simpan1

Fördelen med att köra tåg (bortsett från att det är väldigt trevligt och att man tjänar bra på det) är att man till och från träffar gamla bekanta som åker tåg. Bara den här veckan har jag redan hunnit avverkar tre gamla bekanta där en av dem inte setts sen vi slutade högstadiet. 

 

Den första jag träffade var Klas som tydligen börjat jobba som personlig assistent i Örbyhus. Såg givetvis inte att han klev på där men i Uppsala såg jag honom och gick ut och pratade om ditten, datten och fnatten. Blir väl lite mer om ett par veckor när han ska få massera igenom mig en sväng. Tror jag kommer vara i bättre form än någonsin inför hans händer med all den löpning och efterföljande stretchning jag håller på med nu. När vi stod och pratade så gick min gamla klassföreståndare i högstadiet förbi och hejade. Vi stöter på varandra i Storvreta då och då men detta var nog första gången som hon gick äran att åka med mig. 

 

Igår var det så dags för den tredje som var Ellen som jag gick i högstadiet med. Kan inte minnas att vi har setts sen högstadietiden och även om vi inte pratade så mycket då så stod vi och pratade en god stund. Vi båda levde rätt olika liv, gjorde kanske inte det vi trodde att vi skulle göra, hade inte samma umgänge nu som då osv, osv. Det var väldigt kul och det där med att livet inte alltid går som planerat kändes väldigt nära till hands på något vis. Ja, det märktes givetvis att vi båda var vuxnare. 

 

Tja, annars då? Finns mycket jag skulle vilja skriva men väljer att vara diskret och inte hänga ut någon men vissa personer upphör aldrig att förvåna en och dessutom göra en ruskigt förbannad samt besviken. Morfar är åter hemma men är sliten den stackaren. Han var på endoskopi idag och jag skjutsade in honom på det så klart och hjälpte till så gott jag kunde. Förhoppningsvis så blir han återställd snart. Nej, man kanske skulle blaska av sig lite efter kvällens löprunda som gick mestadels bra. En lite svacka mitt i men snabb på slutet igen. Alltid något!

Idag är det mors dag så det var lite firande på eftermiddagen hos mormor. Två av mina morbröder dök upp och så min egen mor förstås som jag förärade med en flaska vin. Det blev fika, jag klippte gräsmattan åt mormor och sen åt vi middag med henne så hon skulle slippa vara själv eftersom morfar inte kommit hem ännu. Han verkar dock vara på bättringsvägen och hade idag sluppit dränage samt suttit upp och löst korsord. Verkar lovande! 

 

Igår var en oerhört bra dag. Anneli och jag hade bestämt oss för att ses eftersom det var ett tag sen. Vi möttes upp i stan och gick runt i godan ro i butiker. Gick och köpte oss en mjukglass som vi tänkte avnjuta vid åkanten i det sköna solskenet. Och på vägen dit sprang vi på Fredrik, som i brist på andra planer de närmaste timmarna, bestämde sig för att hänga ett slag med oss. Så vi satte oss alla tre vid åkanten och hade ett av alla våra sköna snack. Det där snacket som bara existerar mellan oss i gymnasiegänget och som alltid är lika tillfredsställande. Det som också är så kul när vi träffas nu är att alla på något vis tycks vara så nöjda med sina liv. De flesta har funnit en utstakad väg där man pluggar till det man vill bli eller redan är det och det tycks finnas någon sorts befriande glädje över det. Jag kom att tänka på när vi hade våra återträffar direkt efter sommaren och alla på något vis uppvisade ett sorts missnöje med livet. Ingen gjorde något de direkt trivdes med och känslan av att gymnasiet var det bästa som någonsin skulle hända levde fortfarande kvar. Skulle livet vara ett antiklimax nu? Alla kanske inte kände det riktigt så men vi var nog alla lite besvikna.

 

Idag ser jag med glädje tillbaka på gymnasietiden och tycker fortfarande att de tre åren var grymma! Inte mycket kommer kunna klå den gemenskapen vi byggde upp och den stämingen som vi inneslöt oss i under de där åren. Men jag tror att vi alla har gått vidare idag och siktar in oss på andra mål. Mål som vissa precis kommit på och mål som vi började eftersträva redan under gymnasietiden och jag tror att det är därför alla verkar mycket nöjdare med tillvaron nu än vi var i början på hösten 2010. Och tur är väl det!

 

I övrigt igår var det hemmafest eftersom Emil fyller 23 idag. Han fick Django Unchained av mig idag så jag hoppas kunna låna till mig den snart och sen den själv. Hemmafesten var rätt så rolig också. Har köpt mig ett par nya löpskor nu också eftersom mina gamla var riktigt gamla (typ 8 år). Jannica, min faster, hjälpte mig att leta ut ett par skor som ska vara gräddan av eliten just nu. En riktigt vettig sko! I butikerna dessutom väldigt dyr men idag lades en beställning på nätet där priset nästan halverades. Så till veckan hoppas jag kunna inviga dem. 

 

P.S Kassörskan på Team Sportia trodde för ett ögonblick att jag och Jannica var tillsammans. Det är andra gången jag blir misstagen för att ha ett förhållande med en av mina fastrar. Jag skämtade på vägen ut att antingen kunde hon bli smickrad för att hon är ihop med en så ung kille eller jag förolämpad för att jag ser så gammal ut. Hon valde att bli smickrad och jag har fortfarande ännu inte bestämt mig för vart jag står i frågan. Från Team Sportia, där jag också är medlem numera, slank det med en ny cykeltröja, en midjeväska att ha när jag cyklar samt en hållare för telefon. 

 

Heldagen hos farmor och farfar blev synnerligen lyckad. Farmor och jag satt och spelade spel och pratade hela eftermiddagen tills farfar kom hem och det blev en riktig klassiker till middag. Isterband med dillstuvad potatis, stekt ägg och rödbetor. Farfar mumsade tacksamt på maten, som jag fick välja, för det var längensen han hade fått det nu. Sen tog han och jag en promenad i Rasbo med hunden. Lyckades även få med mig en matlåda hem som åts med stort behag igår innan nattpasset skulle äntras. 

 

Har fått tillbaka min bil nu och mycket riktigt så visade det sig att det var batteriet som orsakade att systemet inte fungerade som det skulle. Systemet kräver att batteriet ska vara laddat till över 80% annars så kommer bilen inte att stänga av sig själv vid till exempel rödljus. Ja, vissa andra krav ska vara uppfyllda också som att ingen växel får vara i och kopplingen uppsläppt. Sen går bilen igång så fint igen när man trycker ner kopplingen. En rätt häftig funktion. Men tillbaka till återlämnandet- vad märkligt det kändes att sätta sig i sin egen bil igen! Här hade jag gått och så smått börjat vänja mig vid den något lyxigare i40: ns alla finnesser och bekvämligheter. Min bil kändes helt plötsligt mycker mer...spartansk. Stolen var inte lika skön, inredningen totalt olik och mer "tungstyrd". Detta var givetvis bara en fråga om att vänja sig och efter inte allt för lång tid så kändes det som vanligt igen. Jag tycker ju faktiskt om min bil. 

 

Morfar åkte tydligen in på sjukhus idag igen på inrådan av vårdcentralen. Något mer har vi inte hört sen dess och även om jag inte betvivlar att han är i goda händer så blir man lite orolig. Lilla morfar...
Uppdatering: Nu hade han tydligen fått antibiotika och ligger inlagd åtminstone. Går åt rätt håll

 

Ska springa en runda snart igen och tömma huvudet på lite tankar och hoppas att det går lika bra som sist. Har blivit märkbart mycket snabbare och avverkade en kilometer som snabbast på 4.59. Det tar sig! Och det är fruktansvärt roligt

För några dagar sedan satt jag och chattade på kvällen om ditten och datten med lite olika personer och under kvällen så skulle ett frö sättas som har börjat gro. En gammal kompis frågade hur det gick med kärlekslivet och jag kunde ju inte gärna säga det svämmade över av kandidater som var ute efter mig och hon tyckte att det var på tiden att det blev en ändring på det. I sommar tycker hon att jag ska hinna med minst 5 dejter och det kan ju vara intressant (och väldigt läskigt på samma gång) men det fröet som sattes var att det nog är på tiden att prova på nätdejting. 

 

Jag har vart rätt anti det. Inte för att jag tycker att det är en dålig idé för det fungerar ju onekligen bra och många träffas på det viset idag. Men jag har alltid tyckt att det är något man gör när man passerat typ 25 och att jag har några år till godo. Men hur stor skillnad är det på att vara 22 och 25? Inte så mycket kan jag tro så därför tänkte jag inom en snar framtid skaffa mig en profil på en dejtingsida. Det finns ju inget att förlora egentligen och det kan ju i bästa fall leda till något bra. 

 

Igår konfirmerades syster och det blev en trevlig sammankomst. De flesta dök upp men några uteblev som borde kommit...Det var en helt ok redovisning och framför allt Felicia framförde ett fint sångnummer. Hon fick en del fina presenter och hennes min när hon fick 1500 av mig var rätt så obetalbar. Skulle fångat ögonblicket med en kamera. Bilen lämnades in igen på söndagen också eftersom de inte hann felsöka de tröga i att få i 1: an och 2: an vid nerväxling när bilen är kall. Fick överraskande nog en i40 istället för den i30 jag alltid fått. Och vilken bil det är! Stor som en elefant (ja, inte riktigt men stor är den!) med ett imponerande utrymme och axelavstånd. Dock när jag åkte in för att hämta min bil idag så hade inget fel upptäckts på min bil och gissningsvis rör det sig om att det bara är trögt för att oljan inte hunnit bli varm så synkringen fungerar så smidigt som det gör sen. Inget att göra åt helt enkelt. Dock hade de glömt föra in att de skulle kolla på "stop and go"- systemet som inte heller fungerar. Han verkade skämmas lite eftersom jag ringt om saken i veckan så de behöll bilen över natten igen för att prova ladda batteriet som troligtvis är boven i dramat. Så det blev att behålla i40: n ett tag till. 

 

Imorrn vankas det heldag hos farmor och farfar med tillhörande middag. Ser fram emot det!

Ursäkta det lilla uppehållet. När man i stort sett bara njuter av solen så känns det föga inspirerande att uppdatera. Men igår föreföll det sig så att jag drog en repa på 3 mil igen med cykeln. Gick väl inte riktigt lika lysande som förra gången vilket i stort sett kan härledas till stundtals väldigt dryg motvind plus att mina ben värkte redan från början. Tror inte kroppen riktigt anpassat sig till fullo efter mitt nya aktiva liv så ibland har jag smärtor i benen som i det närmaste kan liknas som lätt mjölksyra. Idag känns det dock mycket bättre och jag har dessutom lite träningsvärk i den nedre delen av ryggen. Vem sa att cykling och löpning inte var allroundträning? 

 

Under helgen och början på veckan låg morfar inlagd på sjukhus och i början fanns det inga svar vad det berodde på. Till slut kunde två proppar i lungorna konstateras och igår fick han äntligen komma hem efter mamma, jag och mormor vart på besök. Vi kom när det var dags att skrivas ut ungefär så han slapp ta en dyr taxiresa hem. Och eftersom jag jobbat natt och bara sovit ca 3 timmar var jag rätt slut i huvudet när jag kom hem. Blev en sån där härligt lång powernap på närmare tre timmar. Hade inte Ellinor ringt och väckt mig hade det nog kunna bli närmare 4...

 

Idag har jag mest legat i solen och avnjutit en bok. Hade det inte blåst så mycket till och från hade man kunnat försöka ge sig på att bygga en bränna men det fick bli påklätt. Sen ska jag väl försöka ta och damma och dammsuga av här uppe efter att ha skjutit på det i närmare två veckors tid. När solen lyser lockar väl inte så mycket annat antar jag. Nåja, dags att sleva i sig lite lunch. 

Efter att Iron Man 3 äntligen setts med Dennis och vi kommit hem insåg jag att vädret faktiskt var idealiskt för en cykeltur igen. Det var varmt, nästan lite kvavt, lite grått och helt vindstilla. Följde med Dennis en bit på vägen innan jag satte mig på cykeln och drog iväg. Till en början samma sträcka som sist men utan att vända tillbaka på samma ställe som sist. Jag fortsatte mot Björklinge istället, svängde av mot Vattholma och körde genom Vattholma för att slutligen fara Ängebyvägen hem. Hela tiden i ett rätt så vettigt tempo där kilometrarna avverkades, oftast, på bara strax över 2 minuter. 31 kilometer blev det och benen värkte och var stumma som aldrig förr! Det var riktigt skönt! Skulle dock ha klätt mig något varmare för de blev lite kyligt mot slutet av turen men det gick bra ändå. Jag lever ju uppenbarligen. 

 

Emil skrattade väldigt gott när jag for för han tycker att jag ser extremt löjlig ut i mina cykelkläder. Han menade på att i de där kläderna får man inte ligga så det är ju tur att jag inte har de på krogen då...och när jag cyklade tänkte jag på det där och min dåliga humor tog över. Mina cykelkläder är väl helt enkelt en runkdress rätt och slätt. Tack för mig

Om den förra natten drogs med ett lugn utan dess like så blev sista natten desto drygare. Skulle egentligen bara multa ett par fordon men efter lite kofererande med driften så blev det att jag skulle multa två par fordon. Ena paret ville inte och hela proceduren med att trycka ihop och sen dela dem tog över en timme eftersom jag var tvungen att byta mellan de två hela tiden samt återställa säkringar här och var. Det andra paret multades med lyckat resultat och då återstod bara att flytta på ett fordon som stod i vägen. Hur den långa rasten skulle spenderas blev alltså inget större brydderi. 

 

Idag vaknade jag efter hela tolv timmars sömn! Blir ofta så när man bara sovit fyra timmar efter ett nattpass. Tog mig lite frukost och sen bestämde jag mig för att cykeln skulle användas. Var ner och hämtade båda två nere hos mormor och morfar dagen före och pumpade upp dem med min nya fina pump. Onödigt att låta dem stå då och det var ju ändå inplanerat motion denna dag. Sagt och gjort- cykelkläder på, appen och musiken igång. Glömde däremot vattenflaskan...Blev bara dryga 17 kilometer i ett fantastiskt soligt och varmt väder. Hade det inte vart för att det blåste så mycket hade det vart lycka i sin renaste form. 

 

Har upptäckt hur mycket jag börjat njuta av att motionera/träna igen. Känslan efter att man har sprungit eller cyklat är så grymt skön! Man är svettig, trött, ibland värker det någonstans och man är lite andfådd. Man vet att man gjort något vettigt och det känns skönt genom hela kroppen. Och hur mycket bättre välbefinnadet blir ska vi inte ens prata om (jo det ska vi!). Jag är mycket mjukare i kroppen, gladare och mycket piggare. Att jag klarat av att hålla mig borta från träning så pass länge som jag gjort nu förvånar mig. Jag gillar ju sånt här! Jag hoppas att jag fortsätter känna så för ett bra tag framöver. 

Igår när jag handlade kunde jag inte undgå att känna mig som en fullfjädrad vuxen. Helvuxen skulle man kunna säga. Varför? Jo, jag tyckte att det kunde vara på tiden att ansluta sig till Willys eftersom jag allt som oftast handlar där och då kan det ju vara fördelaktigt att ta del av deras erbjudanden. Sagt och gjort: skrev lite på nätet och vips så var det klart. Var in och anslöt kortet i kassan och gick in och handlade. Med en kundvagn dessutom! Sen så handlade jag mest vuxna saker som toalett- och hushållspapper, bara mat och frukt och inget som helst godis, chips eller liknande. Sen gick jag ut och lastade in det i min kombi. Hade det inte vart för att jag är 21- år och singel så kunde man tagit mig för vilken medelålders svensson som helst komplett med villa, vovve och Volvo. Skillnanden är att jag hyr en del i en villa, saknar vovve och kör Hyundai. Men annars så! Blev nästan full i skratt av hela scenariot. 

 

Blev kvalitetstid med Emil istället för löpning och sen var det åter dags för en natt på jobbet. Min kropp var inte helt med på noterna och pendlade lite mellan värme och kyla. Känns lite så nu också efter att ha vaknat så jag vet inte om det är något på gång kanske. Tänkte faktiskt ge mig på en löprunda ändå eftersom kroppen bör plågas tre dagar i veckan åtminstone. Får se hur den hanterar det hela. Natten var annars lugn så när som på att jag blev ombedd att hämta ett av våra fordon nere på verkstadsområdet. Jag traskade dit men fick nöja mig med att vända tillbaka eftersom ett tåg från bolaget Norrtåg stod i vägen. Mitt på genomfartsspåret! En promenad i den ljumma natten gjorde dock inte mig så mycket. Sen satt jag och slösurfade några timmar innan svängen ner till Arlanda och sen var det bara hem och sova järnet. Sov snudd på helt däckad. Mycket skönt. Så nu vankas det lite löpning och så blir det till att göra sig iordning för ännu en natt i spårets tjänst. 

På Valborg skulle det köras tåg och efter förra årets skräckhistorier var jag beredd på det mesta. Men det var faktiskt väldigt lugnt och inte mycker mer än lite skränande ungdomar vilket inte är ovanligt när man jobbar nätter på helgerna så. I Uppsala var det kollektivt spårspring så man fick vara lite extra försiktig när man rullade in så inte någon dum jävel fick för sig att gå över just då. Men det var lugnt på den fronten också. Den mest otippade spårspringaren var i Vattholma. Helt lugnt svassade han förbi spåret när jag stannat och efter att tutat och sedan skällt ut honom så fick han allt vänta en halvtimme på nästa tåg. No mercy! Det ska svida när man är korkad. 

 

Sedan på kvällen blev det en snabbivist i Vattholma för att fira Thea som numera är myndig och vuxen. Lite mat och lite snacks hann det bli innan bilen rullade hemåt igen. Idag var det åter jobb och efteråt hade jag tänkt mig att jag skulle ta en kort löprunda i den sköna kvällen. Men Emil behövde prata ur sig lite så jag bistod med ett par öron och tänkte att jag mycket väl kan skjuta på det hela till morgondagen. Efter det tänkte jag besöka Ellinor och se hennes lägenhet som hon precis flyttat in i Gävle. Att vara sysslolös på sin lediga dag känns ju rätt meningslöst. Sen vankas det nattjobb i helgen och nästa vecka blir det bara en dags jobb. Får se vad jag ska företa mig att göra då