simpan1

Några har börjat summera året redan men jag tycker det är lite förhastat. Det är ju ändå ett dygn kvar och jag tänker chansa på att jag hinner med en imorgon istället för redan nu. Jag vet ju faktiskt inte vad som väntar runt hörnet denna natt. Kanske något livsavgörande? Då vore det ju dumt att missa den i när den mest troligt skulle komma att prägla hela året. Jag har absolut inga såna förväntningar eller illusioner men tänker ändå inte avskriva tanken fullt ut. Mest för skojs skull.

 

Två nätter har nu avklarats och en återstår innan det ska bli ett nyårsfirande som förhoppningsvis håller samma höga klass som förra året. Samma gäng och samma ställe talar väl för att det faktiskt kan bli så. Dock med skillnaden att vi nu tar med oss något eget att tugga på och jag ska ta mig friheten att knåpa ihop en italiensk tomatsallad som förhoppningsvis ska smaka tillfredsställande. 

 

Apropå nätterna så har jag blivit överraskad själv över hur bra det funkat. På två hela nätter har jag inte vart trött alls utan det har funkat hur bra som helst. Förut var jag snudd på helt död mellan 3 och 4 men något sådant har jag inte märkt av alls. Sen att man är lite så där sjuk i huvet vid 5- snåret och producerar en oändlig ström av ordvitsar och andra dåliga skämt kan man ju alltid se som en trevlig bonus. Det är väldigt lustigt. Och som jag kanske påpekat någon gång så snudd på svor jag att aldrig mer jobba natt när jag lämnade hotellet. Fy för den tröttheten! Men nu känns det som att det är ju det mest naturliga att göra nästan. Klockrent helt enkelt! Imorrn ska jag producera en sentimental årskrönika (kanske) åt er. Tills dess: Ha det bra!

Nu har jag vart så där exceptionellt duktig på att inte blogga igen. En liten förmåga jag har och jag vårdar den givetvis ömt och planerar hela tiden på hur jag ska bli bättre på den genom en massa övning och så vidare. Man ska liksom inte fly sina förmågor tycker jag. 

 

Hur som helst så har nu julen vart här och den for förbi en flygande fläng i vanlig ordning. Jag lyckades kombinera julfirande med jobb utan några som helst problem och var först hos min mor på förmiddagen, jobbade några få timmar, åkte till pappa, sov över och jobbade en hel kväll, åkte hem till mamma och vips så var det annandag jul. De sista julklapparna delades ut och öppnades, den sista julmaten åts, det sista storhelgstillägget delades ut och efter ett kvällspass var julen så gott som slut. Den har vart bra tycker jag. Lite omständigt att fara runt en hit och en dit men ändå på det stora hela lugnt och behagligt. 

 

Har nu påbörjat min testperiod på tre arbetsnätter och eftersom jag sökt nattgruppen är det högst intressant att se vad man har att göra med. Och efter att ha vaknat nu efter första natten känner jag mig mycket nöjd. Passet igår var riktigt bra och det ända man möjligen skulle kunna klaga på var att det var en del dötid. Men jag har det mycket hellre så än stress och jäkt. Så det ska absolut inte klagas! Nu är det dags för lite "frukost" innan middagen om några timmar. 

Igår efter jobbet for jag till Gävle i en rasande fart (med tåg går det undan) och hängde med Camilla under större delen av dagen. Vi for till Valbo fram och tillbaka samt käkade kinabuffé och hade det allmänt bra helt enkelt. En trevlig dag inför den lediga helgen innan det blir en veckas intensivt jobb. Men när jag skulle fara hemåt och Camilla resa till Falun så bestämde sig järnvägsnätet för att lägga av lite grann så där mellan Gävle och Storvreta. Så jag blev rätt så strandad. Ajdå, tänkte jag. 

 

Men med lite sans kvar så ringde jag pappa som turligt nog var hemma och det blev att jag spenderade natten där eftersom det inte blev någon ordning på kaoset förrän vid midnatt och då sov jag redan väldigt gott efter att ha gått upp 2.20 redan. Så det blev en heldag i Gävle och det var väldigt trevligt ändå. Idag blir det spelkväll i Vattholma som jag inom alldeles kort ska fara iväg mot. Sen är det i princip bara julfirandet kvar att ta itu med. Så om jag inte skriver något mer elegant litet meddelande från den här bloggen så vill jag önska alla läsare en riktigt god jul!

Häromveckan ansåg jag mig ha en extrem tur i tillvaron och den där karman som så ofta efterfrågas av alla och envar tycktes lysa över mig. Jag hamnade bra bland förarna i Tierp för att välja grupp och kommer med 98% säkerhet få den grupp jag sökt i första hand och trots att jag fått för mycket pengar i lön sen jag började fick jag behålla överskottet utan krusiduller. Helt plötsligt kändes livet lekande lätt och allt för bra för att vara sant. Kan Simon verkligen ha så mycket tur? Ja, det kunde han tydligen. 

 

Den här veckan har absolut inte vart dålig och det är inte så att jag förlorat min valplats, tappat bort pengarna eller fått några tråkiga besked som cancer eller liknande men turen har vänt en anings kan man nog säga. I söndags halkade jag som sagt ner på spår 4 i Tierp (och jag höll på att göra en liknande vurpa idag) men igår skadade jag mig, om inte fruktansvärt illa, så väldigt smärtsamt ändå. Skulle gå från bangården i Gävle efter att ha lämpat av mitt tåg på ett av spåren och började spatsera lite lätt mot kontoret i godan ro. Ringde vår drift och skulle precis samtidigt ta mig över en halvmeter hög snövall som vetter mot en parkeringsplats man måste gå över för att nå vår rastlokal. Givetvis trampar jag fel, trampar igenom vallen och slår i smalbenet mot järnräcket som bilarna frontar sig in mot när de parkerar. Höll nästan på att ramla igenom och det kändes rätt bra kan jag säga. Värker på rätt bra idag med så jag gränslade snövallen med största försiktighet idag kan jag erkänna. 

 

Igår lyxade jag till det med Burger King till middag som för omväxlings skull gjorde mig något besviken. Hamburgaren var lite kall men pommes fritsen höll i vanlig ordning mycket god kvalitet. Och på det stora hela smakade det bättre än korv och makaroner som annars hade vart det tänka målet. Men var högst medveten om att jag var skyldig Emil en meny där så när jag ändå var sugen kändes det som ett sunt alternativ till att bjuda igen. Imorrn börjar arbetspasset 3.23. Jag är trött redan...

Det är svårt att avgöra vad man ska kalla tiden på dygnet när man ställer uret på 1.40 för att gå upp. Tog sista tåget upp för att kunna börja lite lagom vid 3.48 för ett lagom tågpass fram till 11. Så läggdags var till och med före barnprogramen på TV vilket kändes lite udda måste medges. Men jag lyckades sova ändå och det mest troligt för att jag sovit lite halvt till och från i veckan. Spänd inför den stundande julen eller så är det kanske så enkelt att jag jobbat lite för mycket och inte riktigt kommit ner i varv ännu. Jag hade en himla skön tupplur när jag väl kom hem sen åtminstone och tror jag kommer somna gott ikväll. 

 

Började tjänstgöringen lite snygg med att halka när jag skulle gå ner från plattformen i Tierp och gå ut till mitt tåg som stod på ett av uppställningsspåren. Slutade med att jag ramlade ner på spåret istället och fick resa mig lite genant och tänka "Hoppas att ingen såg mig". Lite så som man gör när man halkar mitt inne i centrala Uppsala med skillnaden att det här var strax efter fyra på morgonen i Tierp och de enda som var vakna mer än jag var plogbilsförarna. Och de befinner sig ju aldrig på tågspåren så jag slapp skämmas den här gången. Tacksamt nog fick sig bara mitt ego sig en törn och vare sig ben eller armar bröts. Ibland har man tur. 

 

Rekord i passagerarantal hade jag idag också! Från Uppsala till Tierp gick det på en enda person i Örbyhus som skulle till Tierp så det var i det stora hela ett tomtåg. Gled förbi alla andra stopp och höll tidtabellen felfritt som sig bör. Och det trots ett skaplig snöfall! Inget "Jävla SJ" den här gången inte. Men nu är jag alldeles för trött och okreativ för att skriva något mer vettigt så jag sätter punkt här. 

Ska jag skriva? Vad ska jag skriva? Jag har en blogg men inte så mycket fantasi. Ska jag skriva om tåg...igen? Nja, kan väl försöka med något annat. Kan ju bara nämna så här i förbifarten att jag körde till Sala för första gången igår helt själv och det hela två gånger! Det var trevligt och tidtabellen låg schysst. 

 

Snart är det jul! Började ta tag i julbestyren idag med att beställa en gemensam julklapp till mina syskon och ska försöka fixa resten under dagen eller imorgon som bestämt också är en ledig dag. I övrigt så är detta en dag där jag tar igen det som gått försummat under den intensiva jobbperioden förra veckan. Tvättkassen skapligt full med såväl privata som uniformskläder för att inte tala om underkläder...Dagens lärdom är att småtvätta även när man arbetar. Städa lite försiktigt måste jag också göra men i övrigt tänker jag ta det lugnt så det förslår. Det är jag värd! Eller vad säger ni? 

Dagen som jag tog som övertid gick faktiskt förvånansvärt bra och smärtfritt så jag behöver inte tråka ut er med att berätta om en i stort sett vanlig dag på jobbet. Såna har ni ju faktiskt läst om förut. Det som däremot kan vara värt att notera är att det var min sjunde arbetsdag i följd igår så jag var lite småtrött rent mentalt efter det och jag gjorde inte så många knop efter att ha kommit hem igår. Det blev en film, ryggläge och ostbågar samt en tidigt sänggång. Avslutade dessutom arbetspasset med att gräva fram bilen från sitt vinteridé efter att ha spenderat två dagar i det snöiga Tierp. Stackarn! 

 

Idag har det vart i flyttartagen återigen. När ska det ta slut med alla dessa flyttar hit och dit? Nåväl, mormor och morfar skulle få ner bohaget till gamla kära Himmelsvägen (som inte ens luktar Andersson längre...) så det har vart en del bärande och kånkande med morbröder och mor och det vankas några timmar till av den varan imorgorn. Hade gärna sovit en stund imorrn men jag är alldeles för hjälpsam för att låta bli så jag offrar några timmar innan dagens andra evenemang besöks: 

Det årliga julbaket! Vår stolta tradition, som instiftades under gymnasiet, ska fortleva för all framtid tror jag vi alla bestämt oss för mentalt. Så givetvis ska det bakas även i år i sedvanlig ordning och även ätas skinkmackor med gröt och grejer. Snudd på bättre än självaste julafton kan jag tycka. 

 

Apropå julafton så ska den arbetas på men dock ganska lagom med ett kort pass från 11.54 till 16.25 så det blir väl lite både före och efter. Det är bara Kalle som missas och det svider lite i själen faktiskt kan jag villigt erkänna. Däremot kan jag fira nyårsafton och det betyder massor för min del faktiskt så jag har fått det bra förspänt. Och inför gruppvalet har jag fått det riktigt, riktigt bra. Ligger på 7: e plats av förarna i Tierp och kommer nog kunna glida in alldeles perfekt på nattgruppen som jag suktar efter. Att bara behöva köra bil en gång på 4 veckor är ju extremt mycket kanonbra.

Redan när jag gick upp imorse/inatt förstod jag nästan direkt att det kommer bli problem idag. Och jag fick rätt. Det har mer eller mindre snöat konstant sen igår eftermiddag och än håller det på. Vi pratar gigantiska mängder snö och en järnväg som inte presterat på topp. Är underhållet eftersatt? Det är tydligt. 

 

Men vi ska inte klaga allt för mycket för det har synts på växlarna att föreberedelser hade gjorts för vintern men vissa saker kan man inte förutse och denna väderlek är inte att leka med. Notera ordvitsen! Snö och vind orsakar kaos och allt från bussar till flyg har mer eller mindre stått still (kanske plogbilarna med?). Så idag blev min tur förändrad bland annat på grund av stora förseningar och jag fick vid två tillfällen ta med mig en kvast ut och kika på växlar. Två erfarenheter rikare än förut och utan allt för stora problem eftersom växlarna låg som de skulle turligt nog. 

 

Många började beskylla SJ som åter få stå med skamstruten på sig utan att ha gjort något. De är bara ett oskyligt offer för hårt väder och eftersatt underhåll precis som vi andra men många av gemene man tycker att all skit kan slängas i den riktningen och ibland med argumentet "Att det är ju statligt". Problem under vintern tror jag vi aldrig kan undkomma hur mycket vi än förbereder oss utan man får helt enkelt leva med det. 

 

Imorrn är det dags igen. Jag skulle vart ledig men igår tog jag på mig övertid utan att veta om att det skulle bli så här så lärdomen måste vara att planera din övertid efter väder. Det här var en felsatsning och nu är det nog bäst att jag sover så jag orkar med...

Man ska inte skriva om när något går bra för då ändras det rätt drastiskt. Inte så att våra tåg vart hemskt drabbade men några förseningar, och annat strul, har det blivit på grund av bland annat frysta växlar. Annat som hänt var ett SJ- tåg som körde mot stopp i Skutskär vilket förorsakade en del problem, jag fick ta ut 2 timmar övertid och gå dörrstängare på grund av detta, ett av fotstegen hade så mycket is på sig så det fastnade, dörrar fröst fast, fick nödöppnas och sparkas upp, frontvärmen funkade inte så det blev en fin hinna på rutan som givetvis inte gick att att få bort eftersom inte heller vindrutetorkaren fungerade. 

 

Idag fick jag också ta ut två timmar övertid eftersom två tåg drabbades av varmgång, olyckligtvis SJ som knappast behöver mer negativ massmedia, så bara ett spår  var öppet mellan Uppsala och Knivsta vilket förorsakade en del förseningar. Så jag fick köra en studs åt min kollega som inte skulle ha fått tillräckligt lång rast annars. Men sen senaste inlägget, bör tilläggas, har det snöat en hel del och idag chockades vi med mer än 20 minusgrader. Inte jätteskönt på något vis men tack vare dagens strul blev jag åtminstone nyttjad på min jour (och dessutom till det jag ska göra). Dock fann jag det inte särdeles underhållande att behöva vada ut i vadhög snö för att hämta mitt tåg i söndags men det är lika bra att ta vintern den hårda vägen direkt. Desto mer erfarenhet till nästa vinter som lokförare. 

 

E4: an var dessutom ovanligt snörik i helgen och efter Månkarbo var snön så pass omfattande att man fick nöja sig med den makliga farten 70 km/h ända fram till Tierp. Så för säkerhets skull startade jag en timme före jag började och den timmen var skön att ha i ryggen. För tiden gick och jag var ändå inte framme förrän runt en kvar innan jag skulle påbörja tjänstgöringen. Vinter är inte så roligt...Särskilt inte när man tvingas skrapa och borsta bilen jämt och ständigt. Sommaren känns väldigt avlägsen