Dag 2: Rygg och mage + ben
Nu var det iochförsig två dagar sedan dag 2 var och träningsvärken har i princip lagt sig. För att slippa träna fyra dagar i veckan så slog jag ihop rygg och mage med benen och satsade ganska hårt faktiskt. Mina vader var kändes som två kraftiga stenar som spände ut huden när jag lyfte 80 kilo på dem. Men det var inget roligt pass i den meningen, tränade själv, rätt trist om jag ska vara helt ärlig.
Jag som kände mig ganska stolt över att inte vara höstförkyld, till skillnad från många andra, tills igår då jag vaknade med halsont och frös. Jag bet ihop med kortärmad skjorta hela dagen trots att det var lite småkyligt men idag slog jag på stort, långärmad skjorta med cardigan. Jag fryser iaf inte men halsen envisas med att besvära mig trots mitt klädval. Men nu är det dags att göra nån nytta, läsa läxor. Ha det bra.
Jag som kände mig ganska stolt över att inte vara höstförkyld, till skillnad från många andra, tills igår då jag vaknade med halsont och frös. Jag bet ihop med kortärmad skjorta hela dagen trots att det var lite småkyligt men idag slog jag på stort, långärmad skjorta med cardigan. Jag fryser iaf inte men halsen envisas med att besvära mig trots mitt klädval. Men nu är det dags att göra nån nytta, läsa läxor. Ha det bra.
Sitter här i skolan och trixar med min data
Jag sitter i min skola trots att det var ett par timmar sen sista lektionen ringde ut sig själv. Har två möten att infinna mig på, dels ett föreningsmöte och sen ska jag möta biträdande rektor John för att prata igenom avhoppandet av tyskan. Otur att beslutet ska ligga hos den småelake och lite småskrämmande rektorn istället för hos genomhygglige Olle. Med tanke på hur mycket poäng jag har borde det inte vara något problem men med John, ja, läger är minst sagt osäkert.
Läxorna lyser nästan helt med sin frånvaro, det är lungt och under kontroll så jag kan fortfarande slappa och ta det lugnt mestadels. Lite läsläxor är ju inte det mest jobbiga jag vart med om direkt. Sån där skön grej man kan läsa i sängen samtidigt med en nattmacka i ena handen. Jag kanske borde ta mig i kragen och gå till John men fortfarande drar halsen ihop sig och magen gör revolt varje gång jag hör hans namn. Ellinor fick ju redan förra året, troligtvis pga läs- och skrivsvårigheter men om man får ångest(precis som Bergman)av tyska, är inte det ett giltigt skäl då?
Håll tummarna för mig.
Dag 1: Bröst och triceps
Det är oerhört tungt att gå från ett relativt simpelt nybörjar program till ett mer avancerat program på gym har jag erfarit idag. I det simpla programmet kunde man flyta runt och träna alla delar av kroppen så man hann vila upp sig lite mellan benen och armarna. Nu skulle man enbart plåga bröst och triceps, 3 maskiner vardera för varje muskel. Mina armar har protersterat större delen av kvällen. En sån liten uppgift som att skjuta iväg mig i kontorsstolen från skrivbordet får armarna att skrika, böna och be om att lämna dem ifred. Gränsfall om jag ens kommer orka föra mina armar upp till kortläsaren på bussen, kanske kan vara hemma imorgon. Eller så får någon hjälpa mig att lyfta upp min stackars plågade arm.
Om ett par veckor då kommer mina armar så klart att palla för mycket mer och då kan jag hjälpa nybörjare, som jag själv var, att få upp busskortet till läsaren. Imorgon ska jag lära känna ettorna på skolan i en sånt där galet skön fototävling men om det kommer bli lika kul som sist. Det är tveksamt, det krävs mycket för att bräcka den dagen. Jag minns väl själv hur lilla jag som blyg etta var första gången jag had to face tvåor och treor i en samarbetsdag. Men ett och annat ord ska vi väl kunna tvinga ur dom.
Om ett par veckor då kommer mina armar så klart att palla för mycket mer och då kan jag hjälpa nybörjare, som jag själv var, att få upp busskortet till läsaren. Imorgon ska jag lära känna ettorna på skolan i en sånt där galet skön fototävling men om det kommer bli lika kul som sist. Det är tveksamt, det krävs mycket för att bräcka den dagen. Jag minns väl själv hur lilla jag som blyg etta var första gången jag had to face tvåor och treor i en samarbetsdag. Men ett och annat ord ska vi väl kunna tvinga ur dom.
Skolan har börjat igen
I torsdags var det så dags igen att äntra skolans entré och börja ett nytt läsår på Rosendalgymnasiet. Jag såg faktiskt fram emot det, kul att träffa allihop igen. Två nya killar började också, Emil och Philip. Philip är en riktigt trevlig prick, vi satt och pratade till halv fyra imorse på msn innan jag sa hej då för ikväll/idag/imorse. Emil vet jag inte så mycket mer om än att han umgåtts mycket med Axel i klassen. Kanske lär känna även han med.
Anders är nu tillbaks bakom rodret med Nadja så nu kanske vi kan få skutan att gå rakt fram utan några avstickare. Ingen skugga över Nadja som tappert styrt oss fram genom ur och skur. Tony bakom rodret kan dock ge lite allt möjligt. De var kul när de hade oss på uppropet och fixade allt. Men nya schemat får mig att längta tillbaks till sommarens glada dagar bredvid poolen. Börja 8.30, ha fullt med hemska hål och sluta runt 16.30, tre dagar i veckan är inte snäll planering. Men man ska väl inte klaga, barnen i Afrika har det säkert värre.
Idag sitter jag som en barnvakt och väntar på att slänga de små liven till sängs. Mamma och pappa är på en fest som jag också gärna vart på hos min faster. Fast för detta får jag ju som sagt en konsertbiljett till Håkan så man kan väl offra sig. Nu ska jag försöka skriva ihop en krönika till imorrn. Wish me luck!!
Anders är nu tillbaks bakom rodret med Nadja så nu kanske vi kan få skutan att gå rakt fram utan några avstickare. Ingen skugga över Nadja som tappert styrt oss fram genom ur och skur. Tony bakom rodret kan dock ge lite allt möjligt. De var kul när de hade oss på uppropet och fixade allt. Men nya schemat får mig att längta tillbaks till sommarens glada dagar bredvid poolen. Börja 8.30, ha fullt med hemska hål och sluta runt 16.30, tre dagar i veckan är inte snäll planering. Men man ska väl inte klaga, barnen i Afrika har det säkert värre.
Idag sitter jag som en barnvakt och väntar på att slänga de små liven till sängs. Mamma och pappa är på en fest som jag också gärna vart på hos min faster. Fast för detta får jag ju som sagt en konsertbiljett till Håkan så man kan väl offra sig. Nu ska jag försöka skriva ihop en krönika till imorrn. Wish me luck!!
Uggla forever <3 <3 <3 <3 <3
Då har sommarens största höjdpunkt passerat men absolut inte glömts bort. Vilken konsert, vilket drag, det är helt otroligt vilka Uggla- fans det finns i Uppsala. När Amanda Jenssen spelade, hon var hans mycket trevliga förband, var det kolugnt framför scen. Pappa och jag stod relativt långt fram men hennes låtar följdes inte av stora applåder, ingen allsång med i låtarna och det där härliga konsertdraget infann sig inte riktigt. Amanda Jenssen jobbade starkt på scen och hon är faktiskt bra, jag hade absolut inte förväntat mig att hon skulle vara så bra. Synd att hon inte fick nåt bra publikstöd. Fast den skönaste artisten på scenen var ändå hennes gitarrist, vilken kille. Klädd i ridstövlar, nedstoppade mörka jeans, vit skjorta, svart slips och ett pistolhölster hade han också. Jag gillade han ända från det att han gjorde entré lite nonchalant med en cigarett i mun. Under extranumret spelade han t o m med cigaretten i mun, tog ut den och spelade med den i handen. Då kan man lira säger jag bara och istället för en vattenflaska på scen stod det en flaska Mariestads öl bakom honom. Skön kille säger jag bara.
Sen var det långa 50 minuter efter Jenssen till att Uggla dök fram med sitt nya band, vilka killar och vilken artist han är. Inte en död minut, sång nästan konstant och därimellan skämtade han, killen har skön humor. Och när han dök upp var det som nån öppnade en massa burar med vilt folk som rusade fram till scen. Trodde jag skulle bli nertrampad. Då hade jag och pappa förlyttat oss så vi stod drygt 5-6 meter från scen. Såg alla i bandet hur bra som helst, det var underbart. Folk gapade sig hesa med i låtarna, hoppade och viftade med armarna som tokar och applåderna måste ha ekat upp till stan. Så ska det va när man är på konsert. Dessutom följde en obligatorisk t- shirt med hela bandet med mig hem för det extrema priset 220 kronor. Detta måste jag göra om snart igen. 23: e oktober spelar Hellström i Musikens hus, nån som vill hänga med?
Rolig fakta 1: När jag var inne i Fyrishovs entré för att besöka bekvämlighetsinrättningen innan konserten skulle starta så tror jag att basisten Olle, från Ugglas band, gick bara decimetrarna förbi mig och ner mot omklädningsrummena. Fett coolt att ha stått så nära en kändis säger jag bara.
Roliga fakta 2: Hade inga schyssta byxor att åka med till konserten så pappa sa åt mig att ta mina träningsbyxor vilket jag protesterade vilt mot. Det blev träningsbyxor sen iallafall, vad gör man när inget annat finns till hands? Gissa om jag blev full i skratt när Uggla äntrar scenen iförd röda Adidas träningsbyxor. Det lär ju vara ok att gå på konsert i träningsbyxor om artisten själv gör det. Eller så hade Uggla inga andra byxor till hands han med, vem vet?
Sen var det långa 50 minuter efter Jenssen till att Uggla dök fram med sitt nya band, vilka killar och vilken artist han är. Inte en död minut, sång nästan konstant och därimellan skämtade han, killen har skön humor. Och när han dök upp var det som nån öppnade en massa burar med vilt folk som rusade fram till scen. Trodde jag skulle bli nertrampad. Då hade jag och pappa förlyttat oss så vi stod drygt 5-6 meter från scen. Såg alla i bandet hur bra som helst, det var underbart. Folk gapade sig hesa med i låtarna, hoppade och viftade med armarna som tokar och applåderna måste ha ekat upp till stan. Så ska det va när man är på konsert. Dessutom följde en obligatorisk t- shirt med hela bandet med mig hem för det extrema priset 220 kronor. Detta måste jag göra om snart igen. 23: e oktober spelar Hellström i Musikens hus, nån som vill hänga med?
Rolig fakta 1: När jag var inne i Fyrishovs entré för att besöka bekvämlighetsinrättningen innan konserten skulle starta så tror jag att basisten Olle, från Ugglas band, gick bara decimetrarna förbi mig och ner mot omklädningsrummena. Fett coolt att ha stått så nära en kändis säger jag bara.
Roliga fakta 2: Hade inga schyssta byxor att åka med till konserten så pappa sa åt mig att ta mina träningsbyxor vilket jag protesterade vilt mot. Det blev träningsbyxor sen iallafall, vad gör man när inget annat finns till hands? Gissa om jag blev full i skratt när Uggla äntrar scenen iförd röda Adidas träningsbyxor. Det lär ju vara ok att gå på konsert i träningsbyxor om artisten själv gör det. Eller så hade Uggla inga andra byxor till hands han med, vem vet?
Vart tar åren vägen?
Numera är jag inte en liten 16- åring längre utan har tagit steget till att bli en liten 17- åring. Ett år till av förväntan och misslyckanden ska passera för att sen arkiveras i lådan "Simons liv". Men det har börjat bra, födelsedagen var en av de bästa jag haft. Alla gäster var så glada och jag fick så extremt bra saker kändes det som. Lyckan liksom sprudlare i varje del av kroppen för varje paket som slets upp. Jag har fått följande saker iår:
Ny mobil- Nokia 3120.
Ny klocka.
En väska
Presentkort på H&M samt presentkort som gäller på nästan alla Uppsalas butiker.
Gymkort- ska bli en sundare människa och gå ner de kilon som jag gått upp.
5 böcker- "Danslärarens återkomst", "Pyramiden", "Mellan sommrens längtan och vinterns köld", "Faller fritt som i en dröm" och "Fienden". Samtliga i deckar eller thrillergenren.
3 filmer- "Con air", "World Trade Center" och "Ciao Bella". Ciao Bella har blivit lite utav min nya älskling, så underbart söt film och likheterna känns så många ibland men ändå så olika. Den filmen ska jag tvinga mina framtida barn att se och alla i min umgängeskrets.
Fick så klart den klassiska presenten för tonåringar: Pengar.
Presentkort på Jack&Jones.
En T-shirt
Ett halsband.
Tror det var allt, vissa av dessa grejer fick jag ju redan den 2: a. Till alla släktingar och vänner där ute, tack för att ni gjorde min födelsedag utomordentligt bra. Det hade jag aldrig fixat ensam.
Ny mobil- Nokia 3120.
Ny klocka.
En väska
Presentkort på H&M samt presentkort som gäller på nästan alla Uppsalas butiker.
Gymkort- ska bli en sundare människa och gå ner de kilon som jag gått upp.
5 böcker- "Danslärarens återkomst", "Pyramiden", "Mellan sommrens längtan och vinterns köld", "Faller fritt som i en dröm" och "Fienden". Samtliga i deckar eller thrillergenren.
3 filmer- "Con air", "World Trade Center" och "Ciao Bella". Ciao Bella har blivit lite utav min nya älskling, så underbart söt film och likheterna känns så många ibland men ändå så olika. Den filmen ska jag tvinga mina framtida barn att se och alla i min umgängeskrets.
Fick så klart den klassiska presenten för tonåringar: Pengar.
Presentkort på Jack&Jones.
En T-shirt
Ett halsband.
Tror det var allt, vissa av dessa grejer fick jag ju redan den 2: a. Till alla släktingar och vänner där ute, tack för att ni gjorde min födelsedag utomordentligt bra. Det hade jag aldrig fixat ensam.
16 var ett bra år
Om ca 23 min är det exakt 17 år sen lilla jag föddes, för liten var jag med tanke på att jag hade 2 månader för bråttom. För att summera mitt 16: e år så var det ett riktigt bra år faktiskt. Har träffat massa nya människor och fått en massa vänner genom det. Allt tack vare den underbara skolan Rosendal som är fyllt av hur schyssta lärare och elever som helst. Visst ett och annat röttägg finns väl där med men det är så få, så få.
Jag fick äntligen börja övningsköra som jag längtat efter sen 10- 11 års åldern och upptäckte att jag var rätt bra på det efter lite övning. Mycket tack vare mina handledare: pappa, som förmodligen är den bästa förare av alla fordon han kan köra när det gäller att köra mjukt och trafiksäkert men han behärskar även att köra fort som en tok utan att det känns osäkert, min faster som är en av de bästa fastrar man kan tänka sig och farfar som har lärt mig mycket under de få gånger vi kört.
Överlag känns det som att jag utvecklats en del det här året och lärt mig en hel massa så jag har bara positiva saker att ta med mig från det här året, hoppas 17 blir ett lika bra år att minnas. Kanske en stor förändring är på gång, vem vet?
Jag fick äntligen börja övningsköra som jag längtat efter sen 10- 11 års åldern och upptäckte att jag var rätt bra på det efter lite övning. Mycket tack vare mina handledare: pappa, som förmodligen är den bästa förare av alla fordon han kan köra när det gäller att köra mjukt och trafiksäkert men han behärskar även att köra fort som en tok utan att det känns osäkert, min faster som är en av de bästa fastrar man kan tänka sig och farfar som har lärt mig mycket under de få gånger vi kört.
Överlag känns det som att jag utvecklats en del det här året och lärt mig en hel massa så jag har bara positiva saker att ta med mig från det här året, hoppas 17 blir ett lika bra år att minnas. Kanske en stor förändring är på gång, vem vet?
Det närmar sig
Flera saker närmar sig faktiskt men i första hand tänker jag på min födelsedag. På tisdag fyller jag en sån där typisk mellanålder som 14 var, jag fyller sjutton. I princip alla tonår utom 14,17 och 19 är värdefulla.
13= du blir tonåring
14=inte ett skit
15=du får ha obegränsat med sex eller som det också heter: "Byxmyndig"
16=övningskörningsdags
17=inte ett skit
18=körkort, du är myndig, får numera gå på krogen och tar dessutom studenten.
19=inte ett skit.
Så 17 är ingenting ur den synvinkeln mer än ett år äldre och ett år mognare. Men det är klart att det alltid är trevligt att fylla år, det gör man ju ändå bara en dag om året. Inte nog med att födelsedagen närmar sig, snart styr Ugglas turnébuss sin kosa mot Uppsala och Fyrishov. Hans nya band ska få visa upp sig och jag har biljetter. Sist jag såg han hade han Darin och Lena PH med sig i bagaget, synd att han inte lämnade Darin kvar i bagaget dock. Nu ska han ha Amanda Jenssen som förband vilket inte heller är så där överdrivet trevligt. Idoldeltagarna är alldeles för överskattade och når inte upp till Ugglas standard.
Sen är det inte jättelänge kvar tills skolan börjar och vardagens grå rusk är här igen men det ser jag ändå fram emot. Klassen är alltid kul att umgås med men det kommer bli tungt att börja gå upp igen, fördelen är att man får lite rutin på att äta igen. Glöms lätt bort under sommaren. Idag glömde hela familjen att äta lunch då vi var ute och åkte Lennakatten, utom mamma som sov efter att ha jobbat natten till idag. Inte så dumt att ta en sväng ut till Marielund och åta glass, att vi sen fortsatte till Almunge gjorde vi för skojs skull innan det var dags att resa hemåt igen. Imorgon blir det tungt med att gå upp 9 och sen städa inför tisdag. Så godnatt på er.
13= du blir tonåring
14=inte ett skit
15=du får ha obegränsat med sex eller som det också heter: "Byxmyndig"
16=övningskörningsdags
17=inte ett skit
18=körkort, du är myndig, får numera gå på krogen och tar dessutom studenten.
19=inte ett skit.
Så 17 är ingenting ur den synvinkeln mer än ett år äldre och ett år mognare. Men det är klart att det alltid är trevligt att fylla år, det gör man ju ändå bara en dag om året. Inte nog med att födelsedagen närmar sig, snart styr Ugglas turnébuss sin kosa mot Uppsala och Fyrishov. Hans nya band ska få visa upp sig och jag har biljetter. Sist jag såg han hade han Darin och Lena PH med sig i bagaget, synd att han inte lämnade Darin kvar i bagaget dock. Nu ska han ha Amanda Jenssen som förband vilket inte heller är så där överdrivet trevligt. Idoldeltagarna är alldeles för överskattade och når inte upp till Ugglas standard.
Sen är det inte jättelänge kvar tills skolan börjar och vardagens grå rusk är här igen men det ser jag ändå fram emot. Klassen är alltid kul att umgås med men det kommer bli tungt att börja gå upp igen, fördelen är att man får lite rutin på att äta igen. Glöms lätt bort under sommaren. Idag glömde hela familjen att äta lunch då vi var ute och åkte Lennakatten, utom mamma som sov efter att ha jobbat natten till idag. Inte så dumt att ta en sväng ut till Marielund och åta glass, att vi sen fortsatte till Almunge gjorde vi för skojs skull innan det var dags att resa hemåt igen. Imorgon blir det tungt med att gå upp 9 och sen städa inför tisdag. Så godnatt på er.
Google har allt
Igår var en trevlig dag. Jag var iväg till det nya gymet i Storvreta för andra gången och tränade en dryg timme med Emil och så lyckades jag tigga åt mig ett halvårskort i födelesdagspresent av mamma och pappa så nu ska här tränas till svetten och blodet rinner nerför min kropp. Senare på kvällen var jag med P hemme hos honom. Vi tittade på internet, spelade musik och sen gick vi ut ett tag. Jag misslyckades med att få han att uppskatta Håkan Hellström och The Rolling Stones, grabben har ingen musiksmak. Amy Diamond kan väl knappt kallas för artist?
Sen gick vi ute i den storvretianska natten i ett dött och ödsligt mörker. Det var nästan för dött för att va Storvreta, vi lyckades bara höra nåt ungdomsdrägg skrika då och då långt bortom vårt synfält. Sen efter det åkte jag hem. Jag hade en lång konversation med Jenny som brast ut i asgarv åt en grej hon hittade på internet. Går man in på google- bilder och söker på olycklig kärlek så kommer det upp en bild av mig på första sidan. Alla som känner mig förstår varför Jenny garvar och mer tänker jag inte säga om det. Det var med en känsla av vemod och garv som jag såg det. Vemod för att andra kan ha kul åt min otur och garv för att det var så överrakande.
Prövade söka på mitt namn på bilder och då kom jag överraskande nog också med på förstasidan trodde jag inte, det hade ju vart ganska skrattretande om jag bara vart på första sidan till olycklig kärlek. Vilka paralleler folk måste dra fast det ligger ju väldigt mycket sanning i det så. Idag har jag vart på Lennakatten btw, inte mycket att besrkiva och har inte lyst med det heller för jag tror ingen som läser har nåt intresse av det iallafall så. Det skulle inte jag ha. Sov gott
Sen gick vi ute i den storvretianska natten i ett dött och ödsligt mörker. Det var nästan för dött för att va Storvreta, vi lyckades bara höra nåt ungdomsdrägg skrika då och då långt bortom vårt synfält. Sen efter det åkte jag hem. Jag hade en lång konversation med Jenny som brast ut i asgarv åt en grej hon hittade på internet. Går man in på google- bilder och söker på olycklig kärlek så kommer det upp en bild av mig på första sidan. Alla som känner mig förstår varför Jenny garvar och mer tänker jag inte säga om det. Det var med en känsla av vemod och garv som jag såg det. Vemod för att andra kan ha kul åt min otur och garv för att det var så överrakande.
Prövade söka på mitt namn på bilder och då kom jag överraskande nog också med på förstasidan trodde jag inte, det hade ju vart ganska skrattretande om jag bara vart på första sidan till olycklig kärlek. Vilka paralleler folk måste dra fast det ligger ju väldigt mycket sanning i det så. Idag har jag vart på Lennakatten btw, inte mycket att besrkiva och har inte lyst med det heller för jag tror ingen som läser har nåt intresse av det iallafall så. Det skulle inte jag ha. Sov gott
Magiskt men tragiskt
Det är en väldigt fin låt faktiskt, "Magiskt men tragiskt" av Håkan Hellström. Jag hade lite trist denna regniga dag så jag satt och tittade på texterna som Håkan sjöng från "Känn ingen sorg för mig Göteborg". Jag satt och lallade med lite och insåg att han har väldigt vackra texter. Fruktansvärt deppiga egentligen och verkar mest handla om förlorad vänskap och kärlek. Typ det viktigaste i hela livet förlorar han igen och igen för varje låt som går, oftast på grund av att han verkar slarva bort vänskapen och kärleken. Men jag gillar låtarna iallafall, oavsett hur tragiska de är. De är lixom lite magiska(nuförsökte jag vara lite rolig)
Undrar om lilla Håkan har haft en så svår ungdom som hans texter beskriver och att han tar ut all den smärtan genom att sjunga falskt om det och stundtals skrika ut budskapet. Ja, han tjänar ju bra på det så varför inte. Det var ju så bluesen bildades nästan. Ghettomänniskor från USA som inte hade det så lätt, satt i en gränd och luktade på den miserabla misären klinkade på några strängar och berättade om deras tuffa vardag. Det smålde ju som smör och helt plötsligt satt det inte längre i den miserabla gränden så Håkan kanske tänkte likadant. Förrutom att han kommer från Göteborg och inte USA, inte levde i ett sånt ghetto och behövde nog inte slita 12 timmar om dan för en skitlön.
Dessutom spelar ju Håkan inte jazz utan mer pop men texterna är inte så långt ifrån varandra ändå. Lite tragiska om hur svårt det är. Well keep up the good work Håkan 'cause most people like it.
Dags att ta tag i sitt liv
Jag ska börja träna. Det beslutet har jag äntligen fattat då det äntligen har öppnat ett gym i Storvreta. Det var grymt skönt faktiskt, löpa på band, cykla och olika muskelövningar. Jag bevisade för mig själv att jag hade orken kvar till sånt. Fast en bodybuilder tänker jag inte se ut som, det är lite äckligt med folk som har muskler större än huvudet. Jag ska bara hålla mig i form och skaffa mig lite större muskler. Så alla ni i Storvreta borde också börja träna så att gymet får stå kvar där det står.
Köpte lite nya kläder i måndags. En Batistini cardigan från Dressman och en t-shirt och skjorta från Jack & Jones. Riktigt sköna kläder faktiskt och snygga. Märkeskläder sitter bra mycket snyggare har jag upptäckt men att ha råd med bara såna kläder, det är en riktig fantasi det. Först måste jag bli känd och rik, eller mina föräldrar så..som sagt det är en fantasi. Jag får nöja mig med enstaka snygga märkeskläder då och då. Spelar ingen större roll för mig så länge det är snyggt och funktionsdugligt är jag nöjd. Sen kan det stå vad det vill på lappen till plagget.
Köpte lite nya kläder i måndags. En Batistini cardigan från Dressman och en t-shirt och skjorta från Jack & Jones. Riktigt sköna kläder faktiskt och snygga. Märkeskläder sitter bra mycket snyggare har jag upptäckt men att ha råd med bara såna kläder, det är en riktig fantasi det. Först måste jag bli känd och rik, eller mina föräldrar så..som sagt det är en fantasi. Jag får nöja mig med enstaka snygga märkeskläder då och då. Spelar ingen större roll för mig så länge det är snyggt och funktionsdugligt är jag nöjd. Sen kan det stå vad det vill på lappen till plagget.
Hej igen
Efter en välbehövlig paus från allt bloggande tänkte jag börja igen. UNT bloggen var en helt ny stil av bloggande från min sida som jag nog tänker fortsätta med lite smått, inte just i det här inlägget men...
Dagarna har fortsatt i maklig takt och större delen av den här veckan har spenderats hos farmor och farfar heller med farmor och farfar. Måndagen var hela familjen+farfar till Furuvik. Kom fram till att det var nog 6 långa år sen sist så man kände ju knappt igen stället. Hade ingen aning om att entrén var så sjukt stor. Såg runt på allt med större delen av tiden spenderades på tivolit. Jag har aldrig åkt så mycket av allt som gick att åka då, prövade allt, även sånt jag aldrig vågat mig på förr. Är fett taggad på Gröna Lund nån gång nu, nån som är på? Eftersom farfar inte fick plats i våran bil åkte vi i 2 bilar så jag tog tillfället i akt och övningskörde med farfar. En sprillans bil är ju alltid en sprillans bil. Det blev allt från småväg till motorväg(premiär)
TIsdag njöt man hemma i värmen och onsdag och torsdag var det bad, sola och spela hos farmor och farfar. Pappa brände sig sönder totalt så nu är han lika röd som gamla Sovjet. Mathias fyllde även år i torsdag så vi var dit en stund och hälsade på. 18 långa år har han levt nu. Fredag städades det.
Igår firade vi min kusin som blev nitton, en dag i efterskott och mammas sida firade mig 10 dagar i förskott. Det blidde 700 kronor, 200 kronor på Jack & Jones och filmen "Ciao Bella". Moustafa och jag påminner om varandra, inte namnet, inte hudfärgen, inte hårfärgen, inte stilen men båda har/hade vart singel hela livet och längtade efter att träffa den rätte.
Idag var det stor släktträff på pappas sida. Gammelfarmor och gammelfarfar firade 45- årig bröllopsdag så det var barn med respektive, barnbarn med respektive och barnbarnsbarn, vi hade iallafall inga respektive att visa upp...än. Eller jag är ju äldst så det ligger väl på mig. Både kul och läskigt med såna stora träffar. Det kan komma fram nån och krama om en och säga "Hej Simon". Man svarar förstås och sen står man och funderar på vem tusan det där var. Sen tröttnar man och frågar vem som helst man känner igen vem det var och suckar och säger "Såklart" när man får höra vem det var.
Dagarna har fortsatt i maklig takt och större delen av den här veckan har spenderats hos farmor och farfar heller med farmor och farfar. Måndagen var hela familjen+farfar till Furuvik. Kom fram till att det var nog 6 långa år sen sist så man kände ju knappt igen stället. Hade ingen aning om att entrén var så sjukt stor. Såg runt på allt med större delen av tiden spenderades på tivolit. Jag har aldrig åkt så mycket av allt som gick att åka då, prövade allt, även sånt jag aldrig vågat mig på förr. Är fett taggad på Gröna Lund nån gång nu, nån som är på? Eftersom farfar inte fick plats i våran bil åkte vi i 2 bilar så jag tog tillfället i akt och övningskörde med farfar. En sprillans bil är ju alltid en sprillans bil. Det blev allt från småväg till motorväg(premiär)
TIsdag njöt man hemma i värmen och onsdag och torsdag var det bad, sola och spela hos farmor och farfar. Pappa brände sig sönder totalt så nu är han lika röd som gamla Sovjet. Mathias fyllde även år i torsdag så vi var dit en stund och hälsade på. 18 långa år har han levt nu. Fredag städades det.
Igår firade vi min kusin som blev nitton, en dag i efterskott och mammas sida firade mig 10 dagar i förskott. Det blidde 700 kronor, 200 kronor på Jack & Jones och filmen "Ciao Bella". Moustafa och jag påminner om varandra, inte namnet, inte hudfärgen, inte hårfärgen, inte stilen men båda har/hade vart singel hela livet och längtade efter att träffa den rätte.
Idag var det stor släktträff på pappas sida. Gammelfarmor och gammelfarfar firade 45- årig bröllopsdag så det var barn med respektive, barnbarn med respektive och barnbarnsbarn, vi hade iallafall inga respektive att visa upp...än. Eller jag är ju äldst så det ligger väl på mig. Både kul och läskigt med såna stora träffar. Det kan komma fram nån och krama om en och säga "Hej Simon". Man svarar förstås och sen står man och funderar på vem tusan det där var. Sen tröttnar man och frågar vem som helst man känner igen vem det var och suckar och säger "Såklart" när man får höra vem det var.
