simpan1

Vissa dagar är bättre än andra och rent generellt får jag nog säga att idag har vart en sån dag. Provet som gjordes på T44 på förmiddagen avklarades snabbt och med enbart ett fel (även om sättet som det talades om för mig gjorde mig förbannad) och även om jag ibland pratade snabbare än jag tänkte vilket ledde till skratt från mina kära klasskamrater, lite frustread över mig själv blev jag (sån dag idag!), så får jag nog säga att skoldagen var mycket bra. Lite väl mycket dötid före och efter provet var väl det enda. Vi började nosa lite på ellok och ska ju då behandla Rc2 och Rc3 de resterande veckorna och jag hoppas givetvis att det ska gå lika bra.

Fördelen med dagen som sådan var att Bengt tyckte att det var lagom att runda av vid halv två och ingen hade några invändningar mot detta. Jag liftade med Västeråsarna och tog tåg från Västerås (stadens lägsta punkt besågs) vilket säkerligen var 40 spänn billigare och 2-3 timmar i resväg sparades vilket gjorde att jag kom hem tidigt. Skönt! Deklarationsblanketten hade dessutom kommit och när den visade att jag skulle få tillbaka hela 7034 kronor blev jag glatt överraskad eftersom jag trodde att jag som mest skulle få en symbolisk summa. Och detta rullar ju in runt midsommar tillsammans med lön från DSB så detta kan ju bli redigt bra. Nu är det galet nog bara 5 veckor kvar i skolan sen är det slut...sen är det verklighet...Jag både längtar och förfasas. Vad är det med mig som gör att ju närmare slutet man kommer desto mer nervös blir jag? Och ju närmare slutet man kommer desto mer inser jag hur jag egentligen trivs med det jag har. Igår kom jag på mig själv med att tänka att jag kommer sakna lägenheten i Hallsberg. Det var en oväntad tanke. Men jag vet också att det skimret brukar lägger sig. För till sist och syvende så är det lokförare jag vill bli även om det finns en grupp på ca 23 personer vid namn YH16 som kommer att saknas.

Jag känner att jag missat stor humor som producerats i Sveriges Radio. Min käre rumskompis satt idag med en polare och lyssnade på "Hassan", med bland annat Kristian Luuk och Fredrik Lindström, där de ringer och busringer till olika personer och svenska institutioner med rent absurda och klockrena kommentarer och historier. Jag kände till att "Hassan" fanns men att det var så roligt hade jag ingen aning om! Bara nu ikväll har jag producerat skratt som kommer få mig att leva i åtminstone 20 år längre än den redan beräknande livslängden.

En favorit är när Fredrik Lindström ringer till ett av SL: s bussgarage och undrar om de saknar någon buss eftersom kompisarna gett honom en buss i 30- års present, den okända personen som ringer till Pressbyrån och berättar att det en kund tidigare handlat bara var på skoj, Fredrik Lindström som ringer gatukontoret och säger att några tänker riva hans korvkoisk i Gubbängen samt Henrik Schyffert som ringer till en psykolog och berättar att han är mytoman och vill botas men har svårt att hitta en tid eftersom han ska träffa både kungen och Anders Glenmark. Har du liksom jag aldrig hört "Hassan" så gå in på youtube och skratta dig smått fördärvad. Och det är inte bara ett tips det är en direkt order.

Idag var företaget Veolia på besök på skolan. Veolia är ett företag som kör all möjligt transport i vårt avlånga land men just till skolan kom deras tågavdelning, som efter att DSB First konkade, kör Öresundstågen i Skåne med omnejd. Lyssnar gör man ju alltid trots att jag har mitt på det torra vad gäller jobb och jag är ju inte särdeles intresserad av regionen som det handlar om. Deras lönestege gav mig dock en smärre chock!

Jag kommer med största sannolikhet får utbildningslön från DSB och den låg ju på den inte alls dumma nivån av 20 500 i månaden och då smackar Veolia till med 25 000 vilket kommer vara min ingångslön när jag väl börjar jobba. När deras förare väl börjar jobba är lönen 30 000! Och efter två år har de ca 33 400 medan min slutlön kommer hamna på runt 31 000 efter hela 4 år. Nu vill jag inte påstå att att DSB på något det vis har en dålig lönestege för den ser mycket tillfredsställande ut för en fattig student som mig själv. Men Veolia gjorde att jag nästan satte tungan i halsen och fick mig att tänka "Hur är detta möjligt?". Men oavsett vart man börjar i den här branschen så har man en lön som är väldigt bra och inte på långa vägar är fy skam!

Helger går ju som bekant fort och här sitter jag på söndagskvällen och har precis beställt biljett för resan hem imorgon. Ännu en Hallsbergsvecka är på intågande och denna gång vankas det utgång på onsdag. Väldigt trevligt tycker jag.

Jag inser nu att jag dessutom levt i en falsk bubbla av hopp om att Saab inte gått under men jag har nu börjat inse att mitt favoritmärke förmodligen aldrig mer kommer resa sig ur askorna. Fågeln Phoenix har dött för många gånger och askan går inte längre att återanvända. På något vis kändes inte begäran om konkursen verklig och jag trodde verkligen att Saab skulle få luft ur respiratorn innan pluggen drogs ur som så många gånger förut men nu verkar det faktiskt vara slut. Trollhättan kommer inte längre vara känd som staden som tillverkar Saab utan staden som tillverkade Saab en gång i tiden. Allt detta blev realitet när Top Gear hade ett avslutningsavsnitt till Saab där de goda egenskaperna prisades och de dåliga dissades. För hur förblindad jag än må vara av skimret från lejonfalken (kommer verkligen inte på namnet på den mytologiska varelsen) så inser även jag Saabs brister likaväl som jag ser deras fördelar.

Ledsamt kan jag nog bäst beskriva avsnittet som. Jag blev snudd på gråtmild vilket ju faktiskt säger en hel del om vad jag tycker om detta bilmärke. Män och deras bilar som kvinnors eviga mantra brukar låta. Den eviga underdogen gick till slut under och vi som kör Saab, som för övrigt enligt en undersökning ska vara de mest välutbildade bilförarna, får fälla en tår, vrida om tändningen i golvet och köra mot den nedåtgående solen. Farväl Saab!

Ja, den här veckan har den mesta av tiden av lektionerna spenderats med att prata om loket T44 som är ett dieselelektriskt lok byggt någon gång i slutet av 60- talet. Till utseende kan det i närmast liknas vid en krokodil med en lång käft. Det är med andra ord ett lite häftigt lok om man vill uttrycka det så. Dock har ämnet i sig vart väldigt intressant och jag känner att jag har lärt mig väldigt mycket, och inte bara om loket, utan om motorer överlag. Det här ämnet är i allra högsta grad vår lärare Bengts största styrka där hans kunskaper går ner i detaljnivå.

Vad innebär dieselelektriskt lok då? Jo, T44 har en tvåtakts tolvcylindrig dieselmotor tillverkad av General Motors som driver en generator som genererar ström till 4 traktionsmotorer (elmotorer) som driver loket framåt. Enkelt förklarat fungerar motorn som en kontaktledning istället. Så det är inte dieselmotorn i sig som driver fordonet utan det är snarare en indirekt orsak till den egentliga drivenheten. Men motorn är väldigt viktig och vi har fått lära oss ett otal delar och manicker i den. Vi gick även ut en stund och inspekterade en T44 i det vackra vårvädret som invarderas oss i veckan. Det var inte allt för dumt kan jag tillägga.

Apropå järnväg så begriper jag inte folks klag på SJ (oftast har folk inte ens åkt med SJ) för idag så gled jag iväg med ett tjusigt litet tåg på ett lok och tre vagnar från Hallsberg som höll tidtabellen galant hela vägen till Stockholm där det dessutom var tidigt med ett flertal minuter. Föraren imponerade stort dessutom med klockrent mjuka inbromsningar. Den tidiga ankomsten gjorde att jag hann med ett halvtimme tidigare tåg där även den föraren imponerade stort med sina mastiga två lok och 8 vagnar med sköna inbromsningar. Jag hann med en buss och hade helt plötsligt tjänat en timme i ankomstid. Skulle SJ vara dåligt? Jag tycker faktiskt inte det.

Man kan säga att dagen började något skeptiskt, med för lite sömn i systemet såg jag hur det började snöa utanför fönstrena där jag inom kort skulle gå till bussen. Jag kunde inte tänka mig en värre start just då. Men det gick bra ändå och bussen gick mer eller mindre i tid och inga strul med tågen kunde skönjas. De sörmländska åkrarna for förbi utanför med sina röda stugor och när tåget rullade in i Hallsberg var det till strålande sol och X2: ans display lovade 7 varma (nåja) grader. Gud så skönt tänkte jag men promenaden till skolan blev ändå inte så agnenäm när det mer eller mindre blåste storm. Jag fick faktiskt hålla i baskern några gånger. Denna blåst hängde i sig på vägen hem också. Suck!

Ämnet då kring lok var rätt intressant. Idag pratade vi lite om förbränningsmotorer i största allmänhet på både diesellok som motsvarande på bilar med både bensin och diesel som färdmedel. Jag har nog inte lyssnat så noga på länge eftersom detta i högsta grad intresserar mig eftersom jag ju faktiskt har min egen förbränningsmotor hemma. Detta ska vi då sen slipa ner till detaljnivå som heter duga och vi ska även klättra på lok och undersöka. Det låter lovande minst sagt. Fick även en snabb glimt av nya klassen som gav ett seriöst och bra intryck. Blir nog lokförare av de också en dag ska ni se. Till veckan verkar det som att det blir bowling och nästa vecka krogen. Awesome! (Och den här gången undviker vi postlådorna Andersson!)

Imorrn ska tåget till Hallsberg, det som jag på facebook en gång citerade som framtidens tåg med hänseende till min kommande yrkeskarriär, tänk om jag vetat då att jag redan satt på det när jag började åka Upptåget till och från Arlanda. För att återknyta till den inledande frasen så är det dags för lite skola igen efter tre veckors lärorik och bra praktik som genererade i trevlig betygsättning. Så jag har inga klagomål utan det flyter på precis som man vill att det ska. Blir förmodligen tillsvidareanställning direkt vilket känns väldigt tryggt och bra, anställd redan till nästa praktik och får utbildningslön som genererar en stadig månadsinkomst. Och är det något man behöver på sluttampen så är det pengar. Känns mer och mer som pengarna kommer få svårt att räcka till men med detta tillskott behöver jag inte känna mig orolig.

Helgen blev en lugn tillställning med främst umgänge med Emil och besök hos både mormor och morfar och farmor och farfar vilket i båda fallen aldrig är fel. I fredags vankades dessutom en experimentell måltid i form av hemmagjord kebab vilket var väldigt gott. Det är dessutom en väldigt ambitiös måltid att laga, men det får pappa ta cred för, där man blandar ihop fläskfärs med nötfärs, kryddor, knådar ihop till en deg som ska stå i ugnen i flertalet timmar för att sen svalna i kylskåpet över natten. Sen steker man till det dagen efter när man skärt upp den. Som sagt så var det gott. Långt ifrån fy skam på något det vis. I skolan vankas det för övrigt fordonsutbildning på Rc2 och T44 (ett elektriskt och ett diesel lok) som förmodligen är nyttigt och givande, intalar jag mig, men som på samma gång känns fruktansvärt ovärt med tanke på att jag ska köra över 30 år nyare fordon som dessutom är motorvagnar. Men man får förmodligen en nyttig överblick som kan vara bra att ha.

Det har vart en mycket intensiv helg med mycket tågkörning på schemat. Helgerna på Upptåget innebär allt som oftast långa pass för personalen (och elever) eftersom de går nästan lika mycket tåg som på en vardag men bara halva styrkan finns tillgänlig. Så jag har haft två 11-12 timmars dagar med ungefär 8-9 timmar effektivt arbete. Och även om det i mångt och mycket kan framstå som rätt enkelt att köra tåg så är det lite slitande. Tänk dig själv att sitta och fokusera framåt i en hel dag, titta på signalbesked, komma ihåg vart du ska börja bromsa, avgångsprocedur, ibland ringer fjärren och så kanske man tvingas skriva en blankett av något slag. Så även om man bara sitter där och inte sliter i sitt anletes svett så är hjärnan lite mossig i slutet av dagen faktiskt.

Med det sagt inte att det på något sätt vart drygt. Jag gillar som sagt att puttra på i Reginorna och igår var en bra och varierad tur. Idag lyckades jag dessutom få till en mycket bra inbromsning enligt min handledare. Blåste i 200 km/h in mot Örbyhus och drog till vid den vanliga bromspunkten, släppte upp en anings för tidigt och kom in i hög fart mot plattformen, drog till lite mer och rullade in snabbt vid plattformen, släppte upp lite och stannade precis vid tavlan man ska stanna vid. Detta resulterade i att jag var en hel minut tidig dit. Direkt efter inbromsningen sa min handledare "Det var en bra inbromsning". Fort in hela vägen men ändå ett mjukt stopp vid tavlan. Såna inbromsningar är idealiska när man ska ta in tid vid försening. Ja, det är ju bra att man lyckas någon gång ibland kan jag tycka.

Beröm är något vi borde ta vara på. Skriva ner på små lappar och spara inför en regnig och motig dag när allt känns lite jobbigt. Leta fram lappen i byxfickan som det står "Du är söt" på eller någon annan trevlig komplimang, läs, begrunda och njut. Så har du åtminstone fått en liten solstråle den dagen även om regnet i övrigt öser ner. Jag fick en trevlig komplimang idag som på många sätt var eftersträvad.

Körde Upptåget idag i vanlig ordning och idag var en sån där dag när bromsningarna blir snudd på perfekt varje gång och man liksom själv känner att det här gjorde jag bra. Redan på eftermiddagen när jag började sa handledaren, efter att ha vart tyst nästan hela tiden, "Tycker du det går bra? Jag säger inte så mycket för jag tycker det gör det", ungefär något sånt. Kan inte återge det ordagrant och det var ju trevligt. Senare på kvällen efter att ha stannat vid Arlanda så sa min handledare, som just idag fick agera avgångssignalerare också, att en passagerare berömt mig för att jag låg lite före i tidtabellen och bromsade mjukt. På sätt och vis är det det ultimata berömmet för om en passagerare orkar noterar att man kör bra då får man anse sig nöjd. För även om komplimanger från handledare i all ära värmer mycket gott så blir det ändå inte samma sak. Som min handledare uttryckte det "Sug åt dig. Oftast får man bara skit"

Idag går allt tillbaka till de normala gängorna kan man säga. Det är ett vanligt pass med min ordinarie handledare så det kommer bli precis som det ska vara. Hade turen att få vara med en annan instruktör, Inge Waxin, under torsdagen och fredagen med två normala "studsar" (Tierp-U. Väsby- Uppsala- U. Väsby- Tierp) på schemat så jag fick lite körtimmar till slut ändå. Inge var dessutom rolig och trevlig och lärde mig lite om både det ena och det andra så det var ingen dum erfarenhet alls.

Igår fyllde pappa hela 44 år (är man vuxen på riktigt då?) så det kom lite folk på besök och grattade honom och vi bjöd givetvis på lite fika som sig bör. Det var i vanlig ordning riktigt trevligt. Annars har jag föga nytt att rapportera mer än att jag sov länge idag, precis har gjort matlåda och ska fara om lite drygt 1.5 timme mot världsmetropolen Tierp. Eller som min handledare mycket roligt beskrev denna ökända ort "Det finns ställen man kan tänka sig att bo på, ställen man inte kan tänka sig att bo på och så finns det Tierp"

Idag var jag hos min faster Camilla i Rasbo och hälsade på eftersom vi träffas så sällan men ändå gillar varandras sällskap så vi snickrade ihop ett spontanbesök. Och mars månad kan då häpna med det mest fantastiska väder då vi kunde sitta ute på verandan i solen utan jacka utan att överhuvudtaget frysa eftersom det var hela tolv fantastiska grader. Vissa dagar njuter man av livet och just idag var en sån dag. Det blev mycket skitsnack, kaffe, promenad, mat, kortspel och så kaffe igen. En mycket bra dag helt enkelt och när jag så skulle hem så hade temperaturen sjunkit drastiska 14 grader till minus -2. Så jag fick så vackert ta och skrapa rutorna om jag önskade att se vägen under färden hem. Det önskade jag förstås.

För övrigt så gick Saaben igenom ombesiktningen vilket var en skön känsla och jag har lyckats få tag i sommardäck för den minimala summan av 1395 kronor för fyra fina och fräscha däck. En smärre vinst om man nu någonsin kan säga det om att lägga ut pengar på något egentligen. Hur som helst är jag nöjd, glad och blir för varje dag som går mer säker på att den här bilen inte kommer göra mig besviken på något plan. Att köra den är barnsligt kul varje gång (ja, jag är Saab frälst) och än så länge verkar den inte sluka bensin så som Saabar har en förmåga att göra. Även om jag aldrig kommer få ner förbrukningen till samma nivåer som Perskutten. Nåväl, drack igår för övrigt. Det var trevligt men snart ska jag sova för far fyller år imorgon. Ha det gott!