simpan1

Jag har ganska länge haft känslan av att i yrket som lokförare får man se det mesta som kan ske och även sånt man kanske inte trodde att man skulle få se. Inatt efter att ha kört till Upplands Väsby så såg jag ett par som däckat vid plattformskanten i Uppsala. Bromsade ner, tutade till, fick ingen reaktion så jag smög förbi samtidigt som jag hade koll i backkameran. De låg som tur var inte så nära att tåget riskerade att ta i men hade killen haft sin fot en decimeter längre ut så kunde den mycket väl klyvts om man inte sett dem ligga och hålla om varandra där. Helt utslagna. Ringde fjärren så de kunde skicka någon som får flytta på dem och hans kommentar "Lyckad fest" fick mig att dra på smilbanden. 

 

I övrigt har det vart en lugn vecka och det mest spännande var en dagsutflykt till Örebro med Camilla för att hälsa på Jocke i några timmar. Vi gick på stan, såg udda konstverk och åt mjukglass (även om väldigt mycket av min glass rann ner på händerna). Det var ju väldigt smidigt att kunna åka ner med Camilla som kör för Tågkompaniet som trafikerar söderut via Dalarna men efter en hel dag med att i princip bara sitta bredvid på den lilla träpallen var man skapligt trött på förarhytten. Kanske vore jag inte den idealiska handledaren...

 

Hade en astidig morgontur i onsdags och som jag nämt förut så är sömnen till dessa turer alltid ett återkommande problem. Min kropp är inställd på att vara vaken på kvällarna. Efter att ha somnat vid halv nio, vaknade jag vid elva snåret redan och somnade inte om förrän halv ett. Kom upp utan problem i vanlig ordning men slutet av passet var drygt. Stod och körde en stund (börjar bli en vana!) för att få röra mig till lite energi. Sen hjälpte jag Felicia att köpa sig en ny stationär dator och sen blev det middag hos mamma. Men nu ska det ut och målas på huset! Vi hörs!

Igår var det åter dags igen för det tradionsenliga midsommarfirandet och för tredje året i rad blev det Knivsta som lotten föll på. Men varför ändra på ett vinnande koncept? Jag, Matilda, Nada och Madde for ut med bil och började i Knivstas utkant för tradionsenligt midsommarfirande vid stången. Nu var vi några stycken som inte kände för att dansa så vi nöjde oss med att se på men vi var åtminstone där. På något vis känner jag mig alltid väldigt malplacerad där bland alla pensionärer och barnfamiljer. 

 

Sen var vi i Annelis barndomshem där vi svullade i vanlig ordning och tror att vi ska lyckas få i oss mer mat, efterrätt, snacks och ost och kex än vad som är fysiskt möjligt. Slutar alltid med att vi får dela upp resterna sinsemellan i slutet av kvällen. Men allt var väldigt välsmakande och vi avrundade maten med ett kvällsdopp i poolen som häpnade med 25 grader. Sen blev det efterrätt efter det (givetvis lika välsmakande) och avrundade kvällen med lite Singstar. Inte sämre än något av de tidigare årens firande och jag var väldigt nöjd när jag väntade på tåget hem sen.

 

Idag kör jag på en lugn dag och känner inte för att företa mig särskilt mycket alls. Funderar möjligen på en promenad och tvätt av bilen i övrigt får det nog bli hemmakväll som gäller. Men man kan ju aldrig veta! Oavsett vilket så får jag önska en god fortsättning och hoppas att ni hade en lika trevlig midsommar som jag själv hade. 

 

Idag är det ett helt år sen jag körde min första tur helt själv. Jag skrev om den då och kanske behöver jag inte reptera alla siffror och händelser på nytt men jag kan konstatera att jag minns det som igår (i stort sett). Ja, vad har jag lärt mig på ett år då? Förmodligen massor! Jag är mycket säkrare på fordonen med alla sina fel, jag kör bättre och har lärt mig nya tekniker i att framföra tågen. Dessutom har jag lärt känna många nya människor. Och inte behövde jag fira in det med att köra tåg heller utan idag fick jag faktiskt vara ledig. Det firas med ett par öl och gymnasiegänget och ska jag vara riktigt ärlig så är det bättre än att köra tåg så här dagen till ära. 

 

Igår däremot var jag ute och spakade tåg hela eftermiddagen och en ack så viktig lärdom har jag nu fått lära mig den hårda vägen. Jag har i och för sig alltid vart införstådd i det praktiska med att gå på toaletten innan man ska åka någonstans så man slipper stanna längs vägen men den dryga halvtimmen från Tierp till Gävle är ju inget man ser på som någon längre sträcka att fara. Igår kändes den dock ovanligt lång. Första halvan av passet körde jag från Gävle till Uppsala och åter till Tierp för en timmes rast. Det var ju varmt så det slank ner närmare en liter vatten, följt av mer vatten och kaffe under rasten. Satte mig och mejlade så helt plötsligt var det dags att åter köra igen och när jag stod på plattformen kom behovet av att kissa sig smygande. Inga större problem tänkte jag. 

 

Men för varje stopp blev det värre och värre och stundtals kändes det som en rejält vattenfylld ballong på gränsen till att spricka. Jag småvajade från skinka till skinka, böjde mig framåt och från Furuvik fick jag ställa mig upp och köra sista biten stående nu lite småvaggande från ben till ben. Det var äckligt hur tryckande det var! När dörrarna öppnades ryckte jag upp hyttdörren och gick så raskt jag kunde till personaltoan (som tacksamt nog är precis efter första dörrparet när man kör norrut), folk i vägen som ska av, halar upp nyckelknippan och väl inne släpper jag den bara på golvet och sliter upp byxorna. Den känslan! Nästa gång ska jag nog känna efter lite bättre eller faktiskt låta tåget stå den extra minut det tar att gå vid en plattform längs linjen. Sen eller inte. Å andra sidan blev det ju liiiite mer spännande på det här viset. 

Den här dagen kan lätt sammanfattas som rubriken till detta inlägg. Anledningen är mycket enkel dessutom: igår levererade min faster mina nya springskor, ett par Asics av senaste modell som enligt många löptidningar ska vara det bästa just nu. Efter lite surfande på nätet lyckades min fasters man hitta ett par till under halva priset och så lite frakt på det så blev det fortfarande många kronor billigare än affärernas prisförslag. Provade de nu efter jobbet på en härlig kvällsrunda och nog märktes det skillnad i allt från hur stegen föll mot marken till hur mycket lättare de for upp igen. Skorna gör skillnad! Var en av mina snabbaste rundor hittills dessutom.

 

Idag fick jag dessutom SMS om att mina nya glasögon såväl som solglasögon var klara att hämta ut så glad i hågen for jag till Gränby. Provade bara som hastigast att de satt som det skulle men noterade lite grann att något kändes lurt med solglasögona. Jaja, det är ju för det mesta en vanesak tänkte jag. De satt bra och de vanliga "ögonen" var dessutom härligt retrosnygga och passade mig ovanligt bra. Bättre än jag mindes. Åkte till jobbet och ville känna mig lite fräsig där jag spakade mitt tåg med att sätta på mig mina nya och fräscha Ray Ban. Men det kändes fortfarande lite märkligt! Lite oskarpt och svårfokuserat på något vis (dessutom såg skärmen på min Iphone lilaaktigt skiftande med dem på) så jag lät de sitta kvar ända till Tobo från Uppsala. Ingen skillnad...Testade på nytt efter rasten och började undersöka vad som kunde tänkas vara fel. Och när jag blundade med enbart höger öga så syntes det varför det var knepigt: jag måste ha fått fel styrka på vänster öga. Det var suddigt medan höger öga hade perfekt styrka. Så det kan bli! Får bli ett besök till Synoptik imorrn igen för att få det korrigerat om det så får ta dryga två veckor till. Men mina vanliga fungerar desto bättre och behöver möjligen tajtas åt lite runt huvudet bara.

 

Nu när jag ändå har er på tråden kan jag konstatera att det idag är ett år sedan jag klarade uppkörningen och fick testköra själv från Uppsala till Väsby och så upp till Tierp. Vilken känsla det var! Nervöst söderut och oerhört befriande norrut. Idag kliver jag också upp ett pinnhål på lönestegen och får ungefär 1500 mer i grundlön än förut så idag finns det många anledningar att fira! Får jag göra det? Tja, jag slipper gå arbetslös åtminstone kan jag konstatera.

 

Idag har det gått ganska så exakt på dagen ett år sen jag blev anställd på DSB Uppland för att inom kort börja spaka Upptåget mellan Gävle och Upplands Väsby. Det är alltså inte ett år sen jag blev färdig lokförare men inom företaget kan jag nu konstatera att ett år passerat. Och det har vart ett väldigt roligt år med många nya bekantskaper och vänner. All personal på Upptåget är så fruktansvärt härliga människor! Jag har producerat en aldrig sinande ström av skratt under dygnets alla timmar (särskilt under morgonpassen) för att de flesta av mina kollegor har så sjuk humor. 

 

Ja, jag kan inte säga annat än att jag trivs som fisken i vattnet och några planer på att sluta har jag inte. Nästa vecka firar jag ett år som lokförare, får löneförhöjning och firar ett år sen jag körde min första egna tur. Första veckan ligger fortfarande kvar färskt i minnet och kanske noteras det en rad om det hela nästa vecka när datumen infaller. Nu kan jag bara låta det faktum att jag vart här ett år sjunka in och börja byta om. Det firas givetvis in med ett nattpass

Det har vid några tillfällen förr bevisats att vi Upptågare har en gen för att festa och igår höjde vi ribban några hack till. Det började lite lätt med en båtresa till Eckerö med tillhörande buffé och taxfreeshoppande (är det ens ett ord?). Många ville givetvis förlänga det påbörjade festandet i Gävle så jag tog faktiskt och åkte med bussen dit istället för att fara hemåt. Och som vi festade! Jag har seriöst inte haft så kul på jävligt länge i festliga sammanhang även fast Martin och jag provade på hur det kändes med asfaltskänning på Drottninggatan. Sen vart det fullt ös på Harrys med allt möjligt som dansande, drickande och en massa mer. Vissa saker bör på något vis inte ens nämnas så vi låter det vara därhän. 

 

Idag har jag vart rätt obakis ändå ska medge. Trött vid några tillfällen men överlag har det gått förvånansvärt bra. Surfat runt lite på fejjan, dejtingsidan, chattat och skrivit dumheter, kollat på playrepriser och sen på kvällen blev det en promenad i Uppsala med Matilda. Vi tog oss en fika också för lite välbehövligt koffeinintag så här på söndagskvällen. För övrigt tryckte jag en Ciao Ciao med mycket bea till middag så där dagen efter klassiskt som det bara kan bli. Kort sagt har helgen vart högst tillfredsställande och jag hoppas på mer av den här varan i sommar. 

Nu har jag gjort det! Jag har kastat mig rakt ut i cyberrymden och hoppas på träff: jag har alltså skaffat en profil på en dejtingsida och i skrivande stund håller den på att granskas för att få sitt godkännande. Knåpade ihop den igår kväll och enligt en bekant skulle det ta ungefär ett dygn innan den är klar att se även för andra. Det är lite skräckblandad förtjusning ska medges för samtidigt som det ska bli kul och är lite spännande så är det nervöst också. Men jag tänker ha en ganska lugn inställning och inte ta det allt för seriöst och så får man se vad som händer helt enkelt. Tror det är det bästa faktiskt. 

 

Idag vankas det kryssning med ett gäng från jobbet. SEKO står för bussresan dit och resten står vi då givetvis för själva. Ett bra gäng på 12-15 personer är vi som åker och jag tror det kommer bli himla trevligt. Buffén ser jag nog fram emot mest faktiskt. Även om en och annan öl ska slinka ner också. 

 

Och även om det är så svenskt att man dör så bara måste jag nämna vädret. Det är ju sjukt hur bra det har vart! Nu har det vart snudd på högsommarvärme i flera veckor och bakslagen med regn har vart få och korta. Fortsätter resten av sommaren så här kommer det vara kanske den bästa sommaren sen 2006. Den sommaren är den som jag klarast i mitt minne minns som den sommaren där juni, juli och augusti hänförde med dryga 30 grader och sol jämt! Sen att man var 15, ung och naiv gjorde förmodligen det hela bättre också. 

Idag fick jag finbesök i form av Diana som tog sig ända från Hallsberg för att hälsa på här uppe på det lite nordligare breddgraderna. Det var givetvis väldigt trevligt och vi började med en rundtur på stan för att se såna sevärdheter som gågatan, slottet, domkyrkan, Musikens hus med mera. Sen ville jag gärna visa upp att jag faktiskt städat och gjort fint hemma så vi drog oss hemåt och köpte med oss ett glasspaket. Kaffe, glass och allmänt trevligt snack om allt möjligt (men en del järnväg också. oundvikligt när båda är i branschen) sen företog jag mig en mindre rundvisning av Storvreta. Vi har ingen domkyrka att stoltsera men min gamla skolor och kapellet kunde man ju visa. 

 

Sen när det väl var dags för att åka hem flöt det inte så bra som man kunde ha hoppats. Herr Montgomery fick ett fel på körspaken, som ju är rätt relevant, och fick ingen ordning på den. Byta ände och tillbaka till Storvreta fick det bli och då satsade vi på att köra bil in istället. Det blev tåget en timme senare men Diana kom hem smärtfritt ändå. Sen somnade jag en stund på soffan efter maten eftersom sömnkontot har legat väldigt back den här veckan. Den har vart intensiv! 

 

Efter en hel natts jobb så behövde morfar skjuts i måndagsmorse med tanke på propparna i lungorna. Inte längre än ner till vårdcentralen för lite proven men hemma och i säng var jag inte förrän efter 9. Sen behövde mamma hjälp av några starka armar till att bära allsköns möbler för att flytta bohaget inom Skärplinge. Dryga 6 timmar kanske det blev och efter det lilla så tänkte jag att nattsömnen skulle bli bra. Jag hade fel...Efter cirka två timmars sömn vaknade jag 1 på natten och somnade inte förrän närmare 3. Sen sov jag förvisso obekymrat men nog inte så bra som man skulle behövt. Tog på mig gnet igår och var inte hemma förrän halv tre någonting och idag har jag vart igång sen tio i sex så, ja lite back där. Så sömnen efter maten var skön! 

 

Nya glasögon har beställts med lite retrostil på de vanliga, lite brunaktiga, lite rundade och i plast. Så annorlunda mot vad har haft och en välkommen förändring. Solglasögonen blev ett par Rayban liknande de jag brukade sno av mamma förut. Att bara sätta på sig dem var en återgång till den awesomnes man kände när man bar de andra förr i tiden och just nu känner jag att de inte kan komma fort nog så jag får se så där häftig ut igen. Bilder utlovas inom kort