Lars Martin Johansson var också den väldigt bra. För det ska gudarna veta att det har visats rätt dassiga deckare över jul och nyår förr...Så det är kul när den svenska film- och tv-serie marknaden överraskar med sevärda och bra alster. Fortsätt så!